Om djävulen står för allt det mörka, allt det jobbiga. Så kan jag säga att jag ger honom en rejäl omgång regelbundet, i princip varje dag. För nästan varje dag har jag ångest, nästa varje dag har jag en liten period av mörker och elände. Nästan varje dag finns en liten sekund då jag känner mig värdelös och hemsk. Min hjärna vill inte alltid som jag vill, jag mår bra i mig själv nu. Inte som förr när jag varje dag hatade mig själv, men jag är inte helt över det där med att inte tycka illa om sig själv.
Om alla har en god sida, så har man också en ond och mörk sida, en sida av sig själv där man har en egen liten djävul som styr och ställer, som vill få dig att falla av dig själv. Jag försöker varje gång han kommer fram i huvudet, slå honom så hårt att han en dag inte ska finnas kvar. För varje gång jag ger honom en rejäl omgång igenom att istället tänka positiva tankar så blir han lite mindre hotfull för varje gång. Men än har han inte försvunnit helt, än så finns han där inne och vill ha min uppmärksamhet.
Han vill få mig att falla tillbaka i gamla vanor, till ett gammalt liv. Ge honom mer plats och ge honom mer makt, fast jag tillåter inte det längre. Jag vill må bra och jag vill ha ett bra liv, inte förstöra det. Så jag ger djävulen en rejäl omgång ofta, tillräckligt mycket för att han en dag ska vara helt borta. Om det blir i morgon eller om flera år, det kan ingen säga, inte ens jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar