fredag 31 maj 2013

Min finaste dotter.

Lika mysigt varje morgon när man vaknar upp till en solstråle som börjar dagen med att le och gosa med mamma. Dagarna kan aldrig börja bättre än så.

För jag vaknar också alltid upp bredvid den underbaraste fästmannen, längtar dock som bara den tills första dagen jag vaknar upp och han är min man!

torsdag 23 maj 2013

Utan att veta..

Fick nyss en kommentar som inte kändes så trevlig, från en anonym person så självklart kan dom inte stå för vad dom skriver. Raderar bara sådan skit, men hur som helst skrev i alla fall personen att jag skulle sluta att diagnostisera mig själv, angående detta med social fobi.

Kan bara säga, även om du som skrev det läser eller inte, att det var inte jag som från början påpekade att jag verkade ha social fobi. När jag bodde hemma hos mina föräldrar påpekade dom att jag var väldigt blyg och undvek att gå ut bland människor. Nu när jag bor med min fästman hade han märkt ungefär samma saker, fast ännu värre eftersom det till och från är sämre än vad det var innan. Så vi sökte gemensamt på nätet, läste och han kom fram till att det lät rimligt att jag skulle ha det.

Läst om det mycket och det jag läst är skrämmande likt hur jag lever mitt liv, jag ska ta upp detta med min psykolog och be om att få utredas om det. Jag är nästan säker på att jag har social fobi, folk i min närhet håller med mig och tycker att jag borde få hjälp med det.

Så jag skriver inte om det för att få uppmärksamhet eller något, jag vill inte ha en massa diagnoser för att folk ska tycka synd om mig eller att jag ska verka cool. Det är sjukt jobbigt att leva så som jag gör, att inte våga gå ut för att jag kan råka träffa någon jag bara känner ytligt eftersom jag inte vet hur jag ska bete mig, eller att det ska vara mycket folk ute så att jag måste ta omvägar för att inte hamna mitt ibland dom. Jag vill inte ha social fobi om du nu tror det, utan jag vill kunna leva ett normalt liv och kunna gå vart jag vill utan att vara rädd och få panik.

Jag har inte valt att ha det såhär, utan det har blivit så. Nästa gång du skriver något du inte har en aning om, borde du nog tänka dig lite för. Bara för jag inte har på papper att jag har social fobi, betyder det inte att jag inte lider och har det sjukt jobbigt. Skulle jag kunna ta bort det, hade jag absolut gjort det!

tisdag 21 maj 2013

Alla nyanser av grått.

Ännu en grå start på dagen. Igår blev det bättre under kvällen så jag fick ta min promenad och fästmannen gjorde mig sällskap. Fick även ett jätte trevligt samtal på kvällen om att lilla trollungen har fått en dagis plats, tyvärr inte på något av dom jag ansökte om, utan ett helt nytt. Ligger så pass långt bort att jag får gå 40(!) minuter innan hon ska vara på plats och sedan små springa upp till skolan. Så jag kommer få gå iväg tio i sju varje morgon och jag börjar min skola vid åtta, så en timme av min morgon kommer endast bestå av promenad!

Kan väl visserligen vara en riktigt bra start på dagen, men för min mage som inte klarar stress eller att gå upp för tidigt kommer detta bli en kamp av dess like. Kommer antagligen få gå upp tidigt en månad innan för att kunna vänja magen vid kommande tidiga mornar. Så man kan ju säga att jag är rätt sur över att behöva gå så långt till dagiset, när jag ansökte om tre dagis som låg nära där vi bor och inte fick plats på något av dom. Känns förjävligt och jag vill nästan gråta..

måndag 20 maj 2013

Inomhus.

Denna dagen har spenderats inomhus, eftersom det utanför fönstret öser ner. Har varit uppehåll några gånger, men inte så pass länge att det varit värt att gå ut. Har suttit en stund framför datorn och skrivit lite. Fått ihop en hel novell, för första gången på säkert två år. Känns riktigt bra att ha fått skriva av sig lite och att han fått tiden till att skriva en novell. Fyra sidor vart det bara, men det är tillräckligt för att jag ska känna mig stolt och tillfreds. Bakat bröd har jag också gjort, blev riktigt gott.

Annars är det bara en vanlig grå måndag med regn som flyter förbi, handla ska jag göra lite senare så jag kommer i alla fall att bege mig ut lite. Få lite frisk luft och fylla lungorna med. Nu ska jag krypa ner i sängen och vila mig lite tills dottern behagar att vakna. Hoppas ni har en bra start på veckan, jag har en lugn och slö dag i alla fall.

onsdag 15 maj 2013

Klarade det!

Jag tog mig till Jönköping igår med en fin vän som körde mig dit. Sedan gick jag så fort jag bara orkade och fortsatte i samma takt trots att benen värkte och jag var lite trött. På 50 minuter tog jag mig runt banan på 5 km och det är snabbare än vad jag och fästmannen hade räknat på att det skulle ta. Dessutom mitt i allt det här roliga så var jag bland massor med folk, enligt vad som sa så var vi över 6000 personer som tog oss runt. Plus att till dessa personer fanns vänner och familj, så tänk er hur mycket folk det var på platsen och jag stod där helt själv, min vän hade ärenden att ta hand om. Så jag över vann en stor rädsla, men samtidigt är detta inte lika hemsk som en samling av människor i affärer. VårRuset var ju trots att en grej där ingen direkt dömde mig för alla där presterade det dom kunde, utan press. Dessutom var alla som gick underbara kvinnor, vilket gjorde det lite lättare.

Nu har jag i alla fall gjort det och jag säger bara såhär: JAG ÄLSKADE DET! Kommer antagligen göra det igen nästa år, fast då drar jag med dottern och mannen att vänta på mig vid mål och så tar vi picknick där efter. Och ytterligare en liten sak, jag är så extremt stolt över mig själv!

Satte dit lappen under förmiddagen
Min snälla chaufför Björn
Precis innan det bar iväg
Lite godsaker, påsarna fick jag för att jag tog mig runt med tröjan jag fick ifrån Friggs.

måndag 13 maj 2013

Att våga.

I morgon är det dags för VårRuset. Jag är otroligt nervös och jag har ont i magen vid tanken på det. Jag ska ställa upp på något där det är fullt med människor, när jag lider av Social Fobi. Fast om jag klarar det så har jag övervunnit en stor rädsla och gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Medaljen jag får för att ha ställt upp i loppet är ju ett slags bevis på att jag vågat något otroligt stort, med tanke på hur otrolig rädsla jag har för att vara på platser där det är mycket folk.

Jag laddar mig mentalt och för min IBS ska jag ta medicin, som jag endast gör i nödfall och eftersom jag verkligen vill klara detta så ska jag ta det i morgon. Blir mer och mer nervös ju närmare det kommer, det värsta är nog att jag kommer vara ifrån min älskade dotter och fästman runt fyra timmar, vilket är lång tid. Hade gärna velat ha med dom, men eftersom det är på kvällen en vardag så går det inte. Jag hoppas i alla fall det går fortare än jag räknat ut och att jag är hemma till min familj skapligt.


Orkar inte skriva så mycket mer och har inte direkt tiden, men slänger upp lite bilder ifrån helgen i Lönneberga/Vimmerby.

fredag 10 maj 2013

Jobbigt värre!

Nu när våren och värmen här, då allt exploderar och det blir grönt och vacker ute, vill jag verkligen röra på mig. Hela kroppen spritter och jag vill bara ut och gå långa promenader, njuta av årstiden och får så mycket av den som möjligt. Jag längtar ut varje minut och vill traska runt i både skog och stad, allt verkligen exploderar just nu. Till och med gatorna, dom fylls med folk.

Där kommer mitt lilla problem, för kroppen skriker efter att få vara ute och röra på mig, njuta. Men hjärnan stretar emot och gnager om allt folk som tittar fram nu. Det kryllar av dom, panik panik panik! Min social fobi sätter käppar i hjulet och envisas med att dra fram allt möjligt för att jag istället ska stanna inne.

Så min kropp och min hjärna går emot varandra just nu, dom slåss som att det vore värsta kriget och det är nästan alltid hjärnan som vinner. Idag är det underbart väder och jag vill verkligen verkligen ut, men eftersom vi ska resa idag så hittar min hjärna såklart miljontals saker till varför jag inte kan gå ut. Jag hatar detta!!!

Fast om jag springer runt som en tok nu när dottern sover och fixar massor som ska vara klart innan vi åker, så SKA jag hinna ut på en underbar promenad, helst nu på förmiddagen! Så nu sätter jag igång, annars blir jag arg på mig själv!

tisdag 7 maj 2013

Social fobi - värre än jag trott.


Jag vet att man inte ska lita på tester man gör på nätet, men kan ju inte annat än säga att det faktiskt stämmer. I och med att det jag läst om detta stämmer in så bra med mig, så faller ytterligare en pusselbit på plats. Jag har ett tag vetat att jag har social fobi, även att det inte riktigt finns papper på det och även att min psykolog inte riktigt verkar ta det på allvar, men att jag nu även förstått att jag har generaliserad social fobi. Som jag tolkar det kan det mer översättas till grov social fobi eller som det står i testet, svårare form av social fobi.

Generaliserad social fobi har man om den sociala rädslan påverkar de flesta livsdomäner med en påtaglig påverkan på de egna möjligheterna till att leva ett fullödigt liv. Vid generaliserad social fobi har man ofta haft besvären under en längre tid och har också ofta ett uttalat undvikande av olika sociala sammanhang. För många människor med generaliserad  är ensamheten ofta ett faktum som man har svårt att bryta.

Detta får vissa saker att känns mer självklart, jag förstår vissa saker bättre i mitt liv. När jag läser lite mer om vanligt social fobi börjar det känns som att jag kanske borde ta upp det mer med min psykolog, få henne att förstå att det är jobbigt och att det kanske är värre än vad hon verkar tro. Varje gång jag har nämnt det har hon bara tyckt att jag verkar ha lite problem med den sociala biten, men det påverkar ju mig dagligen. Nästan allt i mitt liv som har med människor att göra påverkas av detta.

Jag har haft det så länge jag kan minnas, kanske inte när jag var riktigt liten, men någon gång i mellanstadiet tror jag att det verkligen började. Så jag har ju haft det i många många år, utan att det har gjort något åt det. Visserligen ska jag eventuellt få en KBT-behandling till hösten, även att min psykolog inte verkade tycka jag behövde det så insisterade jag. Däremot tror jag det kommer omfatta mer än det hon och jag pratade om.

Det återstår dock att se tills i höst, eftersom det tydligen skulle dröja tills dess innan jag får behandlingen. Men jag har tänkt att kolla med henne och se om det finns något så man kan gör en undersökning eller något test för att kanske få på papper att jag har social fobi, så att man kunde ge till skolan sedan och så vidare så det blir lättare. Med social fobi har man svårt att prata med folk man inget känner och dessutom förklara svårigheter man har är ännu värre, så att förklara för syon på skolan om min social fobi kommer aldrig gå.

Nu ska jag ta tag i det här och få det vidare. Är dock rätt säker på att vad jag än gör för att detta kommer bli bättre, kommer jag nog aldrig bli helt fri ifrån det. Fast man ska aldrig säga aldrig, men jag är tveksam.

torsdag 2 maj 2013

10 månader.

Detta har hänt senaste månaden:
  • Har 4 tänder
  • Går med gå-vagn
  • Säger tutte
  • "Pratar" väldigt mycket
  • Vinkar hej och hejdå