Drömmar och personligt..

Drömmen om att sitta på ett litet mysigt café med en stor varm kopp tea, då jag har med mig en tjock spännande pocketbok att försvinna i. Den sitter fortfarande djupt rotad i mig trots att jag nu vet att det aldrig kommer bli en del av mitt liv, tyvärr.

Har sedan tonåren alltid drömt om att komma till en ny stad där inte många känner mig, hitta ett mysigt café där jag kan sätta mig och bara vara. Eftersom att jag började gymnasiet i en välbekant stad där jag hade vänner och gamla ex sedan innan blev det aldrig så där. När jag väl hoppade av gymnasiet sista gången flyttade jag ihop med min man så det blev aldrig drömmen om en egen lägenhet heller. Fast allt blir ju inte som man tänkt sig och drömmar förändras, men en del finns fortfarande kvar under min hud och gnager.

Jag saknar mycket av sådant jag hade i mitt liv under tiden jag bodde hemma, när jag hade mitt stökiga tonårsrum. Där jag hade alla mina personliga saker och hade saker precis som jag ville utan att behöva ta hänsyn till någon annan. På ett sätt saknar jag den kaotiska miljö jag levde i och det är inte de dåliga under mina dystra år jag saknar, utan det är det som faktiskt var ljust i mitt liv och det som var min passion och som jag älskade.

Visst är det skönt att ha en stor lägenheten som jag inreder exakt som jag vill, att ha en dotter som gör varje dag speciell och fylld av lycka. Det är inget jag skulle vilja byta bort, men mycket av det som var personligt för mig är borta av olika skäl. Jag vill finna den där jag långt in i själen är, inreda lägenheten på det sättet jag trivs med som jag har nu, men blanda in det personliga med mig. Jag vill ha många av mina fotografier utskrivna i olika storlekar och göra en vägg med bara de, sedan ha lite olika bilder att kunna byta ut med om jag känner för det. Jag vill att personer som kommer hit ska se en bit av mig, se en del av det som betyder så mycket för mig och som genom alla år har varit en trygghet och kärlek för mig.

Jag vill leta upp många av mina bästa dikter och texter, skriva ut de och hänga upp i någon ram som jag gjort om till en slags anslagstavla som är personlig och på det sättet visa upp vad jag är stolt över. Jag vill få in allt det personliga som jag hade förr, utan att det blir för mycket eller för rörigt som jag hade det förr. Att få in sådana små saker och höra vad andra tycker om det skulle lyfta min självkänsla otroligt mycket. Att även visa mina dotter att det man brinner för är en viktig del av ens liv och trots att det inte finns lika mycket i mitt liv nu som förr, så är det fortfarande viktigt för mig.

Att få ha mina egna bilder och texter på väggen här hemma skulle göra det speciellt och personligt, ingen annan har ju likadana bilder eller texter. Men att förverkliga detta är inte det lättaste, det kostar lite att skicka efter mina bilder på fint fotopapper och beroende på storlek kostar det olika mycket. Att skriva ut texterna går inte för tillfället eftersom vi inte har en skrivare, men det står en hemma hos mina föräldrar och väntar på färg. Jag vet att denna dröm är något som går att förverkliga om jag verkligen lägger ner tid, pengar och energi på det.

Vid nyår ska jag sätta upp detta som ett mål för nästa år, bara för att det kanske ska göra det lättare för mig att få det gjort. För lägger jag lite varje månad åt detta så kommer jag till slut kanske ha den dröm jag har framför mig. Drömmen om att sitta på ett café kanske inte fanns där under min tonår eller ens nu, men kanske när min dotter är större och jag har en ledig stund att det kan bli mer än vara en dröm

Aldrig ändrat stil

2005, året då jag ändrade stil helt. Jag hade blivit dumpad av min första kärlek och började skada mig, gick ner ordentligt och kände mig så fel så som jag såg ut. Så jag ändrade stil. Många gånger har jag funderat på hur jag idag skulle se ut om jag inte ändrat något, om jag bara fortsatt vara den jag var då.

På bara någon månad gick jag från alldaglig, till mörk och alternativ. Jag sökte på nätet efter musik och stilar, jag blandade och letade efter vad jag skulle trivas i bäst. Så jag tror jag blandade ihop massor med stilar, men mest åt goth-stilen. Eftersom det var något med den som lockade, något som fick det att vara vackert och stilfullt, samtidigt som det var mörkt och coolt.

Jag tror att dagen jag insåg att killen som jag spenderat över 9 månader med inte skulle vilja ha tillbaka mig, kände jag att personen jag varit innan och under förhållandet dog med kärleken och med sorgen, så jag var tvungen att hitta den nya Hannah och sedan hålla fast vid det, för annars hade jag nog gått under helt. En sak som förändrade mitt liv i samma veva var aborten, men den ska jag skriva ett annat inlägg om, fast jag tror att den spelade en stor roll också.

Jag började som sagt skada mig vid detta tillfälle, till en början var det nästan bara som rispor på armen, men med tiden blev det värre. I flera år var det en stor del av mitt liv, nästan varje dag så gjorde jag något för att straffa mig själv. Ett vrak var jag under många år av min tonår och det var mycket som pågick, många kriser, mycket självhat och jag vet inte allt var det var. Nu när jag ser tillbaka ser jag mycket mörker, men jag kan nu se alla dom underbara stunderna och att allt som hänt har format mig till den människa jag är idag, till en underbar mamma och en underbar partner, en underbar vän.

Trots att jag önskar att mycket aldrig hade hänt, att många av människorna i mitt liv aldrig kommit in i det och att jag önskar att jag tog vara på fler av dom så hade jag inte varit den jag är idag om inget hade hänt. Fast jag är ändå nyfiken över hur jag hade varit och sett ut det aldrig hade hänt, om jag aldrig hade ändrat mig. Hade jag haft en gladare tonår, eller hur hade det blivit. Kommer aldrig få veta det, men man kan alltid sitta och måla upp i huvudet vad man tror.

Jag älskar mitt liv idag, mina vänner, min familj och mig själv. Mitt självförtroende och min självkänsla växer för varje dag som går, till och med så mycket att jag inte kan fatta det själv ibland. Vissa vänner som fanns där och verkligen var riktiga finns tyvärr inte med mig idag, några har jag tappat kontakten med. Den finaste och allra dyrbaraste som fanns där igenom allt och som jag ändrade stil tillsammans med, som jag utvecklades med finns inte i livet längre. Den vackraste av alla änglar togs ifrån mig och mycket av dom minnen jag har från denna tiden, har jag inte längre någon att dela med. Allt finns inuti mig, allt som hänt formar mig varje dag.


2005-05-04:

2005-09-09:

Vem är bokstavsmama?

Hannah Sommansson, en 21 årig kvinna som våren 2011 fick diagnosen ADD. När jag fick min diagnos var det mycket i mitt liv som fick ett svar, men det var också en ny början. Jag fick själv leta information på nätet och läsa mig till hur jag kunde få ett fungerande liv. Lite mer än ett halvår efter att jag fått min diagnos fick jag reda på att mannen och jag väntade barn, och den 2 juli 2012 blev jag mamma till en liten dotter. Att precis ha lärt sig att leva med ADD och sedan bli mamma är inte lätt, nu bygger jag upp en fungerande vardag på nytt med en liten dotter att räkna in i allt.

Lite små tankar och ord.

Nu dom senaste dagarna har jag kommit på hur mycket som helst som jag vill skriva om här på bloggen. Det är så många idéer att jag måste skriva upp dom direkt när det kommer till mig, annars lär jag glömma det när nästa sak kommer. Skulle jag skriva alla saker jag kommit på, funderat över eller sett den senaste veckan, skulle jag få sitta nästan en hel dag och skriva. Just nu sprudlar jag när det gäller texter och så finns inte direkt tiden för det.

Som alldeles nyss fick jag öppna ett till bloggfönster för en tanke jag hade förut kom upp igen och jag var tvungen att skriva ner det innan jag glömde det igen. Så jag hoppar mellan två inlägg och skriver för att få ner allt. Jag vill inte glömma något för risken är att det inte kommer tillbaka igen, som tur var gjorde detta det.

Jag har verkligen så mycket tankar och funderingar nu att dom trängs i huvudet på mig, allt vill ut samtidigt och jag klarar inte av det, jag hinner inte med. När jag är så här kreativ så blir det lätt rörigt, så jag får skriva ner allt som kommer upp och innan jag publicerar det här så ska allt ha sin rätta plats, en del arbete men så är det med en ADD hjärna som är extremt kreativ vissa perioder och helt tom andra..

Ett annat problem är att så fort jag sätter mig vid datorn vill Zoe vara med, det gör att texterna går lite långsammare och jag kommer få hålla på att skriva ett tag innan jag får ut allt. Som tur är har jag lärt mig skriva väldigt bra och relativt fort med bara en hand efter dessa sju månader. Dock vill jag kunna skriva med båda händerna, så det går ännu fortare.

Jag har funderingar på att beta av texter så fort jag får tid till det och så om det blir flera på en dag lägger jag som i kö som vanligt. Så jag tror att framöver kommer det bli en hel del som kommer upp, tankar för det mesta om saker jag sett eller bara saker jag funderat över.



Igår när jag försökte få Zoe kollade jag igenom mina anteckningar på telefonen som jag gör ibland när jag kommer att tänka på det. Oftast skriver jag små kom-ihåg saker till mig som jag skriva om, men ibland hittar jag små små texter eller snarare citat som jag skrivit. Oftast fylls mitt hjärta av så mycket glädje och stolthet när jag läser dom, för dom är fantastiska! Kan oftast inte förstå att jag har skrivit om, att det är mina tankar som format det vackra.

Jag funderade på att skriva ut en del av mina små egna citat här, eftersom jag ofta delar med mig av andras som jag hittar på nätet, så kan väl folk få se mina och dela med sig av. Men av erfarenhet vet jag att folk gärna snor bra texter och tar egen kredit för dom. Skrev en gång ut ett litet citat jag skrev när jag var runt femton, jag var så stolt över det och älskade det fullkomligt, men någon snodde det och sa att det var deras. Det dök upp på flera sidor där folk sa att dom hade skrivit det och så höll det på så. Jag var förkrossad eftersom jag var snäll att dela med mig, tänkte jag att folk kunde i alla fall vara ärlig och erkänna att dom hittat och tyckte det var bra.

Är rätt säker på att någon kommer att påstå att jag inte alls har skrivit detta citat, utan dom känner den som har gjort det och så vidare. Men så länge jag vet inuti mig att jag har skrivit det, att jag hade det på datorn flera veckor innan det kom ut på nätet och inte längre bryr mig om vad andra säger så är det okej. Hur eller hur så låter det citatet såhär: "Ge mig gåshud och häll glitter i mitt hår"

Tror aldrig mer att jag kommer våga lägga ut ett citat på nätet, av rädsla för att andra ska säga att dom skrivit det och för att jag känner mig för nöjd med det jag skrivit för att det ska hända igen. Så mina små texter kommer nog hållas för mig själv, tills jag är tillräckligt modig att våga igen.

Vad vill ni veta?

Jag planerar att skriva ett inlägg om vem jag är, vem kvinnan bakom bokstavsmama är. Dock är det så att jag är rätt usel på att skriva om mig själv, i alla fall vettiga långa inlägg. Dessutom verkar det som dom flesta som läser min blogg redan känner mig. Fast det finns ju dom som snubblar in på min sida och är nyfiken, eller andra som läser min blogg (förhoppningsvis) och inte riktigt vet vem jag är.

Så nu undrar jag: Vad vill ni veta om mig? Vad ska jag berätta om mig själv?

I don´t want to be like you

Ibland kollar på bilder av personer och känner att jag vill ha den stilen, jag vill vara lika vacker. Jag funderar nästan ibland på varför jag inte är så häftig, utan bara tråkig. När jag läser andras bloggar förundras jag över att många är så bra på att skriva, på att uttrycka sig. Funderar över vad jag kan göra bättre, skriva om för att vara intressantare.

Jag önskar ibland att jag var någon annan, någon som var mer intressant och hade häftigare stil. Vissa dagar tycker jag att jag är så förbannat tråkig att jag inte kan förstå att någon ens vill vara i närheten av mig, att jag ens sitter och skriver mina patetiska blogginlägg nästan varje dag.

Fast samtidigt vill jag inte vara någon annan, bara mig själv. Bara vara lite mer intressant och lite mer häftig. Ha ett mer intressant liv som är roligare att läsa om, lite fler bilder på mig att visa upp så att andra kan tycka att jag är bra och att jag är häftig. Men jag vill inte vara som någon annan, bara mig själv.

Det kan vara lite rörigt i mitt huvud ibland, eftersom jag har så mycket tankar och så mycket jag vill ändra på när det kommer till mig själv. Jag vill ha lite mer av mig, vara lite bättre. Fast samtidigt vill jag inte bli som alla andra, blandas ihop med alla och bara bli en sådan där cool och häftig människa som folk inspireras av. Jag vill vara lite extra, lite mer udda och speciell. Vill ha min egna stil både på bloggen, innehållet och hur jag ser ut. Fast det säger väl dom flesta.

Beauty is..

.. being the best possible version of yourself on the inside and out!

Känns som att det är så man ska leva hela tiden, men det är inte så enkelt. Jag försöker visa min insida utåt så mycket som möjligt, men failar rätt ofta och stort. Jag är rätt extremt alternativ på min sida, men orkar inte hålla den sidan uppe utåt hela tiden. Jag vill verkligen, men jag orkar inte lägga ner den energin. Inte just nu med lilla Zoe, för då känns det som att det inte är så viktigt.

Fast ändå blir det så att när jag kliver utanför dörren och inte riktigt är klädd så som jag känner mig blir det kaos inuti mig, det blir som att jag går ut naken ibland. Förr var jag duktig på att hålla min insida och utsida i harmoni med varandra, men det bleknade bort. Min identitet bleknade på utsidan, men är fortfarande kvar på insidan.

Det finns dagar då jag känner att jag vill dra fram kläderna som verkligen visar min identitet på insidan, dra på mig dom och visa alla. Fast det är sällan jag orkar det och dessutom har jag inte kvar så mycket av dom kläderna som passar. Det mesta är latmask kläder som jag kallar det, jag trivs i det och känner mig fin i det, men det är egentligen inte riktigt min stil. Visst sätter jag ihop det på rätt sätt skulle det nog kännas bättre, men orkar inte alltid.

Ibland känner jag att jag borde uppgradera min garderob helt, verkligen rensa bort allt som jag egentligen inte riktigt gillar men har för att det är skönt att ha på sig. Gå runt på olika second hand butiker och ladda upp lite nytt som jag verkligen verkligen fastnar för, inte bara köpa för att jag vill, utan för att det är något jag fullkomligt älskar. Skulle nog inte bli mycket, men kanske ett plagg då och då.

Jag förstår att med en liten i huset är det inte lätt att hålla sin identitet uppe hela tiden, att orka göra sig i ordning helt och hållet varje dag. I alla fall inte första året, blir nog lättare när hon blir lite större. Men jag vill i alla försöka lie mer än vad jag har gjort, försöka lite extra när tiden finns. Vet inte hur det kommer gå, men man kan ju alltid försöka, annars får jag vänta tills det finns tid och ork. Låta en del av min insida, så mycket det går, i alla fall visas utåt. Tills jag har tiden och orken att visa allt, visa hela mig från insidan och ut.