måndag 28 januari 2013

Kära morfar!

För mig har du alltid varit en klok och snäll man. Du har alltid sagt kloka saker till mig och alltid fått mig att tänka efter. Dig träffar jag ännu mer sällan än mormor, eftersom du inte följer med hit. Men dom få gånger jag träffar dig värderar jag jätte mycket och jag önskar dom var fler.

Du lärde mig många saker när jag var mindre och jag tyckte mest om när du lärde mig händiga saker. När jag fick liten fick jag alltid låna din verktyg och snickra eller skapa saker. Jag tyckte om att få arbeta med mina händer och jag uppskattade verkligen att jag fick göra dessa saker. Jag fick ofta hjälpa dig med saker, jag minns speciellt när jag fick hjälpa dig att hugga ved. Jag tyckte det var jätte häftigt och roligt. Du har alltid uppmuntrat mig att göra det jag tycker om och alltid fått mig att känna mig stolt över mig själv.

När du berättar om saker som hänt i ditt liv, som du har varit med om lyssnar jag alltid med stor nyfikenhet. Allt du berättar är intressant och att få höra hur du har levt ditt liv, hur saker var under din uppväxt är verkligen fascinerande. Det är så stor skillnad från då och nu, och vissa saker skulle jag aldrig kunna föreställa mig att jag skulle orka.

När jag ser på sig så jag ser alltid på dig med kärlek och lycka. Jag skulle aldrig kunna önska mig en bättre morfar än dig och allt du har lärt mig har jag fortfarande nytta av. Du är en gammal man, men för att vara så gammal är du väldigt stark och orkar mycket.

Jag önskar jag kunde träffa dig oftare, som jag gjorde när jag var mindre. Sitta och lyssna på saker du har att berätta och höra ditt klingande skratt. Att jag fick mer tid med dig. Men en sak är i alla fall säker, Jag älskar dig, morfar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar