söndag 25 augusti 2013

2 år

Igår var det ingen bra dag. Det var två år sedan min allra bästa vän gick bort. Jag försökte hålla mig sysselsatt till största delen, men det var ett tillfälle då Zoe sov som allt kom över mig. Kan inte fatta att jag varit utan dig i två år, att jag under denna tiden kommit så långt, men ändå inte. För när jag tänker på vad som hände den där dagen, så värker det något otroligt i mitt hjärta. Då vill jag bara skrika rätt ut igen och gråta, som jag gjorde när min syster ringde och gav mig beskedet.

Att jag dessutom inte kunde ta mig hem igår och besöka ditt viloställe gjorde inte saken bättre. Men jag tittade på bilder och under kvällen tände jag ljus för dig på din egna hylla.

Jag kommer alltid älska dig och du kommer alltid vara min bästa vän, ingen kan ta den platsen och ingen kan betyda lika mycket för mig som du gjorde. Camilla Johansson, du är den finaste av alla änglar!

Ny start - nytt liv!

I morgon börjar min första lektion på utbildningen jag har valt att gå i tre terminer nu. Ska studera Omvårdnad med inriktning emot psykiatri, kanske redan har nämnt det men gör det igen. Dessutom känner jag att det är dags att ta tag i min träning på riktigt nu när jag har ett schema att gå efter varje dag, så är det lättare att planera in.


Tänkte att jag på Tisdag, Onsdag och Torsdag ska lägga in på schemat att jag ska iväg till gymmet och träna så att jag verkligen gör det. Ska skaffa ett månadskort nu på Tisdag när vi får pengar och så ska jag dit första gången. Eftersom dottern är på dagis dessa dagar fram till kvart i två, så tyckte jag att det passade perfekt att jag sticker och tränar vid ett och kör ett crosstrainer pass på 30 minuter som är för viktnedgång och sedan hämtar dottern. Eftersom gymmet ligger på vägen till hennes dagis så kan det inte bli bättre.

Dessutom har vi köpt hem ett Wii och till det har jag köpt ett Wii Fit plus och dessutom har en vän sagt att jag är välkommen att träna Zumba hemma hos henne när jag vill. Så i höst kör jag hårt, fast ändå lagom och nu ska jag bli av med det sista och jag ska se till att jag ska må bra, det är trots att det viktigaste.

tisdag 13 augusti 2013

Största kärleken!

Ensam på dagis.

Tredje inskolningsdagen på dagis för Zoe och jag fröknarna tyckte det hade gått så bra dom två första att jag fick lämna henne och återkomma halv 12 när dom ätit. Eftersom första gången dom sover middag där är det bra om föräldern är med tydligen. Hon var lite gnällig när jag gick till cykeln, men sedan satte fröken ner henne vid sandlådan och dom andra barnen och då märkte hon inte ens att jag cyklade iväg.

Det kändes bra men ändå började det rinna lite tårar när jag cyklade och några när jag kom hem. Jag vet och har sett hur mycket hon trivs där och att hon redan själv krupit upp till alla fröknar, så jag är inte orolig det minsta. Trots det så är det ju något nytt, när jag åkte i morse var jag inställd på att kanske få gå undan eller gå iväg någon timme, så när man får åka hem ett par timmar och sedan återvända blir man lite chockad och det känns lite lustigt. Går det såhär bra kanske det bara blir att hämta och lämna resten av veckan.

Kan inget annat än säga att vår dotter är så duktig och det gick verkligen lättare än vad jag trodde att hon skulle börja dagis. All min ångest som jag hade inför detta är som bortblåst eftersom jag sett hur bra fröknarna är och att jag tycker alla är super trevliga och allt sådant. Då känns det mycket lättare att lämna henne och man känner sig trygg med att hon är där. Så ingen ångest alls av att lämna bort henne hos folk jag inte känner, utan jag är bara glad över att se hur lycklig Zoe är av att vara där och leka med andra barn.

Mammas stora flicka!

onsdag 7 augusti 2013

Dagis

I morgon är den stora dagen för lilla Zoe, hon börjar nämligen skolas in på dagis. Det känns otroligt roligt för henne, eftersom jag i lördags såg hur mycket hon tyckte om att leka med sin syssling Neo som är 2 år. Så att hon får andra barn att leka med känns riktigt spännande, det ska bli roligt att se. Dock är fortfarande min ångest inför att lämna henne hos personer jag inte känner hemsk, även att den inte är som förut.

Jag är så van att gå hemma med henne hela dagarna och att allt som jag är van vid ska ändras skrämmer mig lite, det känns som att hela vardagen kommer att bli mer stressad med allt som ska göras varje dag.

Lämna på dagis, gå till skolan, studera, hämta på dagis, laga mat + allt som måste göras i hemmet. Kommer bli en helt ny vardag, men det är bara att bli van. För det är så mitt liv kommer att se ut framöver!

Att få glöden att bli en stor eld!

Ibland känns det som min glöd att skriva håller på att dö ut, jag kommer inte på något så där äckligt bra och jag är bara helt tom. Det ger mig ångest som fan, jag vill inte att det jag älskar mest i livet, efter alla mina älskade människor, ska försvinna eller tas ifrån mig. Jag skulle tappa hela mig själv, försvinna och bara flyta med om jag tappade förmågan att skriva, tappade min skrivarlust.

När läser andras bloggar, någon artikel eller bara lyckas hitta en riktigt bra text kan jag känna att jag blir lite avundsjuk på personen som skrivit det. Ibland kan jag också bli sur på mig själv när jag läser en av mina bra texter, eftersom jag vill alltid skriva så bra.

Fast egentligen vet jag ju att alla som skriver har både bra och dåliga dagar, men vissa har en förmåga att ändå lyckas få till en bra text. Vissa människor kan lyckas skriva om så små och obetydliga saker, men ändå får det att låta coolt och det blir en riktigt bra text. Jag kan ha mina bra stunder ibland och sätta mig framför bloggen utan något att skriva och när jag bara kommer på en ända liten tanke, så lyckas det bli en riktigt bra text.

Tyvärr är det oftast så att det bara blir en liten glöd inom mig, jag lyckas inte riktigt få den att tända till. Texterna blir dåliga och jag blir förbannad på mig själv, bloggen blir tom över dagar och ibland någon vecka eller två. Jag vet inte om någon riktigt läser min blogg, förutom vänner och familj som får upp mina inlägg på facebook och kommenterar eller trycker gilla där. Det är inte ofta det tycker upp kommentarer på själva bloggen och då tappar man glöden ännu lite.

Jag önskar lite fler personer kunde kommentera, ställa frågor eller påpeka om något som personen vill att jag ska skriva om. Genom att jag får respons på det jag skriver så är det som att ni blåser lite grann på min glöd, så att jag kanske kan lyckas få glöden att brinna som en stor vacker eld med er underbara hjälp. Vissa dagar känner jag verkligen att min blogg kanske bara är ett sätt att skriva av mig, inte något som intresserar andra eftersom jag inte skriver så pass intressant att den är något värd.

Tanken från början var att denna nya bloggen som går under bokstavsmama skulle handla om mitt liv som ung mamma med ADD, men det känns som att även om jag skulle skriva mer om det så skulle det blir en tråkig vardagsblogg bland alla andra. Jag älskar att skriva ner mina tankar och synpunkter, samtidigt som jag vill skriva om mitt liv. Kanske misslyckas jag rätt stort med det, men jag fortsätter i alla fall att skriva, eftersom jag mår bra av det och får ur mig allt inuti.

Bröllops foton.


Fotograf: Sandra Kling

måndag 5 augusti 2013

Fru Kapstad.

Skrev ett litet snabbt inlägg om att jag gift mig och blivit fru via mobilen men bilden jag även skulle lägga upp ville inte som jag ville. Så tänkte att jag skulle skriva lite mer om hela lördagen och lägga ut lite bilder. Nu är det bara så att det är svårt att beskriva allt som hänt i ord, det finns liksom inte utrymme för det. Så jag låter bilderna tala för sig själva och så kommer det fler bilder när vi fått från fotografen och när vi tömt min kamera.

söndag 4 augusti 2013