Ibland känner jag mig skyldig att jag är lycklig, att jag inte tänker på dig oftare. För det blir mer och mer sällan mina tankar vandrar till dig, till tiden vi hade tillsammans, till när du lämnade jorden och allt blev så otroligt jobbigt. Jag känner ibland att jag har inte rätt att vara lycklig, rätt att ha det så bra när du inte ens fick leva ditt liv färdigt, du han knappt börja det.
Fast jag glömmer aldrig, kommer alltid ha minnena kvar, se ditt ansikte framför mig när jag tänker på dig. När jag ser filmer eller serier ser jag ibland drag ifrån hur du var som person, hur ditt sätt att röra dig på var. Då fylls hela jag med saknad och samtidigt en värme som är oändligt stor.
Älskade vän, även att jag känner skuld för att jag finns kvar och får vara lycklig, så gör jag allt för båda oss. Jag lever som att du skulle vara bredvid mig hela tiden och se allt, njuta av allt som jag får uppleva. Jag önskar att jag kunde ge lite av mitt liv till dig, några dagar eller någon månad bara. Så att du i alla fall kunde få träffa min dotter, få se hur underbar hon är och att hon kunde får träffa dig.
Underbara underbara ängel, även att jag inte alltid tänker på dig så finns du alltid i mitt hjärta, jag bär med dig vart jag än går. Du försvinner aldrig därifrån, hur lång tid det än går och hur gammal jag än blir. Ingen kommer ersätta din plats och ingen kommer att vara lika underbar och vacker vän som du var för mig. Vi delade så mycket och vi gick igenom så mycket tillsammans.
Jag glömmer aldrig och jag slutar aldrig att älska!
Stor stor stooor kram <3
SvaraRadera