Jag är väldigt blyg och detta gör att jag inte direkt tar kontakt om jag är någonstans. Jag sitter mest för mig själv och hoppas att andra ska kontakt. Ibland vill jag bara vara själv, vill inte prata med någon. Men vilket det än gäller så är det väldigt jobbigt. För att jag kan inte alltid förvänta mig att andra ska ta kontakt, utan jag måste själv våga ibland.
För om jag aldrig lär mig att prata själv, oberoende av vilken situation det är. Hur ska jag någonsin klara av något här i livet och hur ska Zoe lära sig att ta plats och prata med andra. Hon härmar ju mig, och jag måste ju vara en bra förebild för henne. Då måste jag helt enkelt lära mig att våga prata med andra.
Fast när man är så blyg som jag är så är det inte alltid lätt, men jag försöker så gott det går. Jag försöker prata med andra när jag är ute någonstans, men ibland tar det emot. Då får jag försöka att slå bort tankarna om att jag kanske säger något fel, utan istället tänka att skulle jag säga fel så är det ingen stor grej. Det är bara att försöka igen, för försöker jag aldrig så kan det ju aldrig bli bra.
Jag kommer aldrig ta mig någonstans om jag inte kan prata för mig själv och ingen annan kan någonsin förstå mig då. Så nu måste jag ta tag i mig själv och bli bättre, nu ska jag tala för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar