Så det är nu jag duger? Det är nu ni kommer krypande och vill något. Kanske för jag eventuellt skulle ha några goda råd. För att vi nu har något gemensamt, som vi absolut inte hade förr. Varför skulle denna lilla saken göra oss mer till vänner, komma mer överens och ha mer att prata om. Fast visst jag är ingen taskig människa så jag vänder inte bara ryggen eller låter det gamla spela så stor roll i livet. Däremot så förstår jag inte varför jag nu skulle duga som vän, när jag då inte ens var värd ett hej.
Känns som att dagen började riktigt bra, men är nog på väg mot ett allmänt grått själv trakasserande om jag ska vara ärlig. Jag har kommit jävligt långt, men när man kollar på det sättet så känner jag mig så värdelös och mycket sämre än er och det gör ont. Jag kan inte hjälpa mina tankar men i jämförelse så känns det som jag har inte kommit så långt, jag är fortfarande miljoner nivåer under er och ni tittar fortfarande ner på mig och ni tycker lika illa om mig nu som förr.
Egentligen vet jag inte alls vad ni tycker och skulle ni bedöma mig efter den människa jag var då har ni antagligen fel. Jag har förändras en hel del under dessa år och jag är inte den personen jag var då. Kanske till utseende en del, men absolut inte till insidan.
Hur som helst, vill ni nu vara en del av mitt liv som vän eller vad ni nu tänkt så krävs det kanske lite mer än vad ni har åstadkommit hittills. Jag ger er trots allt en chans till, trots hur ni en gång i tiden behandlat mig eller vad man nu ska kalla det. Så varsegod och gör det bästa av detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar