Att lyssna på rykten..

Ibland förstår jag inte vissa människor, dom som väljer att hellre tro på rykten. Än en människa dom känt i flera år. Sådana människor avskyr jag, dom får mig att inse att det är absolut inte riktiga vänner. Jag har varit med om detta många gånger, så sent som idag.

När en människa man trodde var vettig, som man trodde var annorlunda. Visar sig vända blad på en sekund, när personen hellre lyssnar på någon som hen uppenbarligen inte har känt lika länge. Som dessutom jag själv har umgåtts med och sedan kommit underfull med att personen inte går att lita på alls. Brutit alls kontakt och fått personen emot mig, fått mig att ogilla mig och alltså sprida ännu fler rykten om mig.

Nog visste jag att det fanns idioter i min gamla stad, att det finns personer där som absolut inte är värd min tid eller uppmärksamhet. Fast att denna människan skulle bli en av dom kunde jag aldrig tro. Jag trodde denna människan var bättre, bättre än alla andra och som absolut inte lyssnade på rykten utan bildade sin egen uppfattning. Men ack så fel man kan ha.

Ena stunden ser man personens ansikte, allt vackert med den. Andra stunden har men rygg vänd emot sig, ser personen gå sin vän, hand i hand med alla dom andra som valt rykten istället för öga mot öga. Jag tycker det är synd.

För jag vet själv hur personen jag förr umgicks med beter sig, hur hen gör mot andra. Behandlar dom som skit, utnyttjar och leker med dom. Jag vet för har varit i samma sits. Jag vet att jag själv sett gott hos den människan, men jag ångrar innerligt varenda liten sekund med personen. Personen gjorde mig illa, förstörde mig på ett sätt som jag aldrig förlåter, aldrig glömmer.

Att se hen förstöra en person jag sett bli stor, formas till personen som idag vände mig ryggen. Får mig att blir förbannad, får mig att undra om det finns fler jag trodde var mina vänner, som egentligen är mina fiender. Får mig att tveka att våga lita på folk igen, för jag vet hur det känns att förlora dom man litar på. Det får en att falla fritt.

Om nu denna personen jag skriver om läser detta, så erkänner jag att jag känner sorg för att ha förlorat dig. Fast jag känner ännu mer sorg över att du vägrar lyssna på mig, som redan varit där du är. Och sorg över att du tror på hen, låter den personen förstöra dig. För jag kommer inte finnas där när du inser ditt misstag, du har redan sumpat den chansen. Även om du nu sitter och skrattar åt mig, säger att jag har förlorat diskussionen eftersom jag blockade er, så fine för mig. Ni kan gå och låtsas att ni vunnit, för jag lyckades i alla fall lägga er två bakom mig.