Det förflutna är alltid en del av en, även om man ibland önskar att den inte var det. Jag har mycket hemskt och negativt i mitt och det gör att jag verkligen ogillar att bli påmind om det. Fast det som är jobbigast är att alltid när man minst anar det så kommer något ifrån det förflutna upp till ytan och man vill bara slänga iväg det.
Jag har mycket jag helst skulle vilja glömma, göra ogjort. Personer som jag önskar att jag aldrig släppt in i mitt liv för dom förstörde mer än dom gjorde gott. Vänner jag hade som egentligen inte var bra för mig och som bara fick mig att må sämre, utan att jag kanske lade märke till det. Nu efteråt har jag så mycket ånger över vilka jag umgicks med, över vilka jag lät behandla mig som dom ville. Jag hade inte haft så mycket ärr på min insida om jag gått iväg, om jag bara hade sett.
Sedan finns det saker man har gjort som inte är så bra. Det jag mest av allt ångrar är första gången jag tog och klippte sönder en rakhyvel och sedan skar mig. För jag blev fast, i flera år. Jag ångrar så förbannat mycket att jag gjorde mig själv illa som i sin tur gjorde att folk runt omkring sig for illa. Jag hatar mig själv för att jag lät det gå så långt och sedan omgav mig med personer som inte direkt brydde sig om det, som inte försökte hjälpa mig utan snarare tryckte ner mig ännu mer.
Så mitt förflutna är inget som jag vill ha att göra med, jag vill leva här och nu. Njuta av det underbara livet jag har idag och den fina familj jag har lyckats bilda. Fast man kan inte fly från det förflutna helt, man kan bara lära sig leva med vetskapen om den alltid finns där. Gömd under ytan, för att ibland flyta upp och göra sig på påmind.
 |
| bild tagen av mig |
ömma lägger du bakom dig och går vidare, men ibland kommer
det motgångar och då tvingas du vända om och möta det förflutna"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar