Idag är det ingen vanlig dag..

.. för idag är det min fars 50 års dag. Var där igår för att fira honom eftersom vi idag hade andra planer. Så vi åt jätte god mat som min far lagat, han är extremt duktig på att laga mat. Antagligen därifrån jag fått min glädje och skicklighet till att laga mat. Fick fina bilder på lite olika delar av dagen och fick en underbar bild på min kära pappa och min älskade dotter.

Min älskade far!

Full rulle och utveckling.

Igår trotsade jag mitt knä lite bara för att jag var tvungen och jag kan lova att jag senare på kvällen fick betala för det. Även så gjorde jag lite busiga saker med dottern ute bland löven som jag också fick betala för senare när jag la mig till sängs. Fast trots det så var båda sakerna värda det, trots att det ena var mer värt det än det andra.

Nämligen så tog jag fram lite tjockare höstjackor och även vinterjackor så att det är klart inför den kalla tiden av året. Tog också fram alla skor som kommer att behövas då. Eftersom vår garderob är fylld till taget är det något jag gärna gör så sällan som möjligt, därför har vi dragit ut lite på att det fram det och använt tjocktröjor och lager på lager, fast nu började det bli jobbigt.

Eftersom mina snälla och underbara föräldrar också var på besök eftersom pappa skulle sätta upp och flytta lite saker i tak och på väggar så tog jag hjälp av min kära mor så att jag i alla fall inte överansträngde mitt knä allt för mycket. Så nu äntligen är det fixat och nu får kylan komma när den vill för jag är i alla fall beredd!

Dessutom var jag och min mor ute med Zoe och min förra och nu deras hund Brolle bland löven. Zoe älskar nämligen att få hålla i kopplet själv och gå med hunden. Eftersom båda är lite dåliga på att lyssna på när man ropar så får man verkligen hålla koll. Men glädjen man känner är total när man ser henne små springa efter den lilla hunden och dom små skratten och glädjeskjuten hon släpper ut. Alltså älskade underbara dotter, man ser hur stor du börjar bli och samtidigt som jag saknar att ha dig liten och nära mitt hjärta så fyller du varje dag med nya saker och man blir alltid lika stolt och fylld av lycka och kärlek när man ser att du lärt dig något nytt.

Den senaste tiden har hon lärt sig så oerhört mycket, är lite dålig på att uppdatera från månad till månad som jag gjorde förr eftersom då har jag inte sett det på samma vis. När jag inte fokuserar på att se nya saker hända så märker jag dom lättare. Hon har till exempel fått en pall till badrummet för att nå upp till handfatet och när man öppnar dörren ska hon alltid in dit och upp på den för att tvätta sig.

Dessutom eftersom mamma lätt glömmer saker tack vare sin ADD och däribland finns tandborstning så är jag en lycklig och stolt mamma till en dotter som flera gånger om dagen går in och klättrar upp på toan och pekar på tandborsten. Kanske lite för ofta dock, men när hon gör det på morgonen så att jag blir påmind så känner jag mig så glad. Kunde verkligen inte ha önskat mig en finare dotter.

Hon har också kommit bärandes på katten, även att det inte är på dom bästa sätten. Fast nu har man märkt att hon har mer glädje av katten, även att lilla söta Tequila inte alltid håller med om den fronten. Dom leker dock tillsammans eftersom Zoe gillar att jaga katten, sedan brukar hon ta band som suttit runt paket och springa runt med och efter kommer katten, hon kan också sitta och kasta med samma band så att katten leker med henne. Det är glädje att se detta och man är glad att man har djur i det läget.

Det finns så mycket älskade Zoe har lärt sig sedan jag skrev om det sist, vet inte om jag orkar skriva allt eller om ni ens kommer orka läsa. Dock fortsätter jag lite till eftersom jag känner att jag vill skriva och eftersom jag hoppas att ni får lite glädje av att läsa om det, även om mitt inlägg blir långt.

En kväll när jag jobbade så tyckte mannen att det blivit väldigt tyst så han gick för att leta efter Zoe. Då hade han tydligen glömt ta bort hennes tallrik med spaghetti och köttfärssås för hon hade dragit ut köksstolen, klättrat upp och satt och åt av den. Helt själv!!

Hon kommer också springande med skräp om hon hittar något som jag eller mannen missat och ska slänga det i soptunnan. Hon brukar ge mig saker ifrån diskmaskinen när jag ska plocka ur den så jag ibland inte behöver böja mig allt för mycket.

Helt enkelt så har hon lärt sig väldigt mycket sedan hon blev en liten ettåring och jag är en väldigt stolt mamma. Vissa stunder blir jag även lite förvånad (första barnet så jag vet ju inte hur mycket dom ska kunna nu) över att att hon är så lite och kan så mycket. Alltså hon är inte ens 18 månader och kan allt detta, jag vet ju inte vad som är vanligt i denna ålder som sagt, men hur som helst så är jag extremt stolt.

Långsamt tempo.

När jag började skolan så sa lärarna och syon att jag inte skulle ta åt mig för mycket eftersom det är rätt högt tempo. Jag förstod vad dom menade eftersom jag tidigare inte klarat av skolan eftersom det inneburit för mycket saker att fixa under kort tid. Trots det la jag till en kurs extra som jag från början trodde att jag hade, men som det visade sig att jag inte hade.

Nu har jag kommit in lite i skolan, dock är det två av kurserna som ännu inte börjat. Den ena börjar vecka 38 och den andra så sent som vecka 45. Ändå känner jag snarare att det är ett för långsamt tempo för mig, men jag kan inte lägga till något mer eftersom det då skulle krocka med något annat. Så jag får sitta och nästan känna att jag inte studerar alls, eftersom jag nästan alltid är hemma.

Har en läxa i varje ämne att lämna in varannan vecka som det ser ut nu, vilket för min del känns lite långsamt. Eftersom att jag bara ha en lektion i varje ämne per vecka, i ett ämne är det bara varannan vecka, så känns det faktiskt väldigt långsamt.

Så för min ADD skull så trodde jag att det skulle vara riktigt jobbigt att återgå till studier efter att ha varit ledig sedan November 2011, fast det känns nästan som vanligt och jag har väldigt mycket tid att spendera hemma med min familj. Såklart känns det helt underbart, men samtidigt blir det lite för långsamt för mitt handikapp.

Igenom detta har jag alltså lärt mig att ett för snabbt tempo visste jag sedan innan att jag inte klarar av, för det blir kaos i min hjärna. Men nu har jag även lärt mig att ett för långsamt tempo fungerar inte heller, för jag blir rastlös och min hjärna får inte arbeta tillräckligt så jag blir galen. Så ett lagom tempo, med lagom mycket uppgifter och lagom mycket att göra är något för mig.

Fast jag ska hålla mig till detta schema eftersom jag värderar all den tiden jag får med min dotter högt, så att få såhär mycket tid med henne hela hösten gör mig lycklig. Dessutom dom femton timmarna i veckan som hon är på dagis har jag över till att träna eller fixa allt som måste göras i hemmet.

Slutsatsen blir alltså att trots att det i skolan går långsamt och jag har mycket tid över, så jag nöjer jag mig för tillfället eftersom att jag får tid över till annat och kan prioritera sådan måste göras och sådant som har värde för mig och som jag vill hinna med utöver allt annat.

Supermamma? Skulle knappast tro det!

När jag läste detta inlägg, så slog det mig att det jag läste kändes så mig. Så jag är bara tvungen att skriva ett eget inlägg om det. (Fast det har visst tagit ett tag för att göra det, Förlåt!) Är verkligen sen med detta inlägget, men har inte funnits tid. Men nu kommer det!

Jag hinner inte alltid med allt som ska göras i hemmet, trots att dottern numera gärna leker själv så vill hon ofta följa efter mig om jag går någonstans. Har börjat få in en rutin på att fixa disken så att det alltid är snyggt i köket och att plocka i ordning på golvet efter att dottern varit runt med leksakerna. Gör dessa grejer på kvällen eller morgonen och då blir det gjort. Dock så kommer vi till det här med att dammsuga eller skura, det är inte det lättaste att få in rutin på. Har att fredagar ska det städas helt, så att golven blir rena och allt sådant, men eftersom dottern är livrädd för dammsugaren är detta ett problem. Vill helst ha allt städning klar när fästmannen kommer hem från jobbet vid strax efter halv fem, men det är svårt att dammsuga när en liten dotter gallskriker och gråter. Hon har dessutom blivit alldeles för tung för att ha på armen. Jag har tänkt att jag ska dammsuga tre gånger i veckan och skura en gång av dessa. Men det är svårt att få in rutin på det i alla fall.

Sedan kommer vi till det här med att tänka ut mat en vecka innan så att man har allt hemma för att laga det. Har ett veckoschema jag ska skriva in maten på varje söndag och varje måndag handlar jag så då får jag hem allt, men det är väldigt svårt att komma på två rätter varje dag, en vanlig och en vegetarisk och samtidigt tänka på så att Zoe kan äta det. Så det tillkommer lite mer saker när man har barn kan man ju säga. Jag klarade att få ihop matsedlar två eller tre veckor, sedan blev det lite knepigt. Fast jag vet att får jag bara in i rutin att skriva nytt varje söndag och sedan skriva inköpslista efter det så kommer det fungera, men man ska ju lyckas komma ihåg och sedan komma på 14 maträtter, vilket kan vara rätt så svårt vissa gånger.

Att få ihop livet med barn och allt som hör till hemmet är verkligen inte det lättaste. Jag börjar få ordning på det när jag tar var sak för sig och gör det till en rutin så att det sitter. Med min ADD till allt detta blir det tusen gånger svårare så jag känner vissa dagar att jag vill bara lägga mig ner och ge upp, då känner jag att det är för mycket och för jobbigt. Trots det så kämpar jag vidare och försöker lösa allt så det funkar så bra som möjligt.

Dock är det så att jag hoppas att jag kan få in många rutiner nu under sommaren, så att jag till hösten när jag också har skola och läxor, ska kunna lösa allt med hemmet så smidigt som möjligt utan att behöva kämpa med det som en tok. Fast allt löser sig i alla fall det slut, det är ju det som är det underbara med livet. Om man bara kämpar och verkligen är bestämd med att lyckas så kommer det att gå till slut. Så jag är positiv till allting, men jag har det ändå kämpigt.

Så för att återkomma till det hela, jag är absolut ingen supermamma och kommer aldrig att bli det. Mitt liv och hem kommer alltid vara lite rörigt på sina ställen, men kommer i alla fall vara mysigt och hemtrevligt. Inte perfektionist och kliniskt rent, utan så att min dotter kan växa upp och veta att lite smuts är inte fel eller det hemskaste som finns, utan det får vara stökigt ibland och hon får sprida sina leksaker vart hon vill, bara det kommer till rätta sedan och inte är allt för hemskt. Hon ska inte vara rädd att leka och hon ska kunna springa in efter att ha varit ute och lekt utan att vara rädd att det blir lite smuts på golvet.

Familj.

Största kärleken som finns, är den till min familj!

Bebissjuk.

Är en hel del bebisar just nu. Den underbara Avva som jag träffade i min hemstad Vimmerby som jag mött genom bloggvärlden fick för snart en månad sedan en liten söt flicka. Häftigaste Katta Kvack är återigen med bebis och jag tycker det är så mysigt, kanske en liten flicka eller som jag skrev, en liten mini Katta Kvack. Sedan fick jag reda på av min kära vän Tezz att en gammal barndomsvän (har ingen kontakt med denna människa) väntar barn och råkade hitta en fiende forever som också väntar barn.

Även att jag har min älskade underbara fina Zoe kan jag inte hjälpa att hela jag längtar efter eller kanske saknar hela grejen med att vara gravid. Visst var det jobbigt till och från och det är så mycket bättre med min vackra trollungen utanför magen, så var det så otroligt mysigt och jag saknar det verkligen. Dessutom saknar man vissa stunder den där första bebistiden, när alla grattade och man var så inne i en bebisbubbla. Jag är nog lite bebissjuk av att läsa om andra som nyss fått barn eller ska ha barn.

Fast jag känner samtidigt att jag vill vänta några år, tills Zoe har blivit sin egna lilla människa och hon kan leka med sig själv lite mer och underhålla sig. Ta hand om sig själv till viss mån. Det kanske ändrar sig framöver, men mina studier ska bli klara och Zoe ska absolut blir större. Så det får vänta. Men jag kan inte förneka att jag blir extremt sugen på bebis (igen), när man läser om alla andra. Det är så mysigt!

Zoe endast tre dagar gammal

Kära morfar!

För mig har du alltid varit en klok och snäll man. Du har alltid sagt kloka saker till mig och alltid fått mig att tänka efter. Dig träffar jag ännu mer sällan än mormor, eftersom du inte följer med hit. Men dom få gånger jag träffar dig värderar jag jätte mycket och jag önskar dom var fler.

Du lärde mig många saker när jag var mindre och jag tyckte mest om när du lärde mig händiga saker. När jag fick liten fick jag alltid låna din verktyg och snickra eller skapa saker. Jag tyckte om att få arbeta med mina händer och jag uppskattade verkligen att jag fick göra dessa saker. Jag fick ofta hjälpa dig med saker, jag minns speciellt när jag fick hjälpa dig att hugga ved. Jag tyckte det var jätte häftigt och roligt. Du har alltid uppmuntrat mig att göra det jag tycker om och alltid fått mig att känna mig stolt över mig själv.

När du berättar om saker som hänt i ditt liv, som du har varit med om lyssnar jag alltid med stor nyfikenhet. Allt du berättar är intressant och att få höra hur du har levt ditt liv, hur saker var under din uppväxt är verkligen fascinerande. Det är så stor skillnad från då och nu, och vissa saker skulle jag aldrig kunna föreställa mig att jag skulle orka.

När jag ser på sig så jag ser alltid på dig med kärlek och lycka. Jag skulle aldrig kunna önska mig en bättre morfar än dig och allt du har lärt mig har jag fortfarande nytta av. Du är en gammal man, men för att vara så gammal är du väldigt stark och orkar mycket.

Jag önskar jag kunde träffa dig oftare, som jag gjorde när jag var mindre. Sitta och lyssna på saker du har att berätta och höra ditt klingande skratt. Att jag fick mer tid med dig. Men en sak är i alla fall säker, Jag älskar dig, morfar!

Helgen över och vardagen tillbaka

Helgen har varit helt fantastisk. Var hemma hos mina föräldrar så nu har lilla Zoe fått se hur det är hemma hos mormor och morfar. Inte för att hon verkade bry sig så mycket att hon inte var hemma, utan det var väldigt lugnt. Träffade underbara fina Avva också, som jag träffat igenom bloggvärlden. Första personen som jag träffar som jag träffat här igenom, kändes väldigt speciellt och jag hoppas jag hittat en riktigt bra vän. Var verkligen lätt att prata med henne och hade väldigt mycket gemensamt tyckte jag. Och dessutom hade hon en jätte söt son, som var rätt blyg men det var bara charmigt.

Märkte i Lördags kväll att lilla Zoe har sin första tand på väg, den har redan spruckit igenom lite. Hon är inte så gnällig över det, lite ibland och mest på kvällarna. Har fått börja med napp igen eftersom hon är väldigt tuttig, men det är bara gulligt när hon sitter med den. Så det har hänt mycket nu under kort tid. Hon kan dessutom sitta helt själv på golvet och leka nu, utan att ramla.

Och så var helgen över och det återgår till vardagen och tidig morgon. Kan faktiskt säga att det är extremt skönt att komma upp vid den här tiden och hinna vakna till ordentligt och känna att jag fått saker gjort innan jag ens räknar det som att dagen börjat. Klockan är inte ens åtta och jag har hunnit mata trollungen två gånger, ätit frukost och druckit tea. Dessutom har jag för ovanlighetens skull tittat lite på tv, lite nyheter och lite annat. Tände ljusen på vardagsrumsbordet och åt mackor, riktigt mysigt. Dessutom verkade Zoe tycka om det, så det är nog så jag får börja morgonen framöver.

Idag ska jag ta det väldigt lugnt eftersom min extrema huvudvärk från igår inte helt har försvunnit efter natten. Panodil fungerade inte och fästmannen kom till slut på att det var spänningshuvudvärk och jag kan inget annat än säga att den var hemsk. På vänster sidan från tinningen till lång bak i huvudet kändes det som någon tryckte fast mig i något, så hemskt var det och jag trodde aldrig jag skulle lyckas somna igår kväll. Men det gick, men den försvann inte helt. Så allt jag ska göra idag är Soc vid tio, tömma och fylla diskmaskinen och handla ikväll. Resten av dagen är sängen eller soffan min vän!

Zoe hos mormor och morfar

Zoe hos mormor och morfar

Zoe hos mormor och morfar

Kära mormor.

Jag önskar att du kunde leva för alltid. För den dagen du dör kommer jag att gå sönder. Du har lärt mig så mycket och du är en så underbar människa, vill inte leva en sekund utan dig. Trots att du är så pass gammal dom du är, så är du fortfarande pigg och orkar med mycket. Även att det ibland märks med små saker att du inte längre är ung, att åldern börjar ta sin rätt.

Sedan jag flyttade hemifrån har det inte blivit lika mycket tid hemma hos dig och morfar och ibland får jag dåligt samvete över det. För jag vet att det kanske inte är så mycket tid kvar, det kan gå fort även att man inte vill. Så jag önskar att jag kunde få mer tid med dig, kunna åka till dig oftare och spendera mer tid med både dig och morfar.

Ni två har verkligen funnits där sedan jag var liten, jag visste att du alltid fanns där om jag behövde komma bort lite, behövde lite lugn och ro. Jag kan alltid vända mig till dig om det är något, om jag bara behöver prata så finns du ett telefon samtal ifrån.

Fast mest av allt önskar jag att du kunde finnas kvar bredvid mig i hela mitt liv, eller i alla fall många år till. Jag kommer aldrig vara redo att släppa taget om dig, kommer aldrig vara beredd på att låta dig lämna mig. Det kvittar hur mycket jag önskar det, eller hur mycket jag skriver det. Jag kan inte ändra det ödet som väntar oss alla.

Men mormor, jag kommer alltid älska dig och jag hoppas att du alltid kommer att gå bredvid mig, även att det inte är fysiskt.