tisdag 31 juli 2012

Bvc besök

I måndags var vi på BVC för att väga och mäta lilla trollungen. Hon väger nu 4398kg och är 57cm lång. Hon växer så det knakar och jag känner verkligen att hon blivit tyngre nu när jag ska mata henne. Allt var bra med henne och hon följer väldigt bra med blicken och är väldigt stark i nacken.

Sedan så har hon börjar försöka vända sig från rygg till mage när hon ligger på golvet, men hon blir riktigt förbannad när hon märker att armen är i vägen och hon inte kommer runt. Hon har också börjat gilla att ligga på magen, då försöker hon att ta sig framåt men det går inte heller och efter ett tag blir hon jätte arg så man får vända på henne.

måndag 30 juli 2012

Världens finaste dotter.

Varje morgon när jag vaknar av att hon ligger och pratar känner jag att livet inte kunde bli bättre, så kollar jag in i hennes vackra ögon och det känns som all kärlek inte ska få plats i min kropp. Allt känns så främmande, det känns så överväldigande att ha så mycket känslor för en så liten individ. Utan att hon säger ett ord förstår jag att jag betyder mer för henne än det finns ord att förklara. Hennes ögon ser så kärleksfullt på mig när jag håller henne nära och mitt hjärta bara smälter. När jag håller hennes riktigt nära och bara andas in hennes lukt känner jag mig så trygg och så hemma, jag skulle kunna ligga i timmar och bara lukta och titta på henne.

Att en moders kärlek är stark har jag alltid förstått, men att den skulle vara såhär stor och underbar kunde jag aldrig förstå. Att se henne ligga på golvet och försöka vända sig från rygg till mage får mig att bli så stolt. Allt med henne är så underbart att det inte finns ord för det och varje litet framsteg får hela mig att vilja skrika av lycka och stolthet. Mammas egna lilla trollunge, jag älskar dig mer än ord kan beskriva och långt mycket mer än så.

tisdag 24 juli 2012

måndag 23 juli 2012

Helg i Lönneberga.

Helgen spenderades i Lönneberga hemma hos mina morföräldrar. Trodde det skulle vara lite smått jobbigt med Zoe, men hon var lika lugn som alltid. Hon är så bedårande och man blir alltid lika förvånad över hur lite hon skriker, hon pratar mest när hon vill något och man hör att hon är tjurig. Så det fungerade alldeles utmärkt att åka iväg, det enda var att hon inte riktigt ville somna första natten. Fast vi kom på att "felet" berodde på att hon inte fick tillräckligt med mat, så vi fick öka ännu en gång med ersättningen. Så nu äter hon 130ml vid varje måltid och hon äter var tredje eller fjärde timme.

På fredagen hjälpte min syster mig att bleka håret för att jag skulle färga det. Fast det blev inte riktigt bra så jag fick gå runt med lite lustig hårfärg på kvällen, men det kvittade. Det var rätt snyggt ändå. Hade lite blont, lite brunt och lite rödorange. 

På Lördagen var vi inne i Vimmerby hos Zoes mormor och morfar och hälsade på hela dagen. Först så hjälpte min syster mig att blondera ännu en gång och det blev lite vettigare, men inte helt perfekt, fast det sket vi. Så var det dags för den blåa färgen att åka i, japp jag har färgat håret blått! Fast det blev missfärgat eftersom jag tog en ljusare nyans än vad jag haft innan, så jag har fått beställa den mörkare färgen.

Sedan tog vi en promenad med lilla Zoe på stan, jag och fästmannen. Det var rätt öde, men det var skönt att gå lite och vi gick förbi affären åt mormor och morfar och handlade hem lite. När vi kom tillbaka hem grillade vi och åt jätte god grillad mat. Jag fick lax med chilimarinad och det var verkligen otroligt gott och så var det stekt färskpotatis till.

Så helgen har varit jätte bra och mysig. Jag har missfärgat blått hår och vi hat vilat upp oss lite och tagit det lugnt. Vår lilla ängel mår jätte bra och har nu börjat titta på oss och annat riktigt mycket, man ser att hon börjar se ordentligt. Dessutom hade vi fått brev om hennes namn från skattemyndigheterna nu när vi kom hem, så nu har vi papper på att hennes namn är registrerat.


torsdag 19 juli 2012

Hur fan kan det vara sant?

Detta läste jag i Expressen för några veckor sedan. Det handlar om min bästa vän, eller snarare om straffet som hennes kille får. Han som körde ihjäl henne. ETT ÅR! Det är allt han får, ett år för att ha tagit ifrån oss en av dom finaste människor, min bästa vän. Han har tagit hennes liv, har gjort så att vi är många som lidit, inte minst hennes familj.

Dagen jag fick reda på att hon dött var den värsta i mitt liv. Man hade ju hört om folk som förlorade sina vänner i ung ålder. Men jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva det. När min syster sa det på telefon gick luften ur mig, jag kunde inte andas, jag bara skrek rätt ut. Det fick inte vara sant, det kunde inte vara sant. Jag föll ihop i min fästmans famn och bara grät och skrek, det gjorde så fruktansvärt ont. Mitt hjärta gick fullkomligen i tusen bitar och det kändes som att hela kroppen ville lägga av. Jag orkade inte stå själv och allt runt omkring mig var som bortblåst.

Den närmsta tiden efter händelsen var jag som i en annan värld, allt kändes meningslöst och jag orkade inte med något. Jag ville inte fortsätta utan henne, det kändes som att varför ska jag vara kvar när inte hon är det. Jag tänkte aldrig på att göra något dumt, men det kändes som att jag sakta dog inombords. Jag trodde aldrig det skulle bli bättre.

När jag nu läste detta ville jag nästa slå sönder något. Hur i helvete tänker dom egentligen? Är hennes liv inte värt mer än så. Han borde ha fått många fler år än han fick. Hon kommer aldrig tillbaka, vi får aldrig mer träffa henne eller förklara hur mycket vi älskar henne. Hans liv kommer att fortsätta när han kommit ut efter ett år, han får bara sitta bakom galler i ett fjuttigt litet år. Medan vi som stod henne nära alltid kommer att lida. Hur fan kan det vara sant? Hur fan kan det vara rätt?

Angående valet av namn.

Tänkte bara förklara lite kort varför vi har valt dom namnen som vi har till vår älskade dotter, i fall någon där ute skulle vara intresserad av att veta.

Zoe - Har vi INTE snott ifrån Carola. Skulle aldrig medvetet döpa mitt barn efter samma namn som hennes dotter. Utan när det stod i tidningarna hade vi sedan länge redan bestämt oss för namnet. Det var flera månader innan vi ens fick reda på att vi skulle ha barn som jag såg detta vackra namn på nätet och la det på minnet. Sedan vid något tillfälle så sa jag till min älskade fästman att i framtiden när vi får barn, om det blir en flicka så vill jag att hon ska heta Zoe. Han tyckte det var ett riktigt fint namn så det fick bli så. Så det var mer än ett år innan Carola hade sagt att hennes dotter skulle heta så.

Milla - Kommer helt enkelt från min bästa vän som omkom i en bilolycka förra året. Hon hette Camilla, men kallades för Milla. När jag fick reda på att hon hade dött så rasade hela mitt liv, jag kunde inte förstå det. När vi fick reda på att vi väntade barn sa jag direkt att blir det en flicka ska hon heta Milla i andranamn efter min bästa vän, min älskade fästman hade inget emot det. Så när vår älskade dotter kom ut så var det som att mitt hjärta blev lite mer läkt. Jag fick chansen att hedra min bästa vän, att få henne att leva vidare genom min dotter. Jag har dessutom sagt det att när hon blir äldre ska hon få reda på vart hon fått sitt andranamn ifrån och jag ska prata med henne om Camilla. Jag ska berätta om alla tokigheter vi gjorde, om allt dumt vi gjorde, om alla minnen. Hon ska få reda på vilken fin människa hon fått ett av sina namn ifrån.

onsdag 18 juli 2012

Första BVC mötet..

Idag var vi med lilla på BVC för första gången. Hembesöket var ju förra veckan och det gick bra. Idag var vi lite nervösa över vikten, men den var jätte bra. Hon är uppe på 3846gram nu, något på 200gram på en vecka har hon gått upp. Sedan kollade dom längden och nu var hon hela 54cm lång och hennes huvudmått var 36cm. Vår lilla tjej växer massor.

Sedan var vi på barn- och ungdomsmedicinska också för att kolla EKG igen, eftersom det var lite svårt att tyda det förra gången. Allt var normalt och vår älskade dotter är helt friskt och perfekt. Så nu ska vi inte tillbaka dit för att hennes fötter ibland blir blå i alla fall. Nu blir det bara att gå dit om det händer något. Så nu pustar jag ut och kan njuta till 100% av vårt älskade mirakel.

Nu ser jag bara fram emot helgen som ska spenderas i Lönneberga hos mina älskade morföräldrar. ÄNTLIGEN(!) får jag åka dit och njuta av sommaren. Hoppas verkligen på bra väder. Dessutom blir det en hel dag i Vimmerby hos föräldrarna, med grillning på kvällen, det ska bli MUMS!

tisdag 17 juli 2012

Mammas kärlek

Vår lilla underbara dotter är nu två veckor. Det känns rätt otroligt att det redan gått så lång tid. Samtidigt som det gått snabbt så tycker jag att det gått långsamt. Det har varit så mycket så det känns som det borde ha gått mer tid. Men jag är glad att det inte går fortare, för jag älskar att njuta av henne och jag vill inte att det ska gå för fort för henne att bli större.

Jag älskar att bara få ligga och mysa med henne på dagarna, det är verkligen det bästa som finns. Jag känner just nu att jag behöver verkligen inget annat än allt det jag har. Mitt liv är så perfekt som det kan bli, hon är det bästa som har hänt mig. OCH min fästman såklart! Jag har verkligen världen finaste familj och är så otroligt lycklig som har denna turen. Hade aldrig kunnat drömma om detta för några år sedan. Älskar verkligen att höra mig själv säga "mamma älskar dig", jag får kalla mig själv mamma och det är underbart. Känslan av att vara mamma är verkligen den bästa som finns, större kärlek finns inte.

torsdag 12 juli 2012

Förlossningen!

Det startade med att jag klockan 02:10 den 1 Juli vaknar av att det blir blött i sängen. Först tror jag att det är att jag kissat på mig, vilket känns väldigt osannolikt. Men jag hoppar ur sängen och ställer mig på golvet vid fotänden av sängen och det bara rinner ur mig. Det tar ett tag innan jag fattar att det är vattnet som gått och att det är det som rinner ner på vårt sovrumsgolv. Fästmannen vaknade av att jag tydligen gjorde något ljud när jag vaknade och han trodde att det var en stark värk eftersom vi dagen innan varit uppe på förlossningen eftersom jag haft så mycket värkar, fast blivit hemskickade. Sedan när jag står där och vattnet rinner inser han också att vattnet har gått och springer in på toan och fixar med något, jag tror det var skurhinken.

Sedan står jag där och det rinner som att jag skulle stå och kissa. Jag kommer på att det kanske vore smartare att ställa sig i duschen så att fästmannen inte får allt för mycket att skura upp, så jag ställer mig där som ett fån och bara låter det rinna. Fästmannen går och ska säga till hans son vad som skett och finner honom fortfarande sittandes vid datorn. Han blir såklart jätte glad eftersom han vet att nu börjar det närma sig att han ska få ett syskon.

Vattnet lugnar ner sig och jag tar av mig dom blöta trosorna och tar på mig ett par nya. Sedan tar jag telefonen och ringer upp till förlossningen för att meddela att vattnet minsann äntligen har gått. Dom frågar om jag har värkar och jag har några få, men inte tillräckligt för att dom tycker att jag ska komma upp. Så dom säger att vi ska försöka sova lite och se om dom sätter igång mer, sedan är samtalet slut. Jag ringer upp mina föräldrar och berättar vad som har skett och såklart blir dom alldeles ivriga och glada. Jag pratar en stund med mamma och under tiden börjar det rinna igen, så älsklingen hämtar en handduk som jag kan stå på och när det lugnat ner sig ställde jag mig i duschen igen.

Fästmannens son blir hämtade av sin mamma och hennes sambo eftersom vi trodde att vi skulle behöva åka upp. När han åkt hem lägger vi massor med handdukar i sängen och jag har en ihop vikt mellan benen för att vara på den säkra sidan och sedan somnar vi om igen runt 4 på morgonen. Innan vi somnar så klockar vi när jag har värkar och älsklingen tycker att dom är väldigt täta, men eftersom jag fortfarande klarar av värkarna så tycker jag att vi kan stanna hemma.

Någon gång runt 8 på morgonen vaknar jag av riktigt starka värkar så jag känner att jag måste ringa upp till förlossningen för jag klarar inte av det längre. Jag får komma upp och dom sätter CTG på mig för att se hur täta värkarna är, jag får sitta så en timma och dom säger att jag har 1 värk ungefär var 10:de minut och inte så jätte kraftiga. Dom kollar min livmoderhalstapp och märker att det inte hänt speciellt mycket där nere och dom kan inte märka något vatten, vilket dom tydligen måste göra för att kunna fastställa vattenavgång. Så jag får gå hem igen och vila för att se om det händer något mer.

Sedan under dagen får vi springa lite fram och tillbaka till förlossningen, orkar inte skriva om varenda gång eftersom det var några stycken. Men det blir i alla fall inte bättre under dagen utan jag får springa fram och tillbaka mellan hemmet och förlossningen. För varje gång jag kommer upp till förlossningen ser dom inget vatten och när jag går hem så kommer det vatten. En av gångerna jag går hem så kommer det så mycket vatten byxorna blir genomblöta. Väl hemma ligger jag bara och vilar och hoppas att värkarna ska starta ordentligt.

På kvällen den 1:a har jag så ont att jag verkligen inte klarar av det, så jag ringer upp och får komma dit igen. Dom sätter återigen på CTG och kollar allting. Dom ser fortfarande att värkarna är för några, men jag får välja om jag ska stanna kvar och får morfin och bricanyl så att jag ska kunna sova eller om jag vill gå hem. Fästmannen och jag bestämmer oss för att stanna kvar eftersom jag verkligen vill sova och fästmannen tycker att jag behöver det. Dom kollar också livmoderhalstappen och märker att jag har öppnats 1cm, men dom har fortfarande inte sett något vatten så barnmorskan ska hämta en kollega så att dom ska rucka lite på bebisens huvud och se om det kommer något. När hon är utanför salen känner jag att det kommer vatten och när hon kommer in så kan hon äntligen konstatera att så är fallet.

Klockan 20:35 blir jag inskriven på förlossningen för att får sova och dom säger att jag ska spara krafter för dagen efter blir det nog bebis. Fästmannen och jag tvivlar lite på det eftersom jag fått åka hem så många gånger innan, men vi hoppas verkligen. Klockan 22:30 får jag morfin och bricanyl för att kunna somna och det gör jag efter cirka en timme.

Natten är relativ lugn till att börja med, jag får sova en hel del men vaknar av att höften jag ligger på gör ont och får vända mig flera gånger för att inte ligga för länge på samma sida. Framåt tre tiden börjar jag känna av några små värkar och vaknar flera gånger under morgonen. Runt klockan 7 på morgonen får jag en så kraftig att jag blir tvungen att väcka min kära fästman för att jag inte klarar det mer. Vi ringer på larmet och när dom kommer meddelar jag att jag har väldigt ont igen. Klockan 07:54 kopplar dom CTG på mig igen för att kolla värkarna.

Klockan 08:32 kopplar dom bort CTG:n och bedömer att jag har 1-2 värkar var 10:de minut vilket tydligen verkade normalt. Jag får gå och äta frukost, men har bett om att få bada. Jag blir flyttad till ett förlossningsrum, under natten fick jag ligga på ett annat rum på en intill liggande avdelning. Dom kollar livmoderhalstappen igen och kan nu konstatera att jag nu är öppen 4cm. Dom säger att jag får hoppa i ett bad nu och jag vill i så fort som bara möjligt. Klockan 09:27 hoppar jag i ett skönt bad som verkligen hjälper mot värkarna. Efter ett tag känner jag att värkarna börjar bli kraftigare och jag känner att jag måste få lustgas, så klockan 10:21 får jag äntligen lustgas.

Runt klockan 12 så går jag ur badet för att jag känner att dom kanske borde kolla om det hänt något på min tapp. Så jag klipper upp och när jag väl är ur badet får jag riktigt kraftiga värkar som är väldigt täta, från badet och in på rummet får jag klara mig utan lustgasen och det är verkligen jobbigt. När jag väl kommer in på rummet och dom kollar är jag öppen 7cm. Dom höjer lustgasen lite eftersom jag börjar få ordentligt ont. Jag väljer att ligga på sidan eftersom det är vad jag tycker är skönast. Sedan ligger jag där och kämpar med mina värkar. Klockan 15:11 så trycker jag på för att barnmorskan vill se hur det ser ut och hon kan skymta ett huvud.

Klockan 15:51 anser barnmorskan att mina värkar börjar avta och glesna så hon ger mig ett dropp klockan 15:52 för att hjälpa till värkarna att komma igång igen så att bebisen ska få komma ut. Så strax därefter börjar det sätta igång ordentligt och jag får äntligen krysta. Jag kämpar på som en galning och jag minns att jag tyckte att det tog en evighet. Fästmannen säger flera gånger att han ser ett huvud och barnmorskan berömmer mig för att jag är så duktig. Jag fortsätter andas lustgas och ibland känns det som att hela världen försvinner. Jag kämpar massor och jag tycker att det är jobbigt och tar lång tid, men jag tycker inte det gör så hemskt ont. Efter ett tag kan jag inte låta bli utan känner med handen och jag känner verkligen ett huvud, det var så otroligt. Av det fick jag lite mer kraft styrka att trycka ut bebisen. När barnmorskan tog händerna och skulle hjälpa till var det enda gången som det verkligen gjorde ont.

Klockan 16:18 föddes vår underbara dotter Zoe. Jag kunde inte fatta att hon var här, att hon var en flicka. Jag var tydligen väldigt chockad över att det var en flicka, men jag var överlycklig. Jag låg och pratade om att hon var så vacker och att det var vårt barn. Jag njöt med henne i famnen en bra stund. Jag fick sy på tre ställen och det var rätt obehagligt. Fästmannen fick sätta på henne den första blöjan,väga och mäta henne. Vår lilla dotter var hela 49cm lång och vägde 3905gram, äkta kärlek.

En timme senare kommer en stolt storebror upp och vi blir serverade fika alla tre. Vi njuter massor av att vår lilla ängel äntligen ar kommit till världen. Efter ett tag blir vi flyttade till ett BB rum istället och där får vi stanna i två nätter. Den 4:de juli klockan 11:25 blir vi utskrivna och får komma hem och äntligen börja livet med vår älskade underbara efterlängtade dotter.

Jag älskar att vara mamma!


onsdag 11 juli 2012

Vardag och firande.

Dagarna rullar på och vi njuter varje sekund av vår älskade dotter. Nu har hon blivit en vecka, kan inte riktigt förstå att det gått så fort. 1 VECKA! Hon är mer och mer vaken och hon tittar på oss så att man bli alldeles varm i kroppen.

Amningen fungerar fortfarande inte som den ska och hon tar allt mer sällan bröstet, men det gör mig inget längre för hon ser så fridfull ut när hon får ersättningen. Dessutom så länge hon blir mätt och är frisk så är mamma nöjd. Igår kväll när jag gav henne bröstet gick det dock väldigt bra, hon åt mer än hon gjort vid något tillfälle och jag fick glädje tårar. Det fungerade i alla fall en gång och det räcker för mig om det inte skulle göra det något mer.

Nu har vi i alla fall vägt henne för sista gången uppe på BB, nu har dom sett att hon gått upp ordentligt så nu tog BVC över. Som förresten var på hembesök igår och allt var som det skulle. Vår lilla flicka är välskapt. Dock blir hon fortfarande lite blå om händerna och fötterna så vi ska upp till barnavården idag vid tjugo i 2, för att kolla lite för säkerhetens skull.

Så ikväll kommer svärföräldrarna hit, lilla Zoe´s farmor och farfar, så jag håller på och städar och ibland blir jag tvungen att lägga mig ner och gosa med sötnosen. Skulle ha beställt tårta, men kom på att det blir nog svårt att få en bakad samma dag som man beställer, så jag ska fixa i ordning en. Så idag ska vi fira att lilla Zoe är född.

I morgon kommer min kära moder och min älskade mormor hit och ska hjälpa mig plocka lite och gulla med lillan. Och på söndag kommer båda mina föräldrar hit och min syster, så då får Zoe träffa sin morfar för första gången. Så vi har lite att styra med i veckan i alla fall.

måndag 9 juli 2012

Ge ersättning.

I går kväll så gav vi Zoe ersättning efter att hon ammat mig, det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Eftersom jag hela tiden har sagt att jag velat amma och hoppats att det inte ska krångla trodde jag det skulle vara en plåga för mig. Men det var så vackert att se henne äta ordentligt och hon såg så tillfreds ut när hon fick ersättningen. Dessutom var hon så nöjd och glad efter att hon ätit färdigt så jag kände mig bara otroligt lycklig. Så jag känner att skulle amningen inte komma igång att fungera kan jag lugnt tänka mig att mata henne med flaska och ersättning, för hon såg verkligen så rofylld ut.

Idag ramlade hennes lilla navel bort, och det känns väldigt skönt eftersom jag hade lite problem med att jag tyckte den var äcklig. Dessutom luktade det verkligen hemskt nu i slutet, så mamma är glad att den är borta.

Vid elva nu på förmiddagen ska vi upp och väga vår lilla skatt igen. Vi hoppas verkligen att hon har gått upp nu igen och förhoppningsvis rätt mycket. Hennes mage har i alla fall blivit rundare sedan hon fick ersättningen och hon är alltid mätt och go efter gångerna. Nu på morgonen låg hon och tittade sig omkring i säkert 1½ timme och verkade så nöjd med tillvaron. Hon är så fin vår lilla prinsessa.

söndag 8 juli 2012

Jobbig dag.

Telefonen ringde senare igår kväll och vi fick lite tråkiga nyheter. Det var någonting med en etta och trombocyter, jag han inte riktigt förstå vad det handlade om. Men jag kan inte säga att jag var en glad mamma igår kväll, jag var så rädd och orolig och låg och grät massor. Dom sa att vi skulle komma tillbaka idag på förmiddagen och ge mer kiss som dom skulle skicka på odling.

Så vi var uppe i förmiddags och hon fick kissa i en mugg, lite segt och tog lite tid, men vad gör man inte för att ens lilla ängel ska må bra. Dessutom vägde dom henne och nu hade hon gått ner igen, vilket fick mig att bli orolig igen. Så nu i eftermiddags ringde dom och meddelade att hon hade lite för mycket vita blodkroppar, så dom har skrivit ut penicillin till vår lilla skatt som vi måste hämta ut i morgon. Får reda på vad det är när dom fått svar från odlingen. Dessutom sa dom att vi ska köpa hem ersättning och ge henne eftersom hon inte verkar vilja gå upp i vikt. Så jag ska först amma henne och sedan ge henne ersättning om hon vill ha mer att äta. Så det verkar som att hon kanske inte får i sig som hon ska, även att mina bröst är överfulla och det rinner ifrån dom så fort jag inte har BH på mig.

Denna mamman känner sig just nu väldigt nere, det känns som jag har gjort något fel. Att jag kanske ammar fel eller någonting annat. Fast jag vet att hon får i sig när hon ammar och att hon visar att hon är mätt dom flesta av alla gånger eller somnar på bröstet. Jag som tyckte allt gick så bra i början och att allt var lättare än vad jag trodde det skulle vara.

Fast när jag känner att jag mår dåligt är det bara titta på vår lilla skatt och det mesta känns bra igen, och hela kroppen fylls av kärlek. Vår älskade vackra dotter, skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan dig.

lördag 7 juli 2012

Ännu en dag som mamma.

Var på sjukhuset idag på förmiddagen för att ta nytt kissprov och nytt blodprov på vår älskade ängel. Dom vägde henne också och nu har hon gått upp så det var helt okej, så hon hade antagligen inte hunnit få i sig så mycket av bröstmjölken ännu. Dom skulle höra av sig om proverna visade något och telefonen har varit tyst, så vi pustar ut och är jätte glada.

Vår lilla dotter är så otroligt vacker och varje gång hon ligger på mitt bröst och tittar rätt på mig smälter mitt hjärta tusen gånger om. Jag är världens lyckligaste och älskar henne bara så otroligt mycket, trodde verkligen att man kunde känna såhär. Blir helt mållös bara jag tittar på henne och allt med henne är vackert och underbart. Det är verkligen så härligt att vara mamma.

Dagens outfit
Hon sög på tummen, lilla skatten

fredag 6 juli 2012

Andra dygnet hemma.

Denna natten var helt tvärt emot den första, denna var PERFEKT(!) och då överdriver inte jag. Jag fick sova nästan hela natten, förutom att lilla Zoe väckte mig två gånger för att äta i ungefär en halvtimme. Så i natt var jag verkligen nöjd, och det verkade lilla sötnosen också vara. Dessutom har mjölken kommit igång ordentligt nu så hon äter massor och är så söt när hela kinden är blöt eftersom det rinner.

Sedan på morgonen var jag väldigt gosig med vår lilla dotter, jag hade gärna legat hela dagen och bara gosat och luktat. Dock hade vi tid på efterkontroll vid klockan 2, så jag fick nöja mig med att ligga med henne på min mage i någon timme eller två och sedan somnade jag med henne bredvid mig och sov en liten stund.

Sedan var det dags att fixa i ordning henne och gå i väg på stan för ärenden innan vi skulle på efterkontrollen. Vi skulle lämna in papper till skatteverket om namnet på vår älskade dotter och så skulle vi köpa ett parasoll till vagnen, men inget ville som vi. Det var fullt med folk som väntade på skatteverket och på 10-15 minuter hade bara en person fått komma in, så vi gick därifrån. Där jag skulle köpa parasollet hade dom fått in alla varor idag så dom hade inte hunnit få fram dom och när han kollade kartongerna kunde han inte hitta rätt, så det blir att gå tillbaka dit en annan dag.

Efterkontrollen var nästa anhalt och det var som det alltid är i sjukvården, vi är i tid men får alltid vänta på dom. Så vi fick komma in kvart över 2 och sedan var det massor med grejer som skulle kollas. PKU provet som skulle tas var lite segt för det ville inte riktigt komma blod först, men det löste sig till slut. Sedan var det dags att kolla andra saker, jag hängde inte med på allt. Dom såg att hon hade lite gulsot så dom kollade riboflavin värdet med en maskin och båda blev förvånade eftersom det var ett så pass bra värde. Men vikten och huvudomfånget kollade läkaren.

Hon hade gått ner 525gram och det var lite för mycket, för max var 490. Dessutom var lillans bajs fortfarande grönaktig så läkaren misstänkte att hon inte fått i sig tillräckligt med bröstmjölk. Fast eftersom det började komma igång ordentligt först inatt så kunde det inte vara så konstigt, men dom ville kolla hennes urin för säkerhetsskull. Så vi fick vänta kvar och hon fick ha en slags påse för att samla upp kisset.

Under tiden vi väntade fick jag amma henne och hon åt som bara den, hon får ut så mycket att det rinner på sidorna för att hon inte hinner med att svälja allt. Så mat verkar hon i alla fall få ordentligt nu. När hon ammat en halvtimme var hon mätt och fick för sig att bajsa ordentligt mycket, dessutom hade bajset blivit gult och det var ju lite retligt. Så när barnmorskan som tagit PKU provet kom in för att kolla läget så tyckte hon också att det var lite retligt. Dock var hon tvungen att ta blodprov på lillan för att skicka iväg och kolla bara för att vara säkra, men det verkar som att matningen har kommit igång nu i alla fall.

Läkaren sa dessutom att jag ska vara noga med att mata henne var tredje timme tills hon har nått sin födelsevikt, så nu kommer jag vara noga med att hålla det eftersom hon hade gått ner så pass mycket. Läkaren sa i alla fall att allt annat såg väldigt fint ut och att hon är en jätte fin tjej.

Barnmorskan ringde nyss upp med provsvaren och det var lite förhöjt värde så vi ska tillbaka i morgon förmiddag för nytt blodprov, kolla vikten och kolla urinet igen. Hon sa att det kan vara lite förhöjt på en nyfödd, men dom vill kolla för att vara säkra. Hoppas verkligen att det inte är någonting

torsdag 5 juli 2012

Bilder!

Ligger och myser med nallen hon fått av storebror
Ligger och myser med nallen hon fått av storebror
Hon är så fin när hon ammar

Kissen njuter av lilla Zoe
Kissen njuter av lilla Zoe
Pappa njuter av sin efterlängtade dotter
Pappa njuter av sin efterlängtade dotter
Pappa njuter av sin efterlängtade dotter

Första dygnet hemma

Första natten hemma med vår lilla skatt. Det var lite jobbigt i början, hon ville inte riktigt komma till ro och jag kunde inte komma på varför. Jag prövade att amma henne, men hon ville inte äta. Jag bytte blöja och låg med henne bredvid mig i sängen för att få henne att sova. Men det ville sig inte riktigt. Sedan var jag så trött så jag började gråta och jag var sur på min älskade fästman för han sov för fullt. Dock finns det ju en anledning till att han tyvärr inte kan hjälpa mig mer än båda två skulle vilja. Han har inflammation i senorna i överarmarna och kan knappt bära vår lilla prinsessa. Men han hjälper mig så gott jag kan och är man trött på natten så blir det mesta jobbigt.

På morgonen runt fyra tiden blev hon äntligen lugn när hon fick ligga bredvid mig i sängen, jag skulle försöka amma henne, men hon ville bara ha lite grann. Hon ammar jätte fint vissa tider på dygnet, men natten och morgonen är lite segt. Sedan blev jag så lugn av att hon sov så fridfullt så jag somnade med henne på min arm och sov till sextiden då jag vaknade till. Försökte amma henne igen då och hon åt lite till innan hon somnade om. Sedan vaknade jag vid åtta tiden igen och hade sovit så underbart med henne i famnen. Vår lilla skatt är verkligen ett mirakel utan dess like.

Jag sov inte mycket, men det räckte för att jag skulle vara pigg och orka med sedan igen. Nu under dagen har hon mest sovit, vaknat för att amma lite och sedan somnat om. Vi har fått en lugn liten flicka i alla fall. Vi var ute och gick med barnvagnen idag för vi hade några ärenden på stan, hon älskar verkligen att ligga i vagnen och vara ute. Så det var inga protester där inte, däremot gillar hon verkligen inte kullersten, så blir hon lite små tjurig.

Så första dygnet hemma har varit kanon, trodde faktiskt inte att det skulle vara såhär lätt. Det kanske är bra att man förväntar sig allt lite värre för då blir man verkligen förvånad. Vi är så lyckliga här i vår lilla värld och njuter för fullt.

Såhär fin var prinsessan idag i kläder hon fått av grannen!

onsdag 4 juli 2012

Första bilderna på lilla Zoe

Första gången hon låg vid mitt bröst
Stolt pappa
Stolt pappa och storebror
Njuter av min efterlängtade dotter
Njuter av min efterlängtade dotter
Njuter av min efterlängtade dotter

Nu är jag mamma!

Till världens sötaste lilla flicka vid namn Zoe. Hon föddes den 2 Juli klockan 16:18. Hon vägde 3905gram och var 49cm lång. Den vackraste skapelse jag någonsin sett.

Precis nyfödd!
Zoe
Zoe
Pappa med lilla Zoe
Pappa med lilla Zoe