torsdag 18 december 2014

Det är såhär..

.. att jag lätt glömmer:


att borsta tänderna två gånger om dagen
viktiga möten
tider som jag måste passa
vart jag lagt saker (oftast viktiga)
att jag lovat någonting
att göra läxorna
att städa/diska/tvätta
bort maten när den står på spisen

Tack vare att jag har ADD!

texten kommer ifrån min gamla blogg, här är originalinlägget!

söndag 30 november 2014

Tekniken JÄVLA värld..

Ett stort problem med att leva i en värld som är så beroende av teknik är när man sitter med två datorer, en stationär och en bärbar, och båda två håller på att gå sönder. Den stationära datorn är trots allt den viktigaste och självklart vill vi ha något ordentligt nästa gång vi köper en, tyvärr är det rätt akut med att köpa en ny och den vi tittar på är mer än vad vi har råd med just nu.

Att ha låg ekonomi eftersom jag studerar och mannen endast är timanställd gör att vi får rensa ur saker i vårt hem som vi egentligen inte vill göra oss av med. Bara för att vi måste ha en dator när det gäller att betala räkningar och mina skolarbeten. När man hamnar i denna situationen önskar man sig lite tillbaka i tiden då det inte behövdes datorer för att klara av det mesta i vardagen, eller att man vid det här laget hade ett arbete så att man kanske hade råd att slänga ut så mycket pengar.

Känner sig så maktlös och samtidigt desperat att få tag i pengarna, vi funderar och funderar över vad vi kan göra för att få tag i pengarna vi behöver. Ska försöka bli av med allt vi rensat och dessutom rensa ur ännu mer saker som kanske är värda lite mer. Gör allt för att få detta att fungera, även att vissa saker känns jobbiga just nu.. Just nu hatar jag tekniken och känner mig allmänt deppig, är redan nere i en dålig period och så ska detta hända som gör att jag åker ner ännu mer.. Faaaan!

Förebild genom många år..

Linda Skugge är en krönikör och författare som jag sedan jag var tolv år har beundrat väldigt mycket. Hennes sätt att skriva fångande och tänkvärda texter med ett språk som var som en käftsmäll fick mig att från första raderna jag läste av henne, vilja bli lika bra som henne. Under högstadiet producerade jag många texter både hemma och i skolan som var mycket lika hennes, som mina lärare gav mig mycket beröm för. Tyvärr så försvann den glöden att skriva någonstans på vägen och alla tankar stannade istället i mitt huvud eller kom ut i samtal med vänner

Jag gör allt för att hitta tillbaka till mitt älskade skrivande eftersom att jag vet att det är då jag mår bäst, det är då jag har lättast att förklara mig själv och allt inuti mig. Har märkt att det sakta kommer tillbaka men det gäller att hålla fast vid det utan att det blir tvångsmässigt. Jag vill skriva för att jag älskar det, inte för att jag måste. Fast det är inte alltid det finns tid att skriva när orden flödar och jag kommer på jätte bra saker att skriva om. Även att jag skriver ner det på ett papper för att skriva senare så blir det inte bra om jag tvingar mig när tiden finns.

Det viktigaste är att jag i alla fall fortsätter, att jag inte ger upp helt bara för att det går trögt vissa dagar. För jag vet från tidigare erfarenheter hur jag mår när jag inte skriver alls. När jag får mitt skrivande att flöda och det kommer ut naturligt så blir det som bäst, men sedan gäller det även för mig att ibland försöka att tvinga ur det lite för att komma igång. Är jag inte så hård emot mig själv utan bara skriver vad jag verkligen tänker och känner så vet jag att i alla fall någon uppskattar det. Att det för mig är perfekt är trots allt inte det viktigaste utan att det kommer ut något som kanske kan beröra någon eller lysa upp någons dag är det som i slutänden betyder mest.

Att mina texter påverkar någon som läser den är vad jag alltid velat lyckas med. När jag skrev i skolan var det klasskamrater eller lärare som blev berörda och då kom inte mina texter ut på det sättet som de jag skriver på min blogg gör. Fast med tanke på att jag inte får så många kommentarer undrar jag ibland om det är någon alls som läser min blogg. Jag skriver inte ofta det vet jag, men när jag väl skriver så brukar det bli ett antal texter på samma dag.

Under en tid så skrev jag texter i massor och la dom på kö efter varandra så det kom under dagar som jag kanske inte hade lika mycket inspiration och om jag en dag producerar massor med texter för att min inspiration flödar så lägger jag ut det på olika dagar eftersom att det inte ska bli allt på en och samma dag och tomt på andra. Det kanske gör min blogg lite roligare att läsa och det känns lite grann som att jag producerar oftare och inte bara massor i perioder.

För att återgå till min förebild så har hon under de senaste åren förändrats men jag har fortfarande alla gamla böcker som jag älskade kvar i min bokhylla och alla texter jag läst via internet ligger sparade på hårddisken för att jag ska kunna läsa och drömma tillbaka, eller hitta ny inspiration. Hon kommer alltid vara stor för mig och hennes texter kommer alltid att beröra mig på ett eller annat sätt.


lördag 29 november 2014

Drömmar och personligt..

Drömmen om att sitta på ett litet mysigt café med en stor varm kopp tea, då jag har med mig en tjock spännande pocketbok att försvinna i. Den sitter fortfarande djupt rotad i mig trots att jag nu vet att det aldrig kommer bli en del av mitt liv, tyvärr.

Har sedan tonåren alltid drömt om att komma till en ny stad där inte många känner mig, hitta ett mysigt café där jag kan sätta mig och bara vara. Eftersom att jag började gymnasiet i en välbekant stad där jag hade vänner och gamla ex sedan innan blev det aldrig så där. När jag väl hoppade av gymnasiet sista gången flyttade jag ihop med min man så det blev aldrig drömmen om en egen lägenhet heller. Fast allt blir ju inte som man tänkt sig och drömmar förändras, men en del finns fortfarande kvar under min hud och gnager.

Jag saknar mycket av sådant jag hade i mitt liv under tiden jag bodde hemma, när jag hade mitt stökiga tonårsrum. Där jag hade alla mina personliga saker och hade saker precis som jag ville utan att behöva ta hänsyn till någon annan. På ett sätt saknar jag den kaotiska miljö jag levde i och det är inte de dåliga under mina dystra år jag saknar, utan det är det som faktiskt var ljust i mitt liv och det som var min passion och som jag älskade.

Visst är det skönt att ha en stor lägenheten som jag inreder exakt som jag vill, att ha en dotter som gör varje dag speciell och fylld av lycka. Det är inget jag skulle vilja byta bort, men mycket av det som var personligt för mig är borta av olika skäl. Jag vill finna den där jag långt in i själen är, inreda lägenheten på det sättet jag trivs med som jag har nu, men blanda in det personliga med mig. Jag vill ha många av mina fotografier utskrivna i olika storlekar och göra en vägg med bara de, sedan ha lite olika bilder att kunna byta ut med om jag känner för det. Jag vill att personer som kommer hit ska se en bit av mig, se en del av det som betyder så mycket för mig och som genom alla år har varit en trygghet och kärlek för mig.

Jag vill leta upp många av mina bästa dikter och texter, skriva ut de och hänga upp i någon ram som jag gjort om till en slags anslagstavla som är personlig och på det sättet visa upp vad jag är stolt över. Jag vill få in allt det personliga som jag hade förr, utan att det blir för mycket eller för rörigt som jag hade det förr. Att få in sådana små saker och höra vad andra tycker om det skulle lyfta min självkänsla otroligt mycket. Att även visa mina dotter att det man brinner för är en viktig del av ens liv och trots att det inte finns lika mycket i mitt liv nu som förr, så är det fortfarande viktigt för mig.

Att få ha mina egna bilder och texter på väggen här hemma skulle göra det speciellt och personligt, ingen annan har ju likadana bilder eller texter. Men att förverkliga detta är inte det lättaste, det kostar lite att skicka efter mina bilder på fint fotopapper och beroende på storlek kostar det olika mycket. Att skriva ut texterna går inte för tillfället eftersom vi inte har en skrivare, men det står en hemma hos mina föräldrar och väntar på färg. Jag vet att denna dröm är något som går att förverkliga om jag verkligen lägger ner tid, pengar och energi på det.

Vid nyår ska jag sätta upp detta som ett mål för nästa år, bara för att det kanske ska göra det lättare för mig att få det gjort. För lägger jag lite varje månad åt detta så kommer jag till slut kanske ha den dröm jag har framför mig. Drömmen om att sitta på ett café kanske inte fanns där under min tonår eller ens nu, men kanske när min dotter är större och jag har en ledig stund att det kan bli mer än vara en dröm

fredag 14 november 2014

Att känna sig lugn.

Sedan jag flyttade in i denna lägenheten har jag känt att sovrummet inte riktigt varit en plats att trivas i. Mycket har barit pga tapeterna eftersom vi med de orangea inte har lyckats få det så mysigt som vi velat. Men nu efter att det blivit omgjort med nya tapeter och nytt golv och vi fått in alla möbler och inredning så känner man ett behagligt lugn så fort man gå in i sovrummet och man vill lägga sig ner och vila ett läsa en bok och koppla av.

Det är verkligen så stor skillnad sedan innan och jag trivs extremt mycket i sovrummet nu och det är verkligen ett sovrum man bara vill ta det lugnt och sova i. Trodde aldrig att det kunde kännas så avslappnande bara för att man ändrat tapeter och golv, men det är verkligen så som jag alltid velat att det ska vara där inne. Mysigt och lugnt!

Resten av lägenheten har blivit ljusare och det gör också stor skillnad för man vill hålla det rent och inte ha allt för mycket saker någonstans för att man lättare ska kunna hålla det fint. Just nu är det dock rörigt i ett antal rum men det tar ju sin lilla tid att få allt i ordning, men på det här sättet har vi fått rensa ur ännu mer och verkligen få den ordning vi velat ha. Ska fortsätta få allt på plats även att det ska lägga nya golv i kök och hall nästa onsdag och torsdag. Men får jag det i ordning nu blir det inte lika mycket att få tillbaka när allt faktiskt är färdigt.

Är i alla fall sjukt nöjd med hur allt har blivit nu och för första gången sedan jag flyttade hit så känner manhur vacker vår längehet är och jag trivs något ofantligt mycket här!

lördag 1 november 2014

Gråa dystra dagar..

Idag är en sådan typisk grå och trist höstdag och precis som det är utanför fönstret idag är jag på insidan denna dag. Jag känner tomhet och ångest utan någon direkt anledning. Springer omkring och gör det jag måste göra utan att jag egentligen orkar, vill bara ligga ner i min säng och läsa idag. Är verkligen ingen speciellt bra dag att känna såhär på, för vädret utanför bidrar inte till någon som helst hjälp emot det dystra på min insida.

Att ha min dotter i min famn gör det i alla fall bättre, men när hon är på sitt hemska trotshumör så orkar jag knappt med. Jag vill bara låsa in mig på toaletten eller springa ut i skogen då för dessa jobbiga dagar med en trotsig dotter tar kål på mig. När jag knappt orkar med något annat utan tvingar mig till mig det så ska hon skrika och vara allmänt jävlig. Hon gör allt för att reta upp mig, och hon lyssnar inte på något man säger.

Dessutom är idag en sådan dag jag inte känner någon som helst lust att äta, bara tanken på mat gör att jag mår illa. Men jag måste ställa mig och laga mat när krafterna inte räcker till, när jag känner att jag bara vill falla ihop framför spisen för att det är så extremt ansträngande att stå där. Eftersom jag ändå inte vill äta eftersom det kommer kännas som att maten bara växer och växer i min mun så är det inte direkt roligt att stå och laga mat heller. Ibland är det tur att jag har något som drar mig ur sängen och tvingar mig att göra saker, men vissa dagar vill jag bara få vara utan att behöva anstränga mig speciellt mycket.

Jag vill ta mina lugnande tabletter och ligga i en dimma med serier eller en bok, kanske sova lite mitt på dagen för att hoppas att det blir lite bättre. Är i alla fall glad över att dessa dagar oftast inträffar när jag är ledig ifrån skolan eller inte har några viktiga möten, för annars hade jag nog inte klarat av det speciellt länge. Som förr när jag hade skola varje dag, det fanns ingen chans att jag orkade med det. Däremot vet jag att jag skulle klara av att jobba där jag hade praktik, för det fick upp mitt humör extremt och dessa dagar existerade inte alls under de få veckorna jag var där. När man av olika anledningar inte får jobba med det man vill trots massor av beröm och folk runt omkring mig säger att jag passar precis där jag är, då åker man också ner i en dyster period.

Problemet med mig är ju att jag tror alltid att det är mig det är fel på när sådana saker händer, visst på ett sätt kanske det var mitt fel eftersom jag inte tog eget initiativ eller i alla fall att min handledare aldrig verkade märka att jag gjorde det. För när hon lämnade mig att stå och glo som en idiot gick jag till andra och frågade om jag kunde hjälpa till eller andra saker. Då tog jag initiativ och hon missade det och därför påstod att jag ej gjorde det. När detta händer och man varit mobbad i så många år kickar det gamla tankemönstret in.. Jag är värdelös, kan ingenting, är ingen bra människa, är ingen bra skötare, kommer aldrig klara av att jobba, värdelös värdelös värdelös.. Även att jag innerst inne egentligen vet att det ej är sant så är det svårt att bara kasta ifrån sig dessa tankar.

När detta hände så var det som ett stort nederlag för mig, med tanke på hur bra jag tyckte det gått och hur positiva alla andra var emot mig. Det gjorde ont lågt inuti mig och det tog en halv dag innan jag slutade gråta och var normal. Det kändes nästan som en hård jävla käftsmäll..

fredag 31 oktober 2014

Att älska någon med ADD!

Det är helt klart inte enkelt att älska någon som har ADHD eller ADD. För du vet aldrig riktigt vad du ska säga. Varje ord som blir fel kan orsaka ett vredesutbrott.
Men det är inte så konstigt. Allt är så mycket svårare för de som har detta än för människor utan diagnos. Allt blir mycket intensivare. Allt förstoras upp. Dessa personer är ofta begåvade, men också för att de alltid måste tänka, skapa och utveckla. De får aldrig vila. Hur skulle du känna dig om det bara gick på högvarv i hjärnan hela tiden och det aldrig tog slut?


ADD är en typ av ADHD. ADD är som ADHD men utan överaktiviteten. Man blir fortfarande lätt distraherad och tappar uppmärksamheten. Men man kan också ha svårt att komma igång med saker. Fast det blir också ännu svårare att få dem att sluta. Det är vanligare att flickor och kvinnor har add, och eftersom ADD inte syns lika mycket utåt kan det ta lång tid innan det upptäcks och det kan därmed dröja länge innan man får den hjälp man behöver.

Äkta kärlek är ovillkorlig men älskar du någon med ADD prövas detta verkligen. Det spelar ingen roll om det är ditt barn, din pojkvän, flickvän, sambo, make/maka eller en sann vän. Ni behöver båda tänka annorlunda för att kunna hantera vardagen.

Genom att förstå någon med ADD kan du bli mer förstående och det kan hjälpa dig in din relation.
Den här listan från Lifehack visar vad som händer i huvudet för någon med ADD/ADHD.

1. De har en hjärna som går på högvarv.
ADD slutar aldrig. Det går aldrig att stänga av och säga stopp. Det är något man måste lära sig att hantera.
 
2. De lyssnar men allt går inte in.
En person med ADD kommer att titta på dig, höra dina ord, se dina läppar röras, men efter de första orden är deras hjärna redan på en annan resa. De kanske hör dig tala men deras tankar kan fortfarande vara ute i rymden. De kanske tänker på hur ditt hår rör sig eller på dina läppar.
 
3. De har svårt att klara hela uppgiften.
I stället för att hålla fokus på det som väntar dem är det för människor med ADD som att gå genom en labyrint. De börjar röra sig i en riktning, men ändrar riktningar för att finna vägen ut.
 
4. De blir lätt oroliga.
De är som djupa tänkare, de är känsliga för vad som händer omkring dem. Att vara i en bullrig restaurang kan låta som att stå längst fram på en hårdrockskonsert. En deppig nyhet kan låta som slutet på världen.

5. De kan inte koncentrera sig när de är känslomässiga.
Om det är något på gång som oroar dem eller gör dem upprörda så kan de inte tänka på någonting annat. Det gör att koncentration på arbete, konversation och sociala situationer blir nästan omöjligt.
 
6. De koncentrerar sig FÖR intensivt
När dörrarna till något öppnas dyker personen med ADD ner i det som en djuphavsdykare hoppar rakt ner i havet.
 
7. De har svårt att stoppa en uppgift när de är inne i den.
När de väl hoppat ner i det där havet så stannar de där. Länge. Även när syret börjar ta slut. De kommer inte upp förrän det är helt slut.
 
8. De kan inte styra sina känslor.
Känslorna för en person med ADD flyger vilt och kan inte bemästras. Det är som trassliga sladdar i deras hjärnor som gör tankar och känslor svårbearbetade. De behöver extra tid för att få igång sina system ordentligt.
 
9. De har verbala utbrott.
Deras intensiva känslor är så svåra att bemästra. De kommer impulsivt säga vad de tycker, och ofta säger de saker som de senare ångrar. Men det är nästan omöjligt för dem att ändra sina ord innan de säger dem.
 
10. De har social ångest
Människor med ADD är ofta obekväma i sociala situationer. De är rädda att de kommer att säga något dumt eller reagera olämpligt. Att hålla sig i bakgrunden känns tryggare.
 
11. De är djupt intuitiva.
För personer med ADD är ytan något osynligt som de penetrerar. De ser bortom allt vanligt. Detta är den bästa aspekten av ADD. Det är ett inspirerande drag som skapar kreativa genier. Uppfinnare, konstnärer, musiker och författare har ofta ADD.
 
12. De tycker annorlunda.
Det är en annan fantastisk aspekt av ADD. De tycker ofta annorlunda eftersom deras abstrakta tankar ser lösningar på problem som vi vanliga människor inte kan se.
 
13. De är otåliga och rastlösa.
De blir lätt irriterade, vill att saker ska hända omedelbart. De leker ständigt med sina telefoner, tvinnar med håret eller så studsar deras ben upp och ner. En person med ADD behöver ständig rörelse. Det är faktiskt en lugnande aktivitet för dem.
 
14. De är fysiskt känsliga.
Pennor kan kännas tunga i handen. Fibrer i tyg som de flesta människor inte skulle känna kan klia. Sängar är ojämna. Livsmedel kan kännas konstiga. Prinsessan på ärten, hon hade säkert ADD.
 
15. De är oorganiserade.
Högar är deras favoritmetod för att organisera. När en uppgift är klar går papperet in i den högen tills den växer högt. Ända tills en person med ADD blir frustrerad och rensar upp. Människor med ADD måste vara försiktiga för att inte bli samlare. Det är svårt för en person med ADD att hålla saker i ordning eftersom hjärnan inte fungerar på ett ordnat sätt.
 
16. De behöver utrymme för att röra sig.
Människor med ADD tänker bättre när de är i rörelse. När de pratar i telefon eller har en konversation vill de gärna röra på sig. Det gör dem lugnare och att de tänker klarare.
 
17. De undviker uppgifter.
Att fatta beslut eller slutföra uppgifter i tid är en kamp. Inte för att de är lata eller oansvariga, utan för att deras hjärna är fulla av andra alternativ. Att välja en kan kännas problematiskt. Det är lätt att undvika att fatta beslut eftersom de tänker för mycket.
 
 18. De kan inte komma ihåg enkla uppgifter.
Ett annat paradoxalt drag från ADD är minnet. Människor med ADD kan inte komma ihåg enkla saker. Som att plocka upp sina kläder, handla mjölk i affären, eller komma ihåg möten. Men å andra sidan: de kommer ihåg alla kommentarer, citat, och telefonnummer de hört under dagen. Synliga artiklar är lättare att komma ihåg. Det är därför de har femton fönster öppna på skrivbordet.
 
19. De har många uppgifter på gång samtidigt.
På grund av en ständig aktivitet deras hjärna vill de gå vidare till nästa uppgift så även fast de inte stängt ner den förra. Ju mer som händer på en gång, desto bättre. Multi-tasking är en favoritaktivitet.
 
20. De är passionerade i allt de gör.
Känslor, tankar, ord och beröring är kraftfulla hos en person med ADD. Allting är förstorat. Det är en välsignelse när det kanaliseras på rätt sätt. När en person med ADD gör något gör de det med hela sin själ och hjärta. De ger allt de har. Denna kvalitet är det som gör en person med ADD så älskvärd.

 
I grund och botten har en person med ADD svårt att kontrollera sina impulser. De har grymma egenskaper som du kommer att njuta av när du förstår hur de tänker och känner.
 
Ja, människor med ADD / ADHD är svåra att älska ibland. Men när du förstår den börda de bär, kommer ditt hjärta att öppnas upp. Kärlek och medkänsla kommer ta över platsen för ilska. Du kommer att se in i deras goda hjärta.

Text tagen härifrån!

torsdag 30 oktober 2014

Ångestdagar..

Denna kväll sitter jag och lyssnar på Fronda som när jag var yngre. Tankarna far runt och känslor från förr far omkring i min kropp. Jag minns hur mitt liv var ett helvete och det enda som hjälpte var att skada mig själv för att ångesten var så jävla jobbig. Ibland känner jag att jag kommer tillbaka till ett känslomässigt plan som liknar det jag var i förr, då måste jag lyssna på musik från förr. Jag måste känna hur ont det gör, jag vill som förr gå runt i mörkret på gator jag knappt känner till och bara lyssna på musik. Gå och gå tills jag känner att jag inte orkar mer, för det brukade funka. Men jag inte bara kliva ut genom dörren på höstkvällar längre när ångesten knackar på min hud, även fast att jag vet att det skulle vara så bra för mig.

Jag skulle absolut inte vilja byta ut det liv jag har nu med världen finaste dotter och familj, men på ett sätt var det lättare förut när jag kunde gå som jag ville och bara försvinna in i mig egen värld med hörlurarna i öronen och ligga och blunda eller titta upp i taket. För det var min medicin förut, tillsammans med mina promenader om kvällarna. Jag mådde verkligen bra av det och jag fick ett helt annat lugn i mig av att gå ut och gå en eller två timmar, utan mål eller utan tanke. Jag bara gick tills jag kände att det var dags att gå hem.

Nu lyssnar jag i alla fall på musiken från förr, jag låter allt gammalt flöda igenom mig och tillåter mig att känna allt det svart som fanns då. Det finns fortfarande en liten del av mig som är så nattsvart, den kommer aldrig försvinna och det vet jag. Har dessutom en period som är extremt jobbig och jag har en hel del ångest men jag försöker ta mig igenom den på bästa sätt, även att känslor och tankar som förr var vanliga kommer. Även att jag har dagar då det är så jobbigt att jag tänker att det vore lätt att göra av med ångesten på samma sätt som förr, men då gör jag allt för att distrahera mig och allt för att komma på andra sätt att bli av med det. Vissa dagar är riktigt svåra.

Jag vet att det finns vissa som kommer läsa detta och tänka att jag har valt fel yrke med tanke på hur jag själv mår. Men under de veckorna jag jobbade där uppe på Psyk så mådde jag bra, jag kände att jag verkligen var på rätt väg i mitt liv och att det var det jag i alla år drömt om att jobba med. Men i samband med att jag fick motgångar där uppe tack vare att min handledare verkade tycka illa om mig och sedan blev problem i skolan så kastade det ner mig i ett hål.

Några personer som jobbade där uppe såg såklart mina armar och de ärr jag har sedan förr. Och utan att fråga mig så drog dom sina egna slutsatser om varför jag hade dom och tyckte att jag kanske borde jobba med mig själv innan jag börjar jobba där uppe. Anledningen till att jag började skära mig själv var på grund utav mobbning, det var att jag varje dag i skolan blev kränkt och kallad saker. Jag orkade inte med smärtan inuti så jag kände en dag att eftersom dom anser att jag inte är en bra person och behandlade mig illa så kunde väl jag med behandla mig själv illa för jag var ju inte värd bättre. När jag berättade det för en av cheferna där uppe så bad hon om ursäkt om hur hon hade sagt att jag inte kunde jobba där nu, hon visste ju inte att jag hade den bakgrunden för ingen hade frågat mig varför jag skadat mig eller hur länge sedan jag sist gjorde det.

I över tio år var jag mobbad och det är tre-fyra år sedan jag sist skadade mig. Så innan ni dömer, fråga personen direkt istället...

tisdag 21 oktober 2014

Låg motivation, stanna upp!

Jag läste precis ett underbart och tänkvärt inlägg om säsongsmotivation skrivet av fina och inspirerande Ejies.

Så länge jag kan minnas har jag alltid haft perioder då jag är tröttare, får mindre gjort och oftast slutar med saker som jag egentligen tycker om endast för att min motivation är låg eller överhuvudtaget inte existerar. När jag läste detta inlägg hon skrivit om just det där att låta oss ha våra perioder där vi är mindre produktiva och istället lyssna på kroppen och låta oss ha den här perioden där vi inte gör så mycket. Jag håller med om att jag tror att det skulle påverka oss människor på ett väldigt positivt sätt, i alla fall om jag tänker på mina egna erfarenheter så tror jag att jag kommer må mycket bättre om jag följer detta.

De perioder då jag varit nere på botten när det gäller energi och motivation har jag alltid undra varför och hur jag ska undvika detta. Ingenting jag har försökt tidigare har lyckats något vidare utan det har bara gjort så att det blivit tusen gånger mer kaos i mitt liv. Jag har aldrig insett att det kanske är mening att jag ska ha dessa neråt vändningar ibland, att alla vi människor kanske har dom av en anledning. Att vi inte ger oss själva tillräckligt med tid att ta hand om oss själva och bara ta det lugnt i vardagen är inget nytt. Så kanske borde vi se dessa låga perioder som ett tecken på att det är då vi ska lugna ner oss, kanske sätta undan lite av tiden vi vanligtvis ger åt annat till oss själv.

Att ta en vecka utan träning, utan stress i den mån det går och sedan ta det mer lugnt för vår egen skull. Jag tänker i alla fall börja göra det i den mån det går i mitt liv, jag tänker ta mina låga perioder som en chans och ett tecken på att jag ska ta det lite lugnare och bry mig lite mer om mig själv. Gör det du också!

onsdag 15 oktober 2014

Bubblan..

Idag är en sådan dag då jag önskar att jag precis hade fått pengar, för jag vill köpa hem massor med nya böcker. Känner att det var länge sedan jag la ner pengar på bara böcker, det gjorde jag nästan varje månad under min tonår. Jag älskar böcker och nu när jag återigen kommit igång med att läsa mycket så vill jag uppgradera min bokhylla. Dels för att jag vill ha böcker inför den gråa hösten som kommit, men även inför hela den långa vintern som kommer. Att få krypa upp varje kväll när mörkret fallit, tända ljus och sedan bara lägga mig och läsa en stund. Min egentid är som bäst när jag får ha det så, och med en kopp varmt tea såklart.

När jag öppnar en bok och börjar läsa så får jag för en liten stund lämna mitt liv som mamma och fru, jag får gå in i en annan värld och bara vara där inne en stund. Inte behöva tänka på en massa måsten eller ansvar, då kan jag känna att jag är tillbaka i min 15åriga kropp hemma i mitt barnrum när jag kunde stänga in mig och bara ligga och läsa hur länge jag ville. Jag saknar verkligen den tiden när jag inte hade en massa krav eller saker som jag var tvungen att göra hemma. Då jag bara fick vara mig själv och göra det som jag älskade att göra. När jag kunde ligga en hel dag i sängen och bara läsa eftersom en bok var så pass bra att den inte gick lägga ifrån sig den, när jag kunde läsa ut en bok på ett dygn eller två.

Fast självklart så måste man växa upp och inse att livet innehåller mer ansvar än så. Men de dagar då jag är nere på botten, hade jag velat låsa in mig i sovrummet med en bok och sedan låta världen utanför rulla på under den tiden dottern är på dagis.. Att min älskade man kunde ta hand om att få henne till och från dagis och sedan bara låta mig vara under några timmar i min egen bubbla.

För jag har verkligen dagar som är hemska,då jag egentligen knappt orkar andas för att det gör så ont i mig. Ångesten kryper fram som i vågor och jag vill bara ligga under täcket och låtsas att jag inte ens existerar. Mina svarta dagar så jag längtar hem till mina föräldrar, att dom kan ta hand om mig som när jag var yngre och mådde dåligt. Att min älskade mor kunde komma in med maten eller göra mig en kopp tea och inte behöva göra något alls. Fast de dagarna när min dotter kommer hem med ett stort leende och slänger sig i sängen med sin underbara lilla kropp så blir allt bättre, självklart försvinner inte allt men hon gör allt värt att kämpa igenom.

När jag har mina dåliga perioder så är min dotter min livskraft, jag orkar med allt det nattsvarta och smärtsamma bara för att hennes leende och allt med henne får mig att orka med. Visst är det inte lätt dessa perioder eftersom jag knappt orkar ta hand om mig själv, att samtidigt ta hand om min dotter. Men då går allt med henne i första hand och jag och hemmet kommer i andra. Men jag vet från min tonår att hade jag inte haft henne hade jag legat kvar i sängen i flera dagar, kanske gått upp och ätit lite men absolut inte lämnat hemmet. Så hon är absolut en skatt värd allt och mycket mer.

Varje dag går jag upp och fortsätter att kämpa igenom det jobbiga för att jag är skyldig min dotter det. För att jag vill framåt ännu mer än vad jag redan är. Jag vill absolut inte att någon som läser detta ska se ner på mig eller tycka synd om mig, det är inte därför jag skriver detta. Utan det är för att påpeka att ett livet liv som man själv skapat, kan göra sådan under i ett liv där det alltid varit knas och fortfarande är. Men jag låter inte det besegra mig och varje dag finner jag nya sidor med mig själv som är starka, även att jag är mycket svag ibland.

Nu utmynnade detta inlägg i något helt annat än vad det var tänkt från början, men det var skönt!

måndag 13 oktober 2014

Självmord och självmordförsök..

Hade detta hemska men ändå viktiga ämne i skolan idag. Det är ju en sak som ligger mig nära av flera anledningar.. Dels att min syster flera gånger försökt, att jag för åtta år sedan försökte och att ett ex och vän till min syster för cirka en månad sedan tog sitt liv. Jag har under mitt liv varit väldigt nära döden på flera sätt, men att själv ha försökt ta sitt liv och sedan flera år efter läsa om det för att det hör ihop med det jag ska jobba med är lite jobbigt. 

Efter mitt försök att ta mitt eget liv så vaknade jag upp och insåg att jag för ingenting i världen ville dö. Har aldrig efter det försökt att ta mitt liv eller ens kommer att försöka, skulle aldrig lämna min dotter på det sättet. Allt som jag har varit med om under min tonår har stärkt mig otroligt och även att de uppe på avdelningen där jag hade praktik tack vare allt detta tyckte att det var för nära mig själv så jag får vänta tills nästa sommar med jobb, så kan jag ärlig säga att jag vet att det inte är för nära mig.

Allt detta ligger flera år bak i tiden och jag har kommit över det. Visst har jag känslan av att skada mig när det blir jobbigt eller jag har riktig hemsk ångest, men jag gör ingenting emot mig själv för jag har andra medel att ta till. Bara hålla om min dotter och få henne att skratta är perfekt. Att dom dessutom nämnde att jag inte är där för att göra mig själv friskt gjorde mig både arg och ledsen. Jag mår bra sedan ett antal år tillbaka och jag vet väl för i helvete att jag inte kan göra mig själv friskt genom att jobba inom psykiatrin. 

Anledningen till att jag valt detta yrket och inriktningen är för att jag vill hjälpa andra. För att detta är vad jag brinner för och det som ligger nära mitt hjärta. Ingenting är för min egen skull utan för att jag hittat det jag skulle kunna jobba med, det jag trivs med. Men det sårar extremt att tack vare att jag haft en hemsk skoltid och tonår där jag skadat mig själv på flera sätt, försökt ta livet av mig och varit mobbad under 9-10 år och sedan få det beskedet när allt verkat så bra. Det slänger ner mig igen till den tiden då jag ansåg att jag inte dög till något, det fick mig att tvivla på att jag klarar ett jobb alls.. Så det minsta lilla kan sänka en människa, om dom inte vet om hela bakgrunden utan bara dömer efter det dom kan se.. Mina ärr på armarna!

lördag 4 oktober 2014

Att leva med ADD!

När jag var 18 år fick jag diagnosen ADD. Då hade jag gått alla mina år i skolan och undrat vad det var som gjorde att jag inte var som alla andra. Jag hade under min tonår inte varit som alla andra, jag kände mig annorlunda.

Jag var tvungen att ha mina saker på rätt ställe, på det sättet som kändes rätt för mig hur rörigt det än såg ut för andra. Det var alltid något som for runt i mitt huvud och den ena tanken ledde till en annan. Jag glömde alltid bort viktiga saker som papper son skulle med tillbaka till skolan. Nycklar, telefon och andra viktiga saker slarvade jag alltid bort. Jag var aggressiv och våldsam emot de som var mig närmast, slogs och skrek. Det blev så extremt vid ett tillfälle att jag knivhotade en kille för att han dumpade mig. Det är dock det värsta som hänt.

När jag fick min diagnos våren 2011 var det en lättnad och allt föll på plats, det blev glasklart varför jag var så speciell. Självklart försvann inte alla problem eller svårigheter, men det blev helt okej att jag hade dom.

Än idag glömmer jag saker och tappar bort allt möjligt. Jag kan även blir förbannad, men inte mer än att jag skriker och skäller.

Jag började med Concerta och det var början på ett helt nytt liv. Min vardag blev mycket lättare även om det inte löste allt. Jag hittar dagligen saker som förenklar min vardag och gör livet lättare att leva.
Men det finns mycket mer till diagnosen ADD än svårigheter och problem.

Jag har en kreativitet utan dess like. Att fotografera och skriva är mitt sätt att få ut mig det jobbiga och kunna få ordning på alla mina tankar. Dessutom är mina känslor något som inte existerar i ord, det är knappt att dom får plats inuti mig. Det finns en underbar text som förklarar det jätte bra.


Sedan hittade jag för några dagar sedan en video som verkligen förklarar hur jobbigt det är för mig som har ADD. Så det är inte bara frustrerande för er som är nära mig, det är tusen gånger värre för mig.




torsdag 18 september 2014

Äntligen hittat rätt!

Snart har halva tiden av min praktik på psykiatriska kliniken passerat. Har varit kämpigt vissa dagar men jag känner att jag äntligen har hamnat rätt. Att äntligen känna att detta är vad jag skulle kunna jobba med är skönt. Har varit så roligt och spännande där uppe att jag har bestämt mig för att nästa vecka prata med en person om att skriva upp mig som timvikarie. Det känns extremt skönt att äntligen känna sig hemma med ett jobb, att känna i hela kroppen att jag har valt rätt väg och är på god väg att komma dit jag en gång i början startade med att satsa.

När jag första gången sökte linje på gymnasiet så valde jag omsorg eftersom jag ville jobba inom psykiatrin eftersom många vänner och cybervänner tyckte det var så lätt att prata med mig och att jag förstod och kunde hjälpa. Men när jag gick där var jag tvungen att läsa emot äldreomsorg och sedan studera vidare ytterligare och tyckte att det var för krångligt så jag bytte linje men hoppade av där med. Efter många år så är jag nu där jag känner att jag hör hemma, som skötare inom psykiatrin. Även att jag inte har fullt så mycket ansvar så kan jag hjälpa personer som mår dåligt att i alla fall få en bra tid när dom är inlagda. Så jag känner att det är vad jag bör jobba med, om jag senare även väljer att studera vidare som jag har kollat på det återstår att se. Men vad som än händer så är det inom psykiatrin jag kommer jobba, det är där jag trivs och det är vad mitt hjärta brinner för.

När folk runt omkring mig höra mig prata om min praktik så märker dom att jag är så glad över vart jag har hamnat och bara det att jag VILL hoppa in och jobba när dom behöver hjälp måste ju tala sitt tydliga språk om jag jag faktiskt tycker om detta jobb. Så ingen tvekan om att andra också märker hur mycket jag trivs och hur långt jag kommit bara sedan innan sommaren.

tisdag 2 september 2014

Närmare målet.

Det är säkert ett år sedan jag sist slog upp denna bok och tänkte att nu ska jag gå igenom den punkt för punkt och rensa, men ingenting hände och det var extremt fullt med grejer i vår lägenhet. Som det är nu kan jag inte ens föreställa mig hur det en gång sett ut och hur jag kunde stå ut med det. I december förra året började jag stor rensa och sälja saker här ifrån, det som inte var värt att sälja slängde jag eller gav bort till Retro. Så utan boken tog jag tag i allt och såhär snart ett år efter känner jag att det är otroligt skönt att ha rensat ut så mycket och ändrat stilen i hela lägenheten, jag trivs mycket mycket bättre och älskar mitt hem även att det inte är klart.

Ska nu sätta mig ner och läsa boken återigen och se vad jag har klarat av utan att checka av i boken och vad det kan finnas kvar för tips så att jag kommer vidare. För jag är såklart inte färdig med att rensa eller med att inreda vår lägenhet, men jag har kommit långt under bara denna korta tid. Ska bli roligt att i December se skillnaden och även att få komma till November då jag ska rensa bland mina julsaker eftersom jag har för mycket av det med. Det klias i mina fingrar efter att få rensa bland det, men det är ännu för tidigt. Nu ska jag i alla fall ta en kopp tea och kolla boken, för att se hur mycket jag utvecklats och se hur långt jag kommit.

Eksjö stadsfest 2014.

I helgen var det Eksjö stadsfest och vi hade i år chansen att jobba och valde då att jobba som nattvakter. Var ett väldigt slött jobb men det ger i alla fall erfarenhet och jag fick för första gången i mitt liv känna på hur det var att jobba natt, även om det kanske var långt ifrån vad det hade varit om jag jobbat natt inom vården.
Våra jobb tider var 23:00-08:00 torsdag-fredag och 01:00-08:00 fredag-lördag. Långa pass men eftersom jag satt tillsammans med min underbara man så var det inga problem. Dock var det riktigt kallt den första natten och låg på 2 grader och vi hade inte riktigt klätt oss ordentligt även att vi hade möjlighet att åka hem och hämta. Detta resulterade i att jag har åkt på en rejäl förkylning med halsont och feber.

Hur som helst efter att vi jobbat våra nätter kände vi även att vi ville hoppa in och jobba extra eftersom det fattades folk. Så direkt efter att vi vaknat på lördagen begav vi oss ner och sedan blev det att vi från 14:00-01:00 jobbade extra i entrén och det var extremt roligt. Jag som har social fobi brukar ha problem med detta, men ingenting av den märktes och jag hade jätte trevligt. En stor morot till detta var att det var så extremt trevliga människor där och jag kom speciellt överens med tre tjejer så jag babblade på som jag vanligtvis gör med min man. Så han backade undan lite och lät mig vara lite ifred och prata och skoja som jag aldrig annars gör. Han tyckte om att se mig så framåt och social eftersom att det är något så svårt för mig annars.

Så detta var en extrem pepp för mig på många nivåer och efter bara denna helg känner jag mig extremt stärkt och kan se ännu ljusare på framtiden. Nästa år kommer vi inte att jobba natt i alla fall utan vi båda trivdes med att jobba i entren och vi insåg också att vi hellre jobbar under stadsfesten än att gå omkring på den. Men undantag att man kan gå och kolla lite band man är intresserad av. Vi såg i alla fall Markoolio och lite av Ulf Lundell, sedan följde jag med en av tjejerna för att se Alcazar.

Så utvärderingen av denna helg är underbar och jag ser redan fram emot nästa års stadsfest.

måndag 25 augusti 2014

Bra höst!

Tiden bara rusar iväg och jag har inte riktigt energin att sitta här och känner just nu att det händer bara det gamla vanliga i våra liv. Visst har det hänt lite nya saker. Dottern har börjar ordentligt på nya dagiset där hon trivs jätte bra, tar oss 3 minuter att hämta eller lämna henne så det ä skönt att slippa den stressen på morgonen. Mannen har börjat ta körkort nu så det gör det lite ljusare på framtiden på alla möjliga sätt och vis.

Har idag varit på min andra Psykiatri 2 lektion och jag trivs verkligen i den gruppen. Öppnar upp mig mer och pratar mer eftersom jag känner mig bekväm och säker med dom, känner också att jag fått en hel grupp med nya vänner och det glädjer mig massor, värmer så i hjärtat när man finner nya vänner som har samma intressen med och som man känner att man håller samma nivå med. Hur som helst så har studierna börjat långt över mina förväntningar och det är faktiskt så att jag tycker att det är synd att det bara är en lektion i veckan.

På onsdag åker dottern iväg fram till söndag eftersom vi ska jobba natt under Eksjö stadsfest. Så vi ska börja vända på dygnet och sedan ska vi klara av att vara uppe hela nätterna när man är van vid att lägga sig relativt tidigt och gå upp tidigt när man har barn. Men det ska vi självklart klara som allt annat.

Just nu ser jag ljus på hösten och även att jag kanske ha många bollar i luften samtidigt dom kommande 5-6 veckorna så känner jag att det är ovanligt skönt att ha satt upp mål som är lite större än vanligt och att jag ska blanda ihop lite mer än vad jag är van vid. Det kommer gå bra och jag känner att hösten kommer bli riktigt bra eftersom den börjat helt kanon underbart.

söndag 3 augusti 2014

Ett år!

Nu har det gått ett helt år sedan jag stod i kyrkan framför mannen i mitt liv och sa JA till att leva med honom i resten av mitt liv. Det har verkligen var det bästa året i mitt liv, att få vara fru till den man man älskar så innerligt mycket går inte att beskriva.


söndag 20 juli 2014

Njuta av livet

Eftersom jag är ensam hemma med dottern (för det mesta) fram till vecka 33 då båda har sommarlov så njuter vi i massor av vår härliga sommar. Eftersom jag slutar skolan till nästa sommar blir det antagligen jobb för mig, så det innebär att detta är det sista riktiga sommarlovet jag kommer ha och när man får njuta av den tillsammans med världen finaste dotter kan det inte bli bättre. Så vi leker mycket ute i solen och njuter i massor. Har inte blivit att bada ännu, men kanske idag eller i morgon i alla fall. Hon älskar ju att vara i vattnet så vi måste ju passa på när det finns möjlighet till det.

Sommaren är i alla fall i full gång här med soliga och varma dagar, men känner att jag börjar klara av värmen lite mer än jag tidigare gjort så jag njuter mer av det och det syns att jag varit i solen. Nu har även mina bleka ben börjat få färg så det känns extremt skönt, man kan ju inte direkt säga att jag inte varit ute då.

Ska sätta mig lite på balkongen med en kopp tea nu och fortsätta njuta och låta dottern springa naken lite i värmen.

tisdag 15 juli 2014

Två olika bloggar.

Har tidigare skrivit om träning på denna blogg, men vissa verkade tycka att det blev för tjatigt om det här så därför valde jag denna gången att starta en separat blogg för min träning och viktnedgång. Då kan dom som vill läsa om den delen av mitt liv även läsa den bloggen, dom som inte vill läsa om det kan helt enkelt endast stanna kvar på denna bloggen. På så vis blir det lättare för mig att inte bara snacka träning här och komma ur form med denna bloggens riktigt syfte, att skildra mitt liv som ung mamma med ADD och hur min vardag är. Även min förvandling av hemmet som det skrivs mycket om. Även att all förvandling hör ihop på ett eller annat sätt så vill jag dela lite på det. Här hittar ni i alla fall vidare till min blogg mamafitness.

Ett helt annat lugn.

Dottern har varit hemma sedan i lördags kväll, det var verkligen skönt att få hem henne eftersom dom sista dagarna var hemska och jobbiga att vara ifrån henne. Har i alla fall hunnit att vila upp mig under den veckan vi var lediga. Hon har haft ett extremt humör igår och idag, men eftersom hon inte är riktigt pigg så går det ju förstå henne. Att ha fått vila upp sig gör i alla fall att jag har ett helt annat lugn emot hennes utbrott och jag orkar med det mer. Kommer i alla fall klara dessa fyra veckor hemma med henne själv eftersom jag fått vila upp mig så mycket, är som en helt annan människa. Dessutom har vi inte varit ute så mycket eftersom det får för sig att börja regna varje gång vi kliver utanför dörren. Men jag har tänkt att försöka trotsa vädret lite sedan och gå ut med henne så hon får leka av sig.

Jag är heller inte speciellt pigg så jag orkar knappt något, bara att skriva detta är fysiskt jobbigt. Ska i alla fall städa klart lägenheten idag och dra fram den farliga snabeldraken, i alla fall vad Zoe tycker. Har hållit på att städa rent sedan i söndags, men när kroppen inte orkar blir det svårt. Fast nu har jag lovat mannen att det ska vara klart tills han kommer hem och måste ner till affären. Kommer garanterat vara helt slut innan mannen ens har kommit hem. Önskar ibland man hade en riktigt nära vän i stan som kunde vara ute och leka med Zoe lite medan jag städade, hade gått mycket fortare. Någon gång lär man sig väl hur man ska lyckas, att dessutom behöva ha dammsugaren på så lågt som möjligt gör att det tar evigheter att dammsuga, vilket är jobbigt.

Har i alla fall tillgång till massor med tea, så laddar med den energin. Sedan när jag mår bättre så ska jag ut och gå långa promenader med lilla prinsessan. Eftersom hon älskar att åka vagn när man går längre och dessutom kan hon få hoppa ur på vissa ställen och gå själv. Förstår inte att hon blivit så stor, tar mer energi ifrån mig men det ger så mycket mer tillbaka. Älskade underbara dotter!

söndag 6 juli 2014

Början av något nytt?

Körde ett Zumba pass idag på ett relativt ny öppnat rehab/gym här i stan. Körde så hårt jag bara orkade för att verkligen känna att jag gjorde nytta. När jag var klar var håret genomblött av svett och på cykelturen hem kände jag mig som en ny människa. Ville nästa ta mig en springtur i skogen för att jag kände mig så levande och frisk.

Vill dock inte ta ut mig helt och hållet när jag precis startat. Men ska köra ett Zumba pass i vårt vardagsrum i morgon förmiddag och köra ett varje dag under tiden dottern är hos sina morföräldrar. Sedan får vi se hur jag tar mig vidare när hon är hemma fyra veckor från dagis och när skolan börjar. Men nu börjar jag stenhårt för att få en bra start och få in en vana. Har ett zumba pass på 20 minuter som jag troligtvis ska lyckas med när dottern är hemma, annars ska jag köra 60 minuters nu när jag är själv.

Känner mig som en ny människa och denna gång ska jag inte sluta. För jag känner hur mycket bättre jag mår efter att ha fått röra på mig. Nu ska kilona bort och jag ska bli en hälsosam och sund människa. Ska få in träningen i mitt liv och även ändra på kosten. Jag vill verkligen detta nu!

Redo för ett Zumba pass

fredag 4 juli 2014

2 år!

För två år sedan idag startade jag denna blogg eftersom jag nyligen hade blivit mamma till världen finaste dotter. Jag har sedan dess flitigt bloggat även att jag ibland haft mina nedgångar då det dröjt länge mellan inläggen. Försöker hela tiden att bli bättre men det är lättare att via instagram eller facebook bara slänga ut en bild eller ett kort litet meddelande om livet och vardagen.

Hur som helst så har tiden bara rusat iväg och livet har minst sagt innehållit mycket under dessa två år. Jag har haft mycket att skriva om och ständigt ändrat mig om saker och ting. Har nu äntligen hittat min stil när det gäller inredning och det kommer jag fortsätta att skriva om och lägga upp bilder av min förvandling.

Denna blogg startades från början för att skriva om mitt liv som ung mamma med ADD, kanske inte står så mycket om det men även att det inte nämns rakt ut så präglas allt i mitt liv av min ADD och speciellt mitt föräldraskap eftersom jag reagerar starkare än en vanlig människa. Finns en underbar bild om detta som jag tänker dela med mig.


Sedan vet jag att jag ett tag skrev om löpning och träning och sedan bara slutade det. Jag tappade taget och lusten för ett tag. Men nu har jag hittat en motivation som nog ska göra att jag håller mig fast i det. Förutom att ha köpt sjukt snygga träningskläder via en loppis sida och anmält mig till ett Zumba pass på Söndag så har jag även laddat ner Zumba videos till datorn som jag ska ha på ett USB och träna framför tvn. På Lördag åker dottern iväg under en vecka och mannen jobbar en del så då passar jag på att starta min träning ordentligt för nu ska jag gå ner i vikt.

Jag ska göra det för att må bättre i mig själv, för att mina leder inte ska behöva ha så mycket belastning och för att jag en gång i tiden hade en vacker och naturligt smal kropp som jag inte tog hand om så jag hamnade här. Nu är det dags att ta hand om min kropp och återfå den kropp jag en gång i tiden hade, kanske inte exakt likadan men så nära det går. Allt för att orka leka med min dotter och för att min fysiska hälsa ska bli bättre. För jag minns att under den tiden hade jag visserligen ont i lederna men långt ifrån vad jag har nu och jag mådde mycket bättre på många sätt.

Så åter igen kommer jag börja tjata om det, men denna gången ska jag inte sluta utan denna gången ska jag lyckas och jag ska börja må bättre.


Bilderna är på mig och är från 2005-2008!

Eftersom jag har rensat massor i hemmet, datorn och bland vänner så känner jag även att jag kommer må bättre av att "rensa" mig själv. Både på sådant jag har inom och som sagt mitt yttre. Allt tar sin tid, men nu är det så att jag har bestämt mig för att kliva på det här tåget och inte hoppa av. Dels för att min man sa att jag skulle se galet bra ut i den kropp jag en gång haft (även att han avgudar mig nu) och dels för att jag inser att jag en gång i tiden hade en vacker och naturlig kropp även att jag då inte såg det.

Nu ska jag avsluta detta långa inlägg och satsar på flera år av bloggande framför mig!

torsdag 19 juni 2014

Ett jobbigt farväl.

Idag var din begravning älskade vän. Det var inte lätt att sitta där och veta att du låg i kistan, att du inte längre finns bland oss. Hon jag åkte med dig sa att det hade varit så skönt att få en bamsekram av dig igen, och det hängde över mig i kapellet. Hoppades hela tiden att jag bara drömde, men självklart gjorde jag inte det. Nu får du i alla fall slippa lida och äntligen få din sista vila. Vi alla saknar dig och nu fick i alla fall jag ett slags avslut på det jobbigaste, men det kommer alltid svida vid minnen av dig fast mest är dom fyllda av glädje.

söndag 15 juni 2014

Björn, älskade vän.

Nu har det hunnit sjunka in något i alla fall. Att du faktiskt inte längre finns med oss. Igår fick jag se din dödsannons och kan inget annat säga än att jag fick ont i magen. Det är också bestämt att jag ska gå själv på din begravning på torsdag, tyvärr kan min kära man inte följa med då han jobbar. Kommer vara extremt jobbigt men jag vill få säga farväl till dig, se hur vackert du kommer få vila i jorden. Åh, du är så saknad min vän. Frågar mig hela tiden varför du inte berättade, varför just du togs ifrån oss. En finare människa än du finns inte, det är många som skrivit på din sida att det kvittade hur ofta man hade kontakt med dig, det märktes inte om det var några dagar eller flera månader mellan, man hade ändå lika roligt med dig.

Har spelat upp hur många minnen som helst ifrån tiden med dig i huvudet, speciellt när det är dags att sova. Kommer på mer och mer små saker som var speciellt för dig. Spelar låtar som påminner om dig och ler eftersom jag fått äran att vara din vän. Minns att du bjöd mig på dom godaste muffinsens ifrån Lidl, men blåbär. Förresten Björn, vem ska nu komma med kantareller till mig om hösten? Du som gjorde det flera gånger de senaste två höstarna. Du gjorde saker så osjälviskt och brydde dig mer om att andra mådde bra än vad du fick ut av det. Du var verkligen värd guld och jag tror nog att du nu befinner dig på ett varmt ställe, med vackra stränder och vackra kvinnor. Och du bär på ett par vingar av guld.

torsdag 12 juni 2014

Sommaravslutning med picknick.

Idag är det avslutning på dagis med picknick, därför är jag en duktig hemma mamma och bakar pizzabullar. Har gjort en sats med skinka och en sats med köttfärs. I morgon ska jag göra en till av varje att ha i frysen, är många många år sedan jag åt det och har länge tänkt göra det. Därför tyckte jag det var passande att ta tag i det och göra det eftersom vi vill ha något lite matigt men inte för mycket. Att dom går frysa in också är helt perfekt, så ikväll ska vi iväg och ha det mysigt med alla barn och deras föräldrar. Kanske får man några nya vänner.

lördag 7 juni 2014

Vila i Frid

Har precis fått besked att en fin vän tragiskt lämnat oss. Visste inte ens om att han var sjuk och det känns så overkligt att han är borta. Känner att hade man vetat om det hade man fått chansen att ta farväl, men nu sitter jag här och det känns bara tomt inuti.Cancern tog dig ifrån oss igår eftermiddag, kommer aldrig kunna förstå. Känns som att det är ett stort skämt, du var inte tillräckligt gammal för att tas ifrån denna värld. Var ett tag sedan vi sist sågs och det känns så konstigt att nu inte kunna träffa dig igen. Inte känt dig så länge men tack för att jag fick lära känna dig, du var en underbar människa.

Kommer ihåg att du kunde göra en glad, din humor var otroligt underbar och du var en människa som verkligen brydde dig om andra. Det är inte rättvist att en sådan människa som du skulle tas ifrån oss alldeles för tidigt. Saknaden är större än orden kan beskriva, kom tillbaka till oss fina du.

Idag är det ingen vanlig dag..

.. för idag är det min fars 50 års dag. Var där igår för att fira honom eftersom vi idag hade andra planer. Så vi åt jätte god mat som min far lagat, han är extremt duktig på att laga mat. Antagligen därifrån jag fått min glädje och skicklighet till att laga mat. Fick fina bilder på lite olika delar av dagen och fick en underbar bild på min kära pappa och min älskade dotter.

Min älskade far!

onsdag 4 juni 2014

Med doft av lupiner.

När jag skulle hämta dottern idag gick jag lite tidigare för att hinna förbi apoteket, men det gick ovanligt fort idag så jag gick även en sväng förbi Konsum och kollade lite och sedan förbi Soc för att lämna in papper. När jag kom ner till campingen där förskolan ligger var jag en halvtimme tidig, så jag bestämde mig för att jag hade tid att plocka lite lupiner som jag hade sett under morgonen där nere. Så jag traskade runt där och plockade en stor bukett med olika färger och ändå så vart jag för tidig till dagis. Men nu står den så vackert i vårt vardagsrum och där den står blir det lite känsla av när jag var liten hos mina morföräldrar, så jag känner lite gammaldags över det hela. Var tvungen att plåta massor för att få denna vackra stund på foto, för det blev så fint. Synd man inte får med den underbar doften.