söndag 20 oktober 2013

Full rulle och utveckling.

Igår trotsade jag mitt knä lite bara för att jag var tvungen och jag kan lova att jag senare på kvällen fick betala för det. Även så gjorde jag lite busiga saker med dottern ute bland löven som jag också fick betala för senare när jag la mig till sängs. Fast trots det så var båda sakerna värda det, trots att det ena var mer värt det än det andra.

Nämligen så tog jag fram lite tjockare höstjackor och även vinterjackor så att det är klart inför den kalla tiden av året. Tog också fram alla skor som kommer att behövas då. Eftersom vår garderob är fylld till taget är det något jag gärna gör så sällan som möjligt, därför har vi dragit ut lite på att det fram det och använt tjocktröjor och lager på lager, fast nu började det bli jobbigt.

Eftersom mina snälla och underbara föräldrar också var på besök eftersom pappa skulle sätta upp och flytta lite saker i tak och på väggar så tog jag hjälp av min kära mor så att jag i alla fall inte överansträngde mitt knä allt för mycket. Så nu äntligen är det fixat och nu får kylan komma när den vill för jag är i alla fall beredd!

Dessutom var jag och min mor ute med Zoe och min förra och nu deras hund Brolle bland löven. Zoe älskar nämligen att få hålla i kopplet själv och gå med hunden. Eftersom båda är lite dåliga på att lyssna på när man ropar så får man verkligen hålla koll. Men glädjen man känner är total när man ser henne små springa efter den lilla hunden och dom små skratten och glädjeskjuten hon släpper ut. Alltså älskade underbara dotter, man ser hur stor du börjar bli och samtidigt som jag saknar att ha dig liten och nära mitt hjärta så fyller du varje dag med nya saker och man blir alltid lika stolt och fylld av lycka och kärlek när man ser att du lärt dig något nytt.

Den senaste tiden har hon lärt sig så oerhört mycket, är lite dålig på att uppdatera från månad till månad som jag gjorde förr eftersom då har jag inte sett det på samma vis. När jag inte fokuserar på att se nya saker hända så märker jag dom lättare. Hon har till exempel fått en pall till badrummet för att nå upp till handfatet och när man öppnar dörren ska hon alltid in dit och upp på den för att tvätta sig.

Dessutom eftersom mamma lätt glömmer saker tack vare sin ADD och däribland finns tandborstning så är jag en lycklig och stolt mamma till en dotter som flera gånger om dagen går in och klättrar upp på toan och pekar på tandborsten. Kanske lite för ofta dock, men när hon gör det på morgonen så att jag blir påmind så känner jag mig så glad. Kunde verkligen inte ha önskat mig en finare dotter.

Hon har också kommit bärandes på katten, även att det inte är på dom bästa sätten. Fast nu har man märkt att hon har mer glädje av katten, även att lilla söta Tequila inte alltid håller med om den fronten. Dom leker dock tillsammans eftersom Zoe gillar att jaga katten, sedan brukar hon ta band som suttit runt paket och springa runt med och efter kommer katten, hon kan också sitta och kasta med samma band så att katten leker med henne. Det är glädje att se detta och man är glad att man har djur i det läget.

Det finns så mycket älskade Zoe har lärt sig sedan jag skrev om det sist, vet inte om jag orkar skriva allt eller om ni ens kommer orka läsa. Dock fortsätter jag lite till eftersom jag känner att jag vill skriva och eftersom jag hoppas att ni får lite glädje av att läsa om det, även om mitt inlägg blir långt.

En kväll när jag jobbade så tyckte mannen att det blivit väldigt tyst så han gick för att leta efter Zoe. Då hade han tydligen glömt ta bort hennes tallrik med spaghetti och köttfärssås för hon hade dragit ut köksstolen, klättrat upp och satt och åt av den. Helt själv!!

Hon kommer också springande med skräp om hon hittar något som jag eller mannen missat och ska slänga det i soptunnan. Hon brukar ge mig saker ifrån diskmaskinen när jag ska plocka ur den så jag ibland inte behöver böja mig allt för mycket.

Helt enkelt så har hon lärt sig väldigt mycket sedan hon blev en liten ettåring och jag är en väldigt stolt mamma. Vissa stunder blir jag även lite förvånad (första barnet så jag vet ju inte hur mycket dom ska kunna nu) över att att hon är så lite och kan så mycket. Alltså hon är inte ens 18 månader och kan allt detta, jag vet ju inte vad som är vanligt i denna ålder som sagt, men hur som helst så är jag extremt stolt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar