Idag är en sådan dag då jag önskar att jag precis hade fått pengar, för jag vill köpa hem massor med nya böcker. Känner att det var länge sedan jag la ner pengar på bara böcker, det gjorde jag nästan varje månad under min tonår. Jag älskar böcker och nu när jag återigen kommit igång med att läsa mycket så vill jag uppgradera min bokhylla. Dels för att jag vill ha böcker inför den gråa hösten som kommit, men även inför hela den långa vintern som kommer. Att få krypa upp varje kväll när mörkret fallit, tända ljus och sedan bara lägga mig och läsa en stund. Min egentid är som bäst när jag får ha det så, och med en kopp varmt tea såklart.
När jag öppnar en bok och börjar läsa så får jag för en liten stund lämna mitt liv som mamma och fru, jag får gå in i en annan värld och bara vara där inne en stund. Inte behöva tänka på en massa måsten eller ansvar, då kan jag känna att jag är tillbaka i min 15åriga kropp hemma i mitt barnrum när jag kunde stänga in mig och bara ligga och läsa hur länge jag ville. Jag saknar verkligen den tiden när jag inte hade en massa krav eller saker som jag var tvungen att göra hemma. Då jag bara fick vara mig själv och göra det som jag älskade att göra. När jag kunde ligga en hel dag i sängen och bara läsa eftersom en bok var så pass bra att den inte gick lägga ifrån sig den, när jag kunde läsa ut en bok på ett dygn eller två.
Fast självklart så måste man växa upp och inse att livet innehåller mer ansvar än så. Men de dagar då jag är nere på botten, hade jag velat låsa in mig i sovrummet med en bok och sedan låta världen utanför rulla på under den tiden dottern är på dagis.. Att min älskade man kunde ta hand om att få henne till och från dagis och sedan bara låta mig vara under några timmar i min egen bubbla.
För jag har verkligen dagar som är hemska,då jag egentligen knappt orkar andas för att det gör så ont i mig. Ångesten kryper fram som i vågor och jag vill bara ligga under täcket och låtsas att jag inte ens existerar. Mina svarta dagar så jag längtar hem till mina föräldrar, att dom kan ta hand om mig som när jag var yngre och mådde dåligt. Att min älskade mor kunde komma in med maten eller göra mig en kopp tea och inte behöva göra något alls. Fast de dagarna när min dotter kommer hem med ett stort leende och slänger sig i sängen med sin underbara lilla kropp så blir allt bättre, självklart försvinner inte allt men hon gör allt värt att kämpa igenom.
När jag har mina dåliga perioder så är min dotter min livskraft, jag orkar med allt det nattsvarta och smärtsamma bara för att hennes leende och allt med henne får mig att orka med. Visst är det inte lätt dessa perioder eftersom jag knappt orkar ta hand om mig själv, att samtidigt ta hand om min dotter. Men då går allt med henne i första hand och jag och hemmet kommer i andra. Men jag vet från min tonår att hade jag inte haft henne hade jag legat kvar i sängen i flera dagar, kanske gått upp och ätit lite men absolut inte lämnat hemmet. Så hon är absolut en skatt värd allt och mycket mer.
Varje dag går jag upp och fortsätter att kämpa igenom det jobbiga för att jag är skyldig min dotter det. För att jag vill framåt ännu mer än vad jag redan är. Jag vill absolut inte att någon som läser detta ska se ner på mig eller tycka synd om mig, det är inte därför jag skriver detta. Utan det är för att påpeka att ett livet liv som man själv skapat, kan göra sådan under i ett liv där det alltid varit knas och fortfarande är. Men jag låter inte det besegra mig och varje dag finner jag nya sidor med mig själv som är starka, även att jag är mycket svag ibland.
Nu utmynnade detta inlägg i något helt annat än vad det var tänkt från början, men det var skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar