Förr hade jag oftast någon att umgås med. Även om vi inte hittade på vettiga saker så hade jag folk jag kunde träffa, gå ut på promenad med, prata med eller bara sitta och vara tyst med. Sedan jag flyttade till Eksjö så har dom flesta försvunnit och jag har inte hittat nya. Två år och inga nya kontakter. Förutom dom jag fått igenom min fästman.
Nu när jag har lilla Zoe finns det inte så mycket tid att träffa någon på samma sätt som förut. Men när hon blir lite större, när jag verkligen kan lämna henne hemma med pappa för hon har sina rutiner och hon kan röra på sig lite mer själv. Då lär jag ha tid för vänner, men det känns som jag borde försöka hitta kontakter redan nu. Men hur bär man sig åt nu när man har ett mer vuxet liv. Hur får man kontakter då om man varken går i skola eller jobbar?
Ibland känner jag mig så ensam. Hade velat ha någon att gå på stan med, ta en fika eller bara en promenad. Det är ju sådana saker jag kan göra och ändå ha Zoe med mig. Bara få hitta på små saker utanför hemmet och utan min fästman (förstå mig inte fel, jag älskar att umgås med honom), jag behöver lite egentid förutom här hemma. Jag behöver vänner för att jag ska känna att det inte blir samma tråkiga mönster hela tiden.
Dock har jag ingen aning om hur det ska gå till. Hur jag ska finna vänner som bor nära mig, helst i samma stad som man verkligen kan lära känna. När jag knappt har tid att lära känna någon utanför dessa fyra väggar. Har testat att skriva till människor i både min ålder, yngre och äldre på olika sidor, ytterst få svarar. Men konversationerna tar snabbt slut och då har jag bara gjort listan kortare över folk som kanske kan vara en möjligt vän.
Ibland känns det verkligen hopplöst, det känns som att jag kommer få ha mitt lilla liv innanför dessa väggar- Kanske lär jag känna någon när jag börjar studera nästa höst, fast jag lär antagligen tappa kontakten en stund efter jag slutat. Sedan på nästa utbildning blir det samma sak. Och när jag väl börjar jobba lär jag ju lära känna kollegor, men antagligen bara på jobbet. Så det känns som mitt liv lär bli rätt ensamt (förutom familjen som jag älskar sällskapet av).
Ta inte ut allting i förskott Hannah! Definitivt inte så himla negativt! Det är klart att du kommer få vänner och nya bekanta, det får man ju hela tiden. Bestäm dig bara för att du ska behålla dem också och kämpa för vänskapen så kommer det att funka. Se till att hålla kontakten, även att man kanske inte alltid träffas :) Kram på dig / Terese
SvaraRadera