söndag 27 oktober 2013

Matlagningens höst.

För ett tag sedan köpte jag hem några äpplen av varje svensk sort för att  hitta dom som jag verkligen gillade. Problemet var att jag blandade ihop dom när jag väl kom hem så det var lite tråkigt. Eftersom en av sorterna var extremt sur att äta, men gudomligt ljuvlig att göra äppelpaj på. Så jag hade velat veta vilken sort det var så jag kan fortsätta göra paj på just dom äpplena.

Sist mina föräldrar var här fick jag dessutom en halv netto kasse full med äpplen ifrån min mormors trädgård. Jag älskar att få äpplen därifrån eftersom det känns bättre att göra saker på äpplen jag vet vart dom kommer ifrån. Dock visste jag inte vad jag skulle göra med alla dessa fören för någon timme sedan. Då rensade jag bland recept jag samlat på mig under åren och hittade ett på äppelmos som är jätte lätt att laga och dessutom är utmärkt att frysa in. På så vis kan jag göra massor av mos, men bara ha en burk framme åt gången.

Så denna hösten är verkligen kökets höst för min del, hittar alltid nya grejer att syssla med och nya recept att testa och jag älskar det. Dessutom uppskattar min älskade familj allt jag svänger ihop också.

Vacker grå dag.

Måste bara säga att sedan Zoe föddes så har jag verkligen inte sett på saker och ting på samma sätt. En så grå och vanligtvis trist dag som det är idag skulle jag ha hatat och inte velat göra något alls. Haft huvudvärk så det skrek om det och bara velat att dagen ska gå över. Nästan mått illa eftersom att det är så tråkigt och långsamt.

Fast med en fin och busig dotter i huset så kan en riktigt grå dag inte ens bli hemsk längre. Utan varje dag är vacker när jag tillbringar den med henne. Hon gör hela mitt liv så mycket bättre och jag känner faktiskt idag att det är inte alls hemsk och trist. Det är bara mysigt och en dag då jag kan gosa lite extra med henne och visa henne hur mycket jag älskar henne.

Trots att jag tycker det är rätt tråkigt att titta ut genom fönstret så känner jag ändå att jag har ljus inomhus jag tända, jag kan underhålla med mig saker som får mig att må bra och jag kan pussa på min dotter tills hon skrattar så att min själ smälter. Ingenting kan göras tråkigt när man har ett barn som alltid gör en lycklig och får en att må bra.

Så nu för tiden klagar jag inte alls på dessa gråa dagar, utan nu omfamnar jag dom med glädje eftersom det är mys-dagar enligt mig. Dagar då jag kan stanna inne med en trevlig film, massor av varmt tea och ett par ljus brinnande. Och ha min vackra underbara älskade dotter i min famn!

lördag 26 oktober 2013

Idètorka.

Alltså ibland känns det som att jag har massor att skriva om men tiden finns inte riktigt och det är jobbigt. Idag är en dag jag verkligen vill skriva i massor, men har inget direkt att skriva om, det är ännu värre. Om man bara kunde ha en liten liten sak att skriva om så jag kunde göra det större och kanske till något riktigt bra. Fast denna dagen är jag helt slut på idéer och känner hur det bara kryper i hela kroppen. Vi får se om jag kanske kommer på något senare att skriva om..

Städdag.

Hann tyvärr inte städa allt klart igår som jag skulle, dels så är mitt knä ett stort problem plus att efter att ha plockat upp Zoes leksaker ett tag fick jag ont i ryggen. Men det mesta blev klart så idag ska jag göra klart det sista. Märkte dessutom att vår tv var lite dammig så försökte leta fram något spray som kunde vara gjort för att använda på den och hade faktiskt ett som är för fönster och diverse skärmar. Så nu är vår tv lika fin som när den var ny och våra fönster i vardagsrummet är jätte fina. Tänkte att när jag ändå hade sprayet framme kunde jag passa på att tvätta dom också eftersom dom var lite randiga av damm och det syns så väl när solen ligger på under förmiddagarna.

Sedan ska jag vika tvätt och fixa det allra sista så att man kan dammsuga och skura, sedan ska jag ta lördag igenom att laga jätte god potatisgratäng till oss och göra en sallad till. Till kvällen har jag köpt hem några öl till mannen och jag själv ska smutta lite på körsbärsvin eftersom jag blev överlycklig när jag såg att det fanns inte. Brukar alltid vara slut när jag vill ha det. Så det blir lite mys ikväll i alla fall.

torsdag 24 oktober 2013

Reumatoid Artrit!

Jag har fått reda på att det är RA jag lider av. Det känns så otroligt skönt att äntligen ha svart på vitt att det är varför jag har så ont i mina leder och har haft sedan jag var liten. Nu ska jag bara vänta på att dom ska höra av sig ifrån Reumatologavdelningen i Jönköping dit läkaren skickade en remiss. Så nu väntar att se vad som händer men jag är i alla fall glad och känner mig nöjd med att ha fått ett svar.

Godmorgon!

Är uppe riktigt tidigt eftersom att jag hade lyckats glömma att ta ur min cykelnyckel ur fickan på min höstjacka och hade lagt in den i en kartong i garderoben.. Så det var bara att börja leta fram den eftersom jag ska cykla med dottern till dagis idag. Tidigare i veckan har hon varit sjuk med riktigt hög feber, så ska bli skönt både för mig och för henne att hon kommer iväg idag.

Mannen och jag somnade igår runt halv ett eftersom vi båda hade svårt att komma till ro och han skojade precis innan vi somnade om att dom kanske ringde från jobbet nu på morgonen så han fick jobba med så lite sömn. Precis efter att min klocka ringt och jag börjat röra mig uppåt ringer hans mobil, så nu har min man stuckit iväg till jobbet och jag kommer vara ensam hemma en del av dagen. Känns riktigt skönt.

Fick besked från läkaren igår men jag skriver det i ett inlägg senare när jag är själv. Dottern sover visserligen just nu, men ska väcka henne om en halvtimme och tänkte hinna dricka en kopp tea och ta det lite lugnt innan dess med en film. Så återkommer senare!

söndag 20 oktober 2013

Länkar vidare..

Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.. LÄS!!

Höstpromenad.

Full rulle och utveckling.

Igår trotsade jag mitt knä lite bara för att jag var tvungen och jag kan lova att jag senare på kvällen fick betala för det. Även så gjorde jag lite busiga saker med dottern ute bland löven som jag också fick betala för senare när jag la mig till sängs. Fast trots det så var båda sakerna värda det, trots att det ena var mer värt det än det andra.

Nämligen så tog jag fram lite tjockare höstjackor och även vinterjackor så att det är klart inför den kalla tiden av året. Tog också fram alla skor som kommer att behövas då. Eftersom vår garderob är fylld till taget är det något jag gärna gör så sällan som möjligt, därför har vi dragit ut lite på att det fram det och använt tjocktröjor och lager på lager, fast nu började det bli jobbigt.

Eftersom mina snälla och underbara föräldrar också var på besök eftersom pappa skulle sätta upp och flytta lite saker i tak och på väggar så tog jag hjälp av min kära mor så att jag i alla fall inte överansträngde mitt knä allt för mycket. Så nu äntligen är det fixat och nu får kylan komma när den vill för jag är i alla fall beredd!

Dessutom var jag och min mor ute med Zoe och min förra och nu deras hund Brolle bland löven. Zoe älskar nämligen att få hålla i kopplet själv och gå med hunden. Eftersom båda är lite dåliga på att lyssna på när man ropar så får man verkligen hålla koll. Men glädjen man känner är total när man ser henne små springa efter den lilla hunden och dom små skratten och glädjeskjuten hon släpper ut. Alltså älskade underbara dotter, man ser hur stor du börjar bli och samtidigt som jag saknar att ha dig liten och nära mitt hjärta så fyller du varje dag med nya saker och man blir alltid lika stolt och fylld av lycka och kärlek när man ser att du lärt dig något nytt.

Den senaste tiden har hon lärt sig så oerhört mycket, är lite dålig på att uppdatera från månad till månad som jag gjorde förr eftersom då har jag inte sett det på samma vis. När jag inte fokuserar på att se nya saker hända så märker jag dom lättare. Hon har till exempel fått en pall till badrummet för att nå upp till handfatet och när man öppnar dörren ska hon alltid in dit och upp på den för att tvätta sig.

Dessutom eftersom mamma lätt glömmer saker tack vare sin ADD och däribland finns tandborstning så är jag en lycklig och stolt mamma till en dotter som flera gånger om dagen går in och klättrar upp på toan och pekar på tandborsten. Kanske lite för ofta dock, men när hon gör det på morgonen så att jag blir påmind så känner jag mig så glad. Kunde verkligen inte ha önskat mig en finare dotter.

Hon har också kommit bärandes på katten, även att det inte är på dom bästa sätten. Fast nu har man märkt att hon har mer glädje av katten, även att lilla söta Tequila inte alltid håller med om den fronten. Dom leker dock tillsammans eftersom Zoe gillar att jaga katten, sedan brukar hon ta band som suttit runt paket och springa runt med och efter kommer katten, hon kan också sitta och kasta med samma band så att katten leker med henne. Det är glädje att se detta och man är glad att man har djur i det läget.

Det finns så mycket älskade Zoe har lärt sig sedan jag skrev om det sist, vet inte om jag orkar skriva allt eller om ni ens kommer orka läsa. Dock fortsätter jag lite till eftersom jag känner att jag vill skriva och eftersom jag hoppas att ni får lite glädje av att läsa om det, även om mitt inlägg blir långt.

En kväll när jag jobbade så tyckte mannen att det blivit väldigt tyst så han gick för att leta efter Zoe. Då hade han tydligen glömt ta bort hennes tallrik med spaghetti och köttfärssås för hon hade dragit ut köksstolen, klättrat upp och satt och åt av den. Helt själv!!

Hon kommer också springande med skräp om hon hittar något som jag eller mannen missat och ska slänga det i soptunnan. Hon brukar ge mig saker ifrån diskmaskinen när jag ska plocka ur den så jag ibland inte behöver böja mig allt för mycket.

Helt enkelt så har hon lärt sig väldigt mycket sedan hon blev en liten ettåring och jag är en väldigt stolt mamma. Vissa stunder blir jag även lite förvånad (första barnet så jag vet ju inte hur mycket dom ska kunna nu) över att att hon är så lite och kan så mycket. Alltså hon är inte ens 18 månader och kan allt detta, jag vet ju inte vad som är vanligt i denna ålder som sagt, men hur som helst så är jag extremt stolt.

lördag 19 oktober 2013

Mitt onda knä får vänta..

Igår förmiddag haltade jag så vackert iväg till läkaren för att få mitt onda knä kollat. Läkaren plågade mig ett litet tag för att kunna ta reda på vad det kan vara, jag låg ner och tårarna rann längs med kinderna. I alla fall så blev det inte så mycket jag kunde få hjälp med just nu, även att allt han förklarade för mig var mycket bättre än inget alls. Dessutom fick jag värktabletter så att det kanske kan lindra smärtan lite och en linda som jag ska ha runt knät.

Hur som helst så var hans bedömning att tills dom får tillbaka svaren ifrån röntgen angående misstanke om RA så kan dom inte göra något. För har jag RA så är det stor chans att det är därför mina knän krånglar och då kommer jag få hjälp med det när jag får remiss till en reumatolog i Jönköping. Så nu vet jag i alla fall vad som händer om det visar sig att jag har RA, vilket det verkade som dom faktiskt börjar tro att jag lider av.

Är det inte så att jag har RA, så kommer jag att få en remiss till ortopeden som ska kolla om jag har någon skada på minisken. För det är så att dom är tvungna att gå in i mitt knä och kolla. Anledningen till att dom inte kan kolla det innan dom vet om jag lider av RA eller inte är för att skulle det visa sig att jag lider av det och dom har varit inne i mitt knä är det stor risk att jag får inflammation och i framtiden även kommer att ha ännu mer besvär och lida ännu mer av mina knän.

Så nu är det bara vänta till någon gång i nästa vecka för att få svar och ärligt talat håller jag tummarna för att det ska visa sig att jag har RA, eftersom jag äntligen kan få hjälp då. Är livrädd att det inte kommer visa något alls eftersom att jag lider så mycket jag gör och vill ha svar på vad det är för fel.

Bara för det inte syns, kan det existera!

torsdag 17 oktober 2013

Att inte bli trodd.

Just nu så är jag under botten, det går inte komma längre ner än där jag är just nu. Ligger i soffan med ena foten nere på golvet och den andra liggandes i soffan eftersom att jag har så förbannat ont i mitt knä. Det värst just nu är varken smärtan, att jag knappt kan gå eller det faktum att mitt knä låste sig tre gånger på väg till praktiken för att smälla till varje gång jag rätade ut det (kom inte ens halvvägs förresten), utan det är att ingen verkar tro mig. Dom på praktiken verkar tro att jag hittar på det eftersom att jag inte har papper på att jag har problem med mina leder, även att jag sagt att jag är under utredning och att det var därför jag gick ifrån till röntgen igår. Fast jag hör i deras röster att dom tvivlar och verkar tycka att jag är en lat typ eftersom jag varit hemma så mycket under två veckors tid.

Jag kan varken göra något åt den smärtan jag har, och det faktum att det är värst under hösten och vintern gör det inte lättare. Dessutom har det aldrig varit så hemskt som det är nu, det är ju därför jag faktiskt tagit tag i allt och sökt för det. Jag orkar nämligen förklara vilka problem jag har utan att kunna visa att det är faktiskt så, vill att folk ska tro mig, att jag kan visa upp att jag har faktiskt något som gör att jag lider av smärta vareviga dag.

Har precis suttit och gråtit floder eftersom jag känner mig som en värdelös människa som inte ens klarar av fyra veckor på en praktikplats utan att jag kommer få ta igen 4-5 dagar efter att dessa veckor är klara. Sitter här och är rädd för att återvända och gå med denna handledare som jag skulle gå med idag eftersom när jag ringde upp för att säga att jag inte kommer eftersom mitt knä inte vill som jag vill, att jag knappt kan gå, hörde jag i hennes röst att hon tycker jag är jobbig och bara kommer med undanflykter för att slippa jobba.

Smärtan som man känner i bröstet vid ett sådant tillfälle går inte beskriva, det är som att någon slår sönder något som skär hela insidan av bröstet och att man kommer förblöda om man inte får en kram eller snälla ord. Alltså känslan när man samtidigt tappar all luft och det känns som man ska kvävas. Det gör så fruktansvärt ont att inte bli tagen på allvar av andra människor.

Hade jag kunnat så hade jag mer än gärna bara trollat bort alla smärta som jag känner, hade jag gärna velat kunna leva ett normalt liv utan att behöva anpassa mig efter hur min smärta är från dag till dag, eller minut till minut. Jag vill inte må såhär!!

tisdag 15 oktober 2013

Inspiration i köket.

Eftersom min lust till att laga mat har fått sig en ordenligt spark i baken och kommit igång nu denna höst så är det ju såklart att jag börjar leta lite nya och fräscha matbloggar som man kan finna inspiration och recept i. För ibland (läs: rätt ofta) snor jag recept från andra personer som bloggar ut sin underbara mat och lagar för att upptäcka nytt. Är det något jag inte gillar med receptet så gör som säkert många andra också gör, jag ändrar om så att det ska få mina smaklökar att smälta. Såklart är alla matbloggar jag läser vegetariska eller veganska eftersom att det är den kosten jag äter, fast att jag är en liten fuskare som många skulle säga och äter fisk och skaldjur.

Dock kan jag säga att det har blivit lite mindre med det den sista tiden och mer av det enbart vegetariska, äter mest fisk när jag är borta och det är lättare för andra att bjuda mig på det. Fast ibland lagar jag till det även hemma.

Så nu har jag haft turen att hitta två eller tre nya bloggar som lagar enbart vegomat. Har aldrig sett dessa bloggar innan och jag får samma kick som varje gång jag hittar en ny matblogg som verkligen får mig att vilja springa ut i köket och laga 7 stora rätter på en och samma gång. Fast såklart går inte detta utan jag smyger igenom bloggen, snor lite recept som läggs på min lilla dator och som jag senare kommer att skriva ut för att testa att laga. Ibland orkar jag inte vänta med ett recept så jag tar med hela datorn ut (laptop) i köket för att svänga ihop en rätt jag totalt fallit för.

Ännu har jag bara hittat ett recept på en sötsak som jag vill testa, men saknar en viktigt ingrediensen så jag kan inte laga det nu. Annars hade jag redan varit ute i köket. Fast nu ska jag kika vidare lite till och dregla ner hela mina dator eftersom det finns så mycket gott att vilja laga och äta.

måndag 14 oktober 2013

Onda knän.

Hemsk dag för mina leder, alltså det är galet. Just idag är det mina knän som bråkar mest, cyklade med Zoe till en bekant förut eftersom jag skulle till vårdcentralen för att jag har så ont på min överarm eftersom jag bränt mig. Det var helt okej med den, men att cykla var olidligt. Även att det går snabbare så tror jag att idag och i morgon ska jag inte cykla något speciellt mycket utan försöka gå istället.

Folk på sjukhuset glodde massor när jag kom och gick eftersom jag antagligen såg ut som en gammal tant eftersom det är så smärtsamt att gå. Trapporna tog en jäkla tid att komma upp för, men det gick i alla fall. Trots att jag ville gråta flera gånger för att det är så jobbigt. Längtar till Onsdag då jag ska upp till röntgen och kolla mina händer, handleder, fotleder och knän. Ska bli skönt att eventuellt få ett svar på vad jag lider av, för det är hemskt att inte veta.

Så idag blir det väldigt stillasittande dag med så lite saker att göra som möjligt. Bara se film och mysa massor med älskade dottern antar jag. I morgon ska hon till skolan och då måste jag leta fram vinterjackorna i garderoben så då kommer jag få lida lite, men efter det ska jag vila så mycket som möjligt. Måste ta igen mig så mycket jag bara kan dom dagarna jag är hemma nu när jag har praktik, för det är hemskt som det är nu.

lördag 12 oktober 2013

Jobb + ångest..

Klockan två idag kommer jag befinna mig på Stroke avdelningen för andra passet på min praktik. Det jobbigaste är att det är en dålig dag. Ångest, tankar, avundsjuka, längtan och massor med annat. Dessutom har jag inte ätit någon av mina mediciner sedan i Onsdags eftersom jag inte fått recepten förnyade ännu. Så det gör allt mycket sämre. Dock ska jag ta mig i kragen och klara av denna praktik även att det är jobbigt innan och efter, under tiden jag är där susar bara tiden fram.

Jobbar ikväll, i morgon kväll och under dagen på måndag. Sedan på Tisdag är jag i alla fall ledig och då ska jag roa mig med att leta fram jackor eftersom dragkedjan på min fina höstjacka gick sönder och det börjar bli kallare.

Alltså det är så svårt att beskriva dessa jobbiga dagar, men alla min tankar far runt och det värsta är jag dessa dagar är avundsjuk på allt och alla. Många jag känner runt omkring mig ska ha barn, en del sitt andra och några är uppe på femte barnet. Det får mig att längta så otroligt efter ett litet eget knyte till, men jag ska studera färdigt och kanske jobba lite innan dess. Men dagar som dessa är jag så ledsen och avundsjuk att det gör ont, vill också ha en liten bebis som växer i magen och som sedan kommer ut liten och gosig till oss. Fast det är bara bita ihop och glädjas med dom, kanske en vacker dag får jag chansen att bli mamma igen och få uppleva ett litet underverk växa i magen ytterligare än gång till. Tiden får utvisa det och jag är i alla fall lycklig lottad som har världens finaste dotter som förgyller mina dagar.

Sedan ångesten som finns dessa dagar är olidlig, jag får svårt att andas till och från och det kryper i hela kroppen. Jag vill bara ut och gå runt runt runt. Så länge jag orkar och till allt känns bra igen. Det gjorde jag ofta förr istället för att ta medicin, fast det är inte lika lätt när man har barn och man. Det går inte bara sticka iväg och gå omkring planlöst i flera timmar, även att jag vet att jag mådde bra av att göra det sådana här dagar. Mina älskade långa promenader är otroligt saknade ibland.

Nu ska jag läsa lite bloggar, sedan städa klart och så är det dags för jobbet. Hoppas denna kvällen går lika fort som sist så jag ska snart är hemma bland mina underbara igen.

tisdag 8 oktober 2013

Sjukling gör pannkakor.

En sak som jag märkt nu under eftermiddagen med att jag inte mår bra och har feber är att jag fryser och svettas om varandra. Jag känner mig extremt hängig och trots att mannen säger att jag ser relativt pigg ut så märker han att så inte är fallet. Till det hela så är jag också extremt yr och det känns riktigt obehagligt eftersom man vill helst ligga ner då och nu är dottern hemma igen så det blir lite spring efter henne.

Till råga på allt detta så bestämde jag igår vad det skulle bli för mat idag och det var pannkakor. Extremt gott och väldigt sugen men inte på att laga det när jag helst bara vill sova bort resten av dagen eller i alla fall bara glo på serier och filmer med massor av koppar tea. Knappt jag orkar dricka tea för den delen, men jag försöker få mig eftersom jag i lördags fick känna på världens värsta huvudvärk eftersom jag inte klarade av att dricka tea eftersom jag hade en hemsk bakfylla (jag ska ALDRIG mer dricka)!!

Så idag försöker jag pilla i mig tea och för den delen även mat eftersom matlusten är ju på botten när man inte mår bra, fast jag vet att det är viktigt. Dagen har gått segt fram och jag är redan trött och redo för sängen och sova tills i morgon bitti och klockan är inte ens tre.

Så nu ska jag se till att få i mig en kopp tea till så att jag kanske börjar känna mig lite vettig och sedan ska jag börja med maten och jag kan inte lova att det kommer gå bra att laga pannkakor i det skick jag är nu.

Första dagen = sjuk..

Igår förberedde jag inför dagens och första riktigt arbetsdagen på praktiken. Jag hade ställt klockan för att gå upp äckligt tidigt, men det kändes helt okej. Jag gick och la mig skapligt för att vara utvilad. När klockan ringde i morse var jag lite sugen på att helst ligga kvar, men jag tog mig upp och skulle förbereda tea och kaffe. Sedan plocka in disk eftersom jag glömde det igår. Då slog det mig..

Världens jäkla illamående, en mage som bubblade tusan och jag började gråta. Jag hade sett fram emot att börja praktiken även att det var alldeles för tidigt enligt mig. Sedan kom det feber och jag kände att det går inte jag får stanna hemma. Under förmiddagen steg febern mer, så när mannen kom tillbaka hem efter att ha lämnat dottern på dagis kröp vi båda ner i sängen.

Vi den tiden var klockan närmre tio och båda två hade feber och frös som små grodor på vintern. Så nu är jag vaken igen och håller på att fixa mig en kopp varm tea för att värma min frusna kropp. Som det ser ut nu blir jag nog hemma i morgon med eftersom där jag har praktik är det många äldre så jag ska vara helt frisk innan jag kommer tillbaka.

Så världen sämsta början på en praktik och jag är jävligt ledsen och sur samtidigt som jag skäms över att det börjat så dåligt. Men det är bara ta sig i nacken när jag väl mår bra igen och köra järnet och visa att jag kan och vill. För det är faktiskt så att jag tycker detta är väldigt intressant, roligt och lärande.

måndag 7 oktober 2013

Praktik

Då har man kommit hem från första dagen på min praktik. Det var väldigt mycket att komma in i och det lär ju ta ett tag, men det känns riktigt trevligt. Dock blev det lite snurrigt i huvudet när jag kom ut och skulle hem eftersom man varit som en bubbla inne på avdelningen.

Fick bestämma lite över mitt schema själv och eftersom jag absolut inte är någon morgon människa var mitt självklara val att jobba mycket kväll. Dessutom ska jag jobba minst en helg så det blir nu till helgen och då blir det två dagar med kväll. Dock känns det rätt okej även att dottern kommer sova när jag kommer hem, men det är sådant livet är. Jag har valt det eftersom jag slipper tidiga mornar då jag skulle ha börjat kvart i sju.

Nu har jag i alla fall startat mina fyra veckor och antagligen kommer det bara flyga förbi och jag kommer lära mig massor. Men nu snurrar bara mitt huvud så jag slappnar av med en koppa tea och lite läsande av bloggar. Sedan ska jag ta itu med att vika tvätt som den lilla husmor jag är.

Bita ihop och kämpa.

Vissa dagar är extremt jobbiga. Då önskar jag att jag bara kunde dra täcket över huvudet och slippa att vara mamma och fru. Fast samtidigt blir det att när min dotter ler och skrattar värmer hon hela hjärtat och allt känna mycket bättre och lättare.

Idag har jag extrem värk i lederna, jag vill bara sitta i soffan och dricka massor med koppar tea. Dessutom känner jag mig allmänt slö, antar att helgen inte riktigt blev som jag ville och det har tagit ut sin rätt på mig. Och så är det min första dag på praktiken, jag ska befinna mig på Stroke Avdelningen på Höglandssjukhuset de kommande fyra veckorna och idag börjar jag där vid tio. Att då ha en dålig dag är sjukt jobbigt, eftersom att det är inget jag kan stanna hemma för och absolut inte första dagen. Så det är bara att bita ihop och göra det jag ska, sängen och familjen väntar när jag kommer hem igen.

Dessutom är jag sjukt nervös eftersom att min ADD, social fobi, mina leder och att jag verkar vara högkänslig kommer nog att spöka rätt mycket nu i början. Så att ha en underbar dotter som möter mig när jag kommer hem med ett leende och en kram kommer betyda allt för att jag ska klara detta. Att dessutom ha en man och resten av min fina familj som stöttar mig och tror jag kommer klara detta galant gör att jag känner en styrka och stolthet växa i kroppen.

Nu kör vi och jag SKA klara det!!

fredag 4 oktober 2013

Osynlig sjuk.

Angående att ha sjukdom som inte direkt syns eller märks av speciellt mycket läste jag precis detta underbara inlägg som ni bara måste läsa, alla hennes inlägg är bra! Jag känner så igen mig eftersom jag nära 10 år har lidit av att ha ont i lederna, ont i kroppen och det syns inte alltid eftersom jag har olika ont från dag till dag.

Ingen inom sjukvården har hittills tagit mig seriöst och jag har inte fått hjälp. Dom har sagt att jag var för ung när jag sökte det i Vimmerby och sista gången jag bad om hjälp där var jag 18. Sedan blev det att när jag flyttade till Eksjö orkade jag inte bry mig om det, sedan blev jag gravid och tänkte inte så mycket på det och nu har jag varit hemma ett år och likaså tänkte inte så mycket på det.

Så förra helgen så bara small det till och jag fick ondare än någonsin och ringde. Var inne i måndags och tog blodprov och ska till röntgen den 16:de för att röntga händer, handleder, fötter och knän. Sedan får vi se vad det visar.

Men detta är inget som är synligt för dom som inte känner mig. Ibland kan jag gå och halta eftersom jag har ont eller har fingerlösa vantar inomhus för att det värker i lederna. Fast det märks inte, ändå lider jag varenda dag och vissa saker är svårt för mig vissa dagar. Senaste dagarna i skolan har jag haft enorma problem att skriva, men det syns inte om man inte kollar noga.

Jag måste förklara för folk hur det är för mig när jag har ont och vad som kan vara jobbigt eller svårt för mig, annars vet ingen det.

Likadant med min ADD, den syns inte men den påverkar mig exakt hela tiden.

torsdag 3 oktober 2013

ÄNTLIGEN!!

Jag hittade för någon vecka sedan ett par perfekta kängor till mig, nu är dom äntligen hemma och jag är helt kär! Jag hade för några år sedan ett par underbara kängor från underground, anledningen till att jag sålde dom var för att det var 20 håls och jag tyckte det var jobbigt att knyta varje gång jag skulle iväg så det blev att jag slutade använda dom, sedan jag sålde dom har jag saknat dom obeskrivligt. Denna gången var jag så smart att jag beställde ett par 10 håls bara eftersom det räcker och är grymt snyggt. Dessutom stod det såhär på sidan där jag beställde skon, inne i beskrivningen om det.


Alltså, en repetition av detta win-win-köp:
  • du hjärta dessa veganska kängor i en massa år
  • plånboken hjärta dig för att du väljer något som håller
  • djuren hjärta dig för att du låter dem slippa bli en sko
  • planeten hjärta dig för att du väljer återvunnet
Så jag kan utan tvekan så runt med dessa nya skor och känna mig stolt och jag slipper har äkta skinn, eftersom jag inte trivs att gå runt med det. Dessutom är skorna jätte bra ändå och jag kan bära dom med gott samvete!

Instagram - följ!