onsdag 31 oktober 2012

daily quotes

Feminist? Till viss del.

Jag läste nyss en artikel om Nina Björk. Det första som slog mig var att hon såg absolut inte ut som jag tänkt mig och det andra som slår mig är att jag länge letade efter hennes bok Under det rosa täcket för att jag ville läsa den, men den ligger och samlar damm i bokhyllan utan att jag läst en enda sida. Inte för att jag är en sådan där jätte feminist, utan för att jag hade hört mycket om boken och fann den intressant.

Sedan att jag är feminist till viss del är självklart. Det finns vissa saker med feminismen som jag tycker är bra, men jag är inte en sådan som pratar om det varje dag eller låter hela livet präglas av det. När det kommer till min dotter känner jag att jag vill ge henne alla chanser jag kan i livet. När hon kommer börja leka med leksaker kommer jag ge henne lite blandade, både sådant som anses vara för tjejer och sådant som anses vara för killar. Sedan får hon själv välja vad hon vill leka med och vad hon inte tycker om. Samma sak med kläder, jag klär henne gärna i något som har racerbil på som jag tycker att hon kan ha en pyjamas med prinsessor på. Sedan när hon blir större och kan säga själv vad hon vill ha så ska hon få välja själv. Men jag vill ge henne möjligheten att välja, inte bara ge henne det som en flicka förväntas ha.

När jag läser dom första styckena så tänker jag på lite hur hon är som person i privatlivet. Hon verkar vara riktigt trevlig och känns som en person jag hade kommit bra överens med. Sedan tänker jag på det som skrivs om att hon skulle bakat kardemummakaka, "Hon skulle ha bakat en kardemummakaka. Inte för att bevisa att en feminist kan ägna sig åt traditionella kvinnliga dygder utan bara för att det är så gott. Annars håller Nina Björk gärna det praktiska i livet på lite avstånd, ”jag vill mest läsa, skriva och tänka”." Jag känner väl likadant, jag vill mest läsa, skriva och tänka. Men jag vet att jag inte bara kan lägga allt annat åt sidan. Det finns måsten när man har ett hem, en familj. Även om jag hatar att syssla med grejer när det kommer till hemmet (förutom inredning och matlagning). Jag tycker om att omge mig med saker som jag mår bra av, göra så att det ser fint och hemtrevligt ut. Fast jag hatar att syssla med disken, tvätten och städningen. Dock är det ett måste om inte allt ska falla samman.

Att det sedan inte är så uppdelat här hemma som jag skulle vilja att det var är en annan sak. Dels har det med att min fästman har problem med sina armar och inte kan hjälpa mig även att han skulle vilja + det faktum att min sjukdom gör så att jag måste ha saker och ting på ett speciellt sätt för att inte bli förvirrad eller tokig. Jag MÅSTE vika tvätten på ett visst sätt, MÅSTE ha muggar och glas på ett speciellt sätt, MÅSTE ha visa saker på sin speciella plats. Detta gör att han skulle inte kunna hjälpa mig med speciellt mycket även om han hade kunnat.

Nina Björk säger: "Det är svårt att bortse från utseende. Som ung kvinna har man en omtycknadspotential. En del gratis vare sig man vill eller inte. Det där förstår man inte förrän man börjar förlora det utseende man haft." Jag har ju tidigare skrivit om det där med utseende, men jag tänker sällan på att det utseende jag har nu faktiskt kommer att tyna bort. Även att det är många år kvar, så varför är jag så besatt av det, när jag vet att jag kommer ångra mig i slutänden. Jag borde vara nöjd nu, eller göra något åt det jag inte är nöjd med. Så att jag kan ägna mina bästa år åt att vara nöjd och sedan när det börjar förändras kan jag följa med det och fortsätta vara nöjd. Fast så är självklart inte fallet, utan jag sitter och är missnöjd och klagar över det. Jag säger att jag ska göra något åt det, men orkar inte. Jag är lat när det kommer till att må bra i mig själv.

När jag läst färdig hela artikeln så förundras jag över hennes sätt att formulera sig. Det är rätt bra, men det får mina tankar att spinna vidare. Jag vill veta mer om hur hon tänker, veta mer om hur hennes vardag är när hon har det synsätt som hon har. Men jag får vara nöjd med lilla jag får veta och skriver vad jag själv tycker om saker och ting.

Uttrycka sig verbalt eller skriftligt?

Jag har alltid haft svårt att uttrycka mig verbalt. Speciellt när det handlar om att svara någonting snabbt, eftersom jag alltid måste ha tid på mig att tänka igenom vad jag ska säga. I skolan när vi hade debatt så ville jag inte vara med, fast var tvungen. Då hade jag inte fått min diagnos och kunde inte förklara varför det var så svårt för mig och det skrämde mig. Jag hade det väldigt svårt när det kom till att vara muntlig på ett eller annat sätt när det gällde skolarbeten. Jag vägrade ställa mig framför klassen och prata, det kunde gå an om jag hade någon bredvid mig, men jag var skräckslagen.

Jag ger mig aldrig in i hetsiga diskussioner med flit eftersom att jag inte kan komma på saker så där i farten. Fast om man skulle ge mig en timme att få tänka ut vad jag ska säga, skulle det blir jätte bra. Tack vare detta verkar folk tycka att jag ibland är rätt dum. Visst kan jag på ett sätt kallas dum, eftersom jag är rätt trög när det kommer till att diskutera. Fast jag har inte direkt valt att vara dum, jag föddes så.

Jag har än idag svårt att prata inför folk och ogillar det skarpt. Jag försöker så gott det går, men jag gör vad som helst för att undvika det. När jag ska formulera mig så pass bra att jag själv känner mig tillfreds med det måste jag i så fall först skriva det väldigt noggrant och sedan öva in det så pass bra det bara går. Så när man ska samtala med en person normalt är det väldigt segt för mig, för den tiden det tar för mig att formulera mig rätt finns inte då.

När jag pratar med folk är jag inte direkt stum, men jag får inte alltid fram saker som jag vill. Många gånger har folk uppfattat mig fel eller fått det jag säger om bakfoten. I vissa fall rättar jag det, men när det blir fel tillräckligt många gånger orkar man inte alltid säga till. För jag har försökt förklara många saker flera gånger om utan att få det rätt och till slut orkar inte inte förklara mer. Utan det får helt enkelt vara som det är. Ofta går jag runt och känner att folk missförstår mig, vilket är rätt jobbigt.

Anledningen till att jag därför hellre väljer att formulera mig skriftligt är väldigt enkelt.. Skriver jag ett inlägg i min blogg så har jag gott om tid på mig att ändra och få allt rätt, även om det mesta kommer ut rätt redan när jag skriver det eftersom jag får tid att tänka. Att få uttrycka mig skriftligt får mig att må bra, för det är ett av få sätt jag kan få människor i min närhet och andra också, att förstå hur jag verkligen känner och hur det är att leva med mitt handikapp.

tisdag 30 oktober 2012

Stormen Sandy..

När jag satt och matade min lilla så tänkte jag lite på det här med stormen Sandy och det faktum att dom sagt att jorden ska gå under i år. Tanken som slog mig då var att dom som verkligen tror att jorden kommer gå under, måste ju mer eller mindre påpeka att stormen som dragit in över USA är ett bevis på att vår jord är på väg att gå under.

Men om detta nu skulle vara ett bevis på det. Alla andra katastrofer som tidigare har hänt då, skulle inte jorden har varit lika nära på att gå under då? Som flodvågen vintern 2006 som tog många liv från vår jord. Varför var inte det ett tecken på att jorden skulle gå under? Det kanske det var några som tyckte. Fast den här gången gäller det USA, jordens mäktigaste land. Det är klart att om något stort slår till där måste det ju vara tecken på jordens och mänsklighetens undergång.

Fast om detta nu skulle vara början av undergången, varför kommer allting så sent som i slutet av oktober. Jag bara undrar.. Hur är det meningen att hela jorden och dess livsform ska kunna hinna att gå under på lite mer än en månad? Hur ska allting kunna försvinna så snabbt? Det finns möjligheten att det skulle vara en komet eller något utifrån rymden skulle komma och förstöra allt, utplåna allt som existerar. Fast betvivlar detta.

Jag tror inte för fem öre att vår jord kommer gå under i år, eller över huvudtaget under min livstid. Hade jag trott att det skulle vara så, skulle jag aldrig ha satt ett litet barn till livet. Då skulle jag snarare ha levt livet den sista tiden, även att ett barn är det underbaraste man kan ha och leva med den sista tiden. Skulle jag aldrig vilja att hon upplever jordens undergång. Så dom som nu kommer och påpekar att Stormen Sandy är bevis på att jorden är på väg att gå under, kan komma till mig och ge mig konkreta bevis på det och verkligen övertyga mig, annars kan ni kyssa mig i det nedre planetariet (som min kära granne brukar säga).

daily quotes

Känns som jag är rätt dålig på att lägga upp detta varje dag, men har varit lite mycket dom senaste dagarna. Dessutom glömmer jag lätt saker tack vare min ADD.. Men ska försöka bli bättre!

måndag 29 oktober 2012

27/10-12, Zoes dopdag.

Vår älskade lilla skatt döptes i Lördags. Det var hur fint som helst och det var många underbara människor som kom för att fira henne. Min fina barndomsvän och Zoes gudmor Terese kom med sin pojkvän från Helsingborg för att vara med och det uppskattades väldigt mycket. Zoe tyckte om att vara i hennes famn och när vi gick från kyrkan till lokalen där vi skulle äta och fika, somnade hon i Terese famn. Hur gulligt som helst. Gudfar var Christers och min gemensamma vän Johan.

Dessutom kom min älskade farmor hit ifrån Öland, första gången hon hälsar på i Eksjö och det var lite mer än ett år sedan jag träffade henne sist. Så det tyckte jag var riktigt roligt. Dessutom orkade min morfar komma också vilket kändes väldigt bra. Så Zoe var omringad av massor med människor som älskar henne och som beundrade henne.

Zoe var verkligen hur duktig som helst, hon skrek ingenting. När prästen höll henne så skrattade hon bara och var allmänt glad. Och när vi sjöng psalmer så tittade hon i boken och var så intresserad av vad vi gjorde. Hon var en liten ängel, är en liten ängel för den delen.

stolta gudföräldrar, en glad Zoe och prästen
Zoe döps
Zoe och prästen
Tårtan
Riktiga stolta gudföräldrar med lilla Zoe

söndag 28 oktober 2012

Kvinnlighet

Hittade ett gammalt inlägg i min gamla blogg om att min inre kvinna, skrev om det där med att hitta sin inre kvinna och så vidare. Insåg att jag i det inlägget skrev om att jag inte brydde mig om att vara så himla kvinnlig. Kom på mig själv med att sedan dess har jag blivit väldigt kvinnlig när det gäller vissa saker. Jag vill uttrycka min kvinnlighet lite mer, fast inte alltid. Däremot vill jag faktiskt vara extremt kvinnlig ibland och jag känner mig stolt över att jag faktiskt tycker om att göra mig fin för andra nu, för att min kvinnlighet ska synas mer.

Fast jag klär mig ju inte mer kvinnligt bara för att andra ska uppskatta det, utan för att jag trivs med det, jag känner mig vacker när jag klär mig mer kvinnligt. Fast jag vill inte alltid klä mig kvinnligt, utan ibland vill jag bara runt med myskläder och inte orka bry mig.

En sak jag skriver i det förra inlägger stämmer fortfarande, jag gör allt för min egen skull. Jag använder ansiktskrämer och annan gegga för min egen skull. För att jag inte tycker det är skönt att gå runt med oren och fet hy, utan för att jag gillar att min hy är len och fin. Jag målar naglarna väldigt sällan, men när jag gör det så är det för att jag känner för det. Jag sminkar mig ibland för att jag vill vara sminkad, för att jag trivs med det. Jag gör väldigt sällan saker för att behaga någon annan, om man bortser från att jag vill vara vacker inför min fästman. Men jag vet att han tycker jag är vacker hur jag än ser ut, vare sig jag har smink eller inte, eller klär mig kvinnligt.

Så för mig är kvinnlighet att jag får vara som jag vill, att jag gör allt för att behaga mig själv och må bra med mig själv. Inte för någon annan. Jag är kvinna och vad jag än har på mig för kläder eller smink eller inte, så kommer jag alltid vara kvinna under allt det där. Dessutom har jag gjort det som borde anses som mest kvinnligt och det är att föda barn. Jag har fött fram en liten dotter och kan väl inte annat än räknas som kvinna.

gammal bild på mig

fredag 26 oktober 2012

daily quotes

Never judge a book by it's cover

Fack och kategorier och Du som hade allt att säga säger ingenting.., är två inlägg från min förra blogg som handlar om utseende. Det där som många hakar upp sig på, det som är så viktigt för oss alla. Något som vi kan älska, men också något som kan förstöra oss. Jag har alltid haft blandade och förvirrade åsikter om mitt eget utseende. Det går alltid upp och ner. Ibland är jag så nöjd med mitt utseende att jag blir lycklig av mig själv, ibland hittar jag bara fel och brister på mig själv.

Jag hatar att styras så mycket av mitt utseende, men jag vet att jag själv ger mig tillåtelse att göra det. Ingen annan kan göra det, utan det är jag som själv väljer att bry mig så förbannat mycket om det. Fast det är ju också så att vårt samhälle gör så att vi bryr oss så mycket om det. Vi matas med bilder som visar ideal och mode. Vi ska klä oss på ett visst sätt, vara på ett visst sätt och se ut på ett visst sätt.

När det kommer till mig själv och utseende så är det inte så mycket med vad jag har på mig, om det är inne eller inte. Det har inte så mycket med stil att göra, för det har jag min egna. Jag tar på mig det jag tycker är snyggt och bekvämt, bara det passar tillsammans. Jag är mer orolig över om jag är vacker. Jag gillar inte orden snygg, söt eller sexig. Visst blir jag glad när andra säger något av det, men jag vill hellre vara vacker.

Vacker är ett ord som ligger mig varmt och hjärtat, det får mig att känna mig speciell. Jag är hellre vacker än något annat om jag hade fått välja. Vacker kan man nämligen vara på många sätt tycker jag, både på insidan och utsidan. Det är vad jag vill att andra ska se mig som, en vacker människa.

Sedan vad folk tycker om mina kläder, min stil, är inte det viktiga. En kommentar om det är inte helt fel, det lyser upp rätt mycket, men det är inte det som är det viktiga för mig när det gäller mitt utseende. Att jag får ha min egna stil och känna att mode är inget som rör mig ryggen känns rätt skönt. För det räcker med att utseendefixering ställer till mycket, att försöka följa trender hade bara varit för mycket.

torsdag 25 oktober 2012

Hjärncellerna svimmade

Inlägg 100 i min förra blogg var om min ADD och i denna bloggen är nästa inlägg nummer hundra. Så jag funderade på att skriva något bra inlägg, något som jag verkligen kan vara stolt över sedan. Fast mina hjärnceller sprang in i varandra och svimmade, så kommer inte på något alls. Jag vill att det verkligen ska vara bra, att jag ska känna det ända in i själen att detta är jag så j*vla nöjd över.

Men vad jag vill skriva om det vet jag inte, det blir inte ikväll jag skriver det. Utan får bli i morgon när jag har tid, tills dess får jag allt klura ut det. För det ska vara så jäkla bra att ni som läser det nästan ramlar av stolen, eller kanske inte. Tror inte jag kan skriva något så bra. Nog för att jag skriver bra, men jag kan inte skriva så bra att jag verkligen berör någon att ramla av stolen eller ut soffan eller vart man nu sitter.

Så nu återstår det att se om det inlägger lyckas komma fram under kvällen och morgondagen så att det blir nästintill perfekt. För det ska komma upp i morgon tycker jag, eftersom annars blir det lite för tyst här på bloggen, eftersom lördagen är upptagen med dop. Efter dopet ska min kära farmor följa med hem till oss och se hur vi har det, eftersom hon aldrig varit här. Träffar henne inte direkt ofta, utan sist var förra sommaren.

Så nu får det ligga lite spänning i luften över vad mitt lilla inlägg kommer att handla om. Skulle ni ha några tips eller önskemål så är det bara kommentera så tar jag med det i mina tankar.

daily quotes

har glömt lägga upp två dagar, så lägger upp för alla dagarna nu.

i förrgår:

igår:

idag:

onsdag 24 oktober 2012

Plingplångtaxi

Igår sent på kvällen blev jag tvungen att ringa 112 och åka ambulans in för första gången i mitt liv. Jag hade sådana kramper i magen att jag bara låg på hallgolvet helt still och ville absolut inte röra mig. För så fort jag rörde mig fick jag sådan kramper att jag trodde jag skulle dö. Dom tog i alla fall med mig som tur var, annars hade jag bitit dom i hälsenan.

Dom tog prover och sådant, men det visade inget. Dock sa läkaren att han trodde att antingen kunde vara fickor i tarmen eller en tarmsjukdom (han nämnde ulcerös kolit). Så han skickade remiss till medicin och sedan så att dom ska undersöka tjocktarmen med en sådan där hemsk slang. Dessutom nämnde han det om att eventuellt kunna medicinera mig i framtiden, beroende på vad allt det man ska göra visar. Det tände en riktigt stor glöd i mig, så hoppas ingen kommer och blåser ut den nu bara.

Så nu j*vlar händer det grejer, äntligen. Nu verkar dom i alla fall ta mig på allvar och inte tro att det är något "psykiskt" som den andra läkaren sa till mig sist jag pratade med honom. Så den här läkaren trodde att det måste vara något annat eftersom jag haft problem så länge och fortfarande har det, dessutom att jag har det så ofta.

Så nu håller jag tummarna för att dom ska hitta något och att jag ska få hjälp. Inget roligt att få veta att det är något fel, men då kan jag i alla fall få den hjälp jag behöver.

(förresten.. ni som har sett 112 - på liv och död. nils-gunnar var en av dom som hämtade mig och han satt där bak med mig, lite häftigt faktiskt)

You put the smile on my face

Christer och Zoe, två människor som har varsin oändligt stor plats i mitt hjärta. Det är dom som får varje dag att kännas så otroligt underbar och att jag vill le nästan varje sekund av min vakna tid. Dom gör så att allt grått inte känns lika grått, utan jag kan se det vackra även att löven har fallit och träden är nakna. Jag ser det vackra i nästan allt när dom är vid min sida. Hade inte kunnat önska mig en bättre familj, en helt underbar och fantastisk fästman och världen finaste och charmigaste dotter. För varje dag som går så älskar jag dom bara mer och mer.

Ord kan verkligen inte beskriva en sådan känsla, att få älska en annan människa så mycket, att få leva tillsammans med en så vacker själ. Det är mer än lycka, det är allt vackert som finns.

Att få vara mamma till en underbar liten dotter, se henne växa och formas till en egen liten människa. Se varje framsteg och se hur hon bara blir mer och mer fantastiskt. Veta att hon älskar mig tillbaka så mycket att det borde vara svårt att rymmas i en så liten kropp. Veta att hon alltid kommer älska mig, även om hon blir jobbig i tonåren. Jag kommer i alla fall älska henne, alltid, hur förbannad eller hur mycket hon än säger att hon hatar mig. Världen finaste, underbaraste och charmigaste lilla dotter.

måndag 22 oktober 2012

daily quotes


Beauty is..

.. being the best possible version of yourself on the inside and out!

Känns som att det är så man ska leva hela tiden, men det är inte så enkelt. Jag försöker visa min insida utåt så mycket som möjligt, men failar rätt ofta och stort. Jag är rätt extremt alternativ på min sida, men orkar inte hålla den sidan uppe utåt hela tiden. Jag vill verkligen, men jag orkar inte lägga ner den energin. Inte just nu med lilla Zoe, för då känns det som att det inte är så viktigt.

Fast ändå blir det så att när jag kliver utanför dörren och inte riktigt är klädd så som jag känner mig blir det kaos inuti mig, det blir som att jag går ut naken ibland. Förr var jag duktig på att hålla min insida och utsida i harmoni med varandra, men det bleknade bort. Min identitet bleknade på utsidan, men är fortfarande kvar på insidan.

Det finns dagar då jag känner att jag vill dra fram kläderna som verkligen visar min identitet på insidan, dra på mig dom och visa alla. Fast det är sällan jag orkar det och dessutom har jag inte kvar så mycket av dom kläderna som passar. Det mesta är latmask kläder som jag kallar det, jag trivs i det och känner mig fin i det, men det är egentligen inte riktigt min stil. Visst sätter jag ihop det på rätt sätt skulle det nog kännas bättre, men orkar inte alltid.

Ibland känner jag att jag borde uppgradera min garderob helt, verkligen rensa bort allt som jag egentligen inte riktigt gillar men har för att det är skönt att ha på sig. Gå runt på olika second hand butiker och ladda upp lite nytt som jag verkligen verkligen fastnar för, inte bara köpa för att jag vill, utan för att det är något jag fullkomligt älskar. Skulle nog inte bli mycket, men kanske ett plagg då och då.

Jag förstår att med en liten i huset är det inte lätt att hålla sin identitet uppe hela tiden, att orka göra sig i ordning helt och hållet varje dag. I alla fall inte första året, blir nog lättare när hon blir lite större. Men jag vill i alla försöka lie mer än vad jag har gjort, försöka lite extra när tiden finns. Vet inte hur det kommer gå, men man kan ju alltid försöka, annars får jag vänta tills det finns tid och ork. Låta en del av min insida, så mycket det går, i alla fall visas utåt. Tills jag har tiden och orken att visa allt, visa hela mig från insidan och ut.

lördag 20 oktober 2012

Lördagsmys

Förutom att ha legat på en filt på golvet och haft det mysigt med dottern och djuren så har jag nu tänt ljus. Jag har tänt ljusen i lyktan i hallen (senast jag gjorde det var ett år sedan), tänt två av dom tre lyktorna som finns i vardagsrummet, ett svart stearinljus på linneskåpet och tänt dom tre ljusen på fatet på bordet. Så nu ska jag se färdigt mitt avsnitt av Rizzoli & Isles och njuta av en otroligt mysig lördagskväll.

Fucking perfect

Pretty, pretty please
Don't you ever, ever feel
Like you're less than
Fuckin' perfect

Pretty, pretty please

If you ever, ever feel
Like you're nothin'
You're fuckin' perfect to me 

älskade underbara trollunge

quotes for life

Hittade en sida där man kan hitta många fina citat och liknande. Dessutom kan man slumpa fram nya igenom att klicka på två tärningar som snurrar, hur fräckt som helst. Så där tänkte jag snoka runt lite och finna lite ny inspiration och om man känner för det kan man ju ta ett nytt citat varje dag som man slumpar fram, kanske kan säga att man får slå max 5 gånger på tärningarna och hittar man ingen bra innan den sista, måste man ta den sista och slänga upp på bloggen.

Man kan för det första göra sin egen dag igenom att läsa ett sådant citat och sedan om jag lägger upp det här kanske någon annans dag också blir lite bättre.

Att finna inspiration.

Jag letar ofta inspiration till det mesta i mitt liv. Jag kollar bilder på weheartit för att ha som inspiration till när jag ska fotografera, till inredning eller bara för att allmänt njuta av andra vackra bilder. Jag är ofta inne på iFokus för att hitta tips och inspiration om allt möjligt. Mycket som har med feng shui att göra, mycket som är relaterat till min ADD och diverse saker.

Jag älskar att hitta inspiration till att möjligt, för att då kan jag förbättra något jag inte är nöjd med eller göra något jag mår bra av. Jag har hittat mycket på nätet som har inspirerat mig när det kommer till inredningen hemma, för jag nöjer mig inte fören det är perfekt.

Nu på senaste tiden har jag tänkt på i princip allt jag läser, nästan varenda litet ord. För att finna inspiration till inlägg här på bloggen. Jag har kommit på den smarta idén att spara inlägg där jag bara skrivit rubriken. Hittar jag en mening eller ett ord som jag finner inspiration i, som jag skulle vilja skriva ett inlägg om så skriver jag i den och sparar. Så när jag känner att det finns något att få ur mig som har med rubriken att göra, så kan jag skriva om det.

På så vis har jag en massa rubriker att skriva till när jag känner att jag har fått hjärnstopp eller något sådant. Ibland kommer jag inte på bra rubriker och då kanske någon passar med det jag redan skrivit, ibland så måste jag helt enkelt bara ha något att skriva utifrån och då är ju det en smart lösning.

Så jag vill bara tipsa om att hittar någon mening eller något citat eller liknande som ni känner lite extra för inne i hjärtat. Skriv det som rubrik till ett inlägg och spara, eller skriv direkt kanske. Hur du än väljer att göra, ta det som inspiration till framtiden eller till ditt nästa inlägg!

Diffrent is beautiful

Jag har alltid tyckt om att vara annorlunda, speciellt när det kommer till utseendet. Jag gillar att sticka ut och synas, även att jag inte gillar uppmärksamheten. Jag tycker rätt illa om att folk stirrar, men jag tycker om att ha ett sådant utseende som gör att folk stirrar. Lite wierd, men det är sådan jag är.

Igår när jag satt på psyk så läste jag lite lappar och såg en om en hemsida för barn med psykiskt sjuka föräldrar. Fästmannen var i telefon så jag sa att Zoe lär ju få leva med en annorlunda mamma, på många sätt. Fast han sa att jag inte ska se mig på det sätter, jag menade dock det på ett positivt sätt. Han sa att jag är annorlunda till utseende, men inte så mycket till insidan. Jag tycker att jag är annorlunda till båda delarna och jag är faktiskt stolt över det.

Jag börjar mer och mer vara stolt över att jag är den jag är, även att jag har en sjukdom, ett handikapp att kämpa med. Jag börjar känna att jag mer och mer tycker om mitt "fel" som gör att jag är den jag är och att är annorlunda. Så jag kommer nog bara att bli mer och mer tillfreds med det och i och med det kommer ju Zoe att se att jag inte mår dåligt eller skäms över det. Nog mår jag dåligt av sjukdomen, men inte på det sätter.

Så Zoe kommer att växa upp med en mamma som är annorlunda på flera olika sätt, men alla är positiva och vackra sätt, i alla fall enligt mig.

Gott och blandat

Jag älskar absolut inte kokböcker och mat