torsdag 25 juni 2015

Hur närvarande är du i nuet?

Läste ett inlägg av Kemikaliepappan och där var det ett filmklipp om hur närvarande man är: kolla här.

Jag har många gånger fått höra av min man och dotter att jag håller på för mycket med min telefon. Självklart är jag medveten om detta men med all teknologi runt omkring så gör det saken svår för mig som har ADD att bara ignorera när mobilen låter eller att man vill lägga upp en bild. Jag har de senaste veckorna låtit mobilen vara allt mer, men jag känner ändå att jag vill kunna gå ut och lämna telefonen hemma. Tyvärr känner man sig ganska utsatt av någon anledning, tankar om att det kan hända något och jag inte har min telefon gör mig lite rädd, speciellt om jag är ensam ute med dottern. Samtidigt det här att man förväntas vara nåbar överallt gör det ännu svårare, har du ett jobb där du är timvikarie och kan bli inringd när som helst måste du ha med telefonen för att inte missa samtal därifrån. Eller alla samtal ifrån andra viktiga ställen.

Men jag skulle vilja gå ut en solig dag nu i sommar, lämna telefonen hemma och bara vara närvarande med min dotter och njuta av allt runt omkring. Samtidigt känns det som i vår teknologiska vardag är det nästan omöjligt. Även om önskan finns, så finns det många runt omkring som vill kunna få tag i mig. Min man vill höra av mig när han jobbar.

Ibland vill jag gå tillbaka bara 5-6 år när telefonen inte betydde mer än sms och samtal för mig. När den kunde ligga tyst och orörd en hel dag och det inte gjorde något att man lämnade den hemma i flera timmar, när man inte ens behövde ta med den till skolan. Den mesta kommunikationen skedde via internetsidor och MSN. Och när man loggade ut därifrån så var man utloggad och kunde endast nå via samtal eller sms. Och det var något man endast hade kontakt med sina vänner eller sin familj. Jag saknar faktiskt den sköna tiden väldigt mycket, även att jag älskar att kunna lägga upp bilder på instagram eller kunna kolla mitt konto snabbt på telefonen när jag står i affären.

Ibland vill jag ändå köpa en gammal skitmobil och återgå till det gamla, att tekniken inte är allt utan att jag är utanför dörren mer och lever mitt liv. Där all kontakt med andra sker mestadels på nätet, att jag skriver i min blogg när det är tankar jag har och inte korta inlägg på instagram med en bild som ska försöka få så många likes som möjligt eller på facebook så att endast mina vänner kan se.

Men hur gör man egentligen i en teknikgalen värld som den vi lever i? Hur närvarande är du egentligen i nuet?

lördag 6 juni 2015

Fina vän, du är saknad.

Ett år har gått sedan du lämnade oss i tårar. Jag kommer fortfarande ihåg hur glad jag var denna dagen för ett år sedan, men att jag dagen efter föll i chock och tårar när jag fick veta att du lämnat jordelivet. Att också få veta att det var cancer som tog dig ifrån oss gjorde det inte lättare. Den hemskaste sjukdomen som existerar och den som jag varit med om tagit många fina människor ifrån oss.

Jag tänker på dig ofta min vän, på din underbara och klockrena humor. På hur du var som person och allt du älskade i livet. Denna dagen kommer alltid vara en dag av både glädje och sorg. När klockorna ringde ifrån kyrkan tidigare idag skrattade min man och sa att du säkert valde att gå bort denna dagen för att skylla på att det är för dig klockorna ringer varje år. Det var sådan du var, en person som spred glädje och som alltid såg positivt på det mesta.

Du är otroligt saknad av många här på jorden.