För det första så snodde jag rubriken från den underbara och fantastiska Em!
Jag får ofta dåligt samvete när jag gör något fel, eller när någon klagar på mig. Då kommer ångesten över mig som en stor våg och nästan sköljer omkull mig. Min ADD gör så att jag ofta får dåligt samvete över något och då kommer ångesten nästan direkt. Jag är ofta rädd att göra fel och är hellre tyst när det gäller saker, än att göra bort sig och må dåligt över det. För gör jag bort mig så får jag ont i hela magen, ont i bröstet.
Min ADD ger mig ofta dåligt samvete över små meningslösa saker som egentligen inte spelar någon roll. Som jag egentligen bara kan göra om hur snabbt som helst, det är liksom ingen big deal. Fast för mig känns det som att det är livviktigt, min hjärna får mig att tro att något extremt hemskt ska hända om jag inte gör det rätt.
Så när jag får detta dåliga samvete så kan jag må dåligt länge efteråt, jag blir nedstämd och känner mig rätt värdelös. Jag göder min egen ångest igenom att tillåta mig att det blir så, jag göder allt det som jag kämpar emot varje dag. När jag gör detta så blir det så att varje gång jag gör det lilla felet, känns det större än vad det är. Skulle jag däremot säga till mig själv att det inte är så farligt, så skulle det nog bli lättare för varje gång.
Fast när jag istället gör något som jag mår bra av, något som min sjukdom gör att jag är bra på. Något som min ADD gör mig unik för, eller kanske inte unik, men på mitt sätt. Då känns allt så underbart, då vill jag bara dansa igenom lägenheten av lycka och all ångest känns som flera mil bort. När göder min egen inspiration, min kreativitet så mår jag som bäst. När jag får göra vad jag älskar, vad jag mår bra av. Då kan ingen ångest nå mig på flera timmar, ibland tar det några dagar innan den slår till.
Så jag göder hellre min kreativitet än min ångest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar