Långsamt tempo.

När jag började skolan så sa lärarna och syon att jag inte skulle ta åt mig för mycket eftersom det är rätt högt tempo. Jag förstod vad dom menade eftersom jag tidigare inte klarat av skolan eftersom det inneburit för mycket saker att fixa under kort tid. Trots det la jag till en kurs extra som jag från början trodde att jag hade, men som det visade sig att jag inte hade.

Nu har jag kommit in lite i skolan, dock är det två av kurserna som ännu inte börjat. Den ena börjar vecka 38 och den andra så sent som vecka 45. Ändå känner jag snarare att det är ett för långsamt tempo för mig, men jag kan inte lägga till något mer eftersom det då skulle krocka med något annat. Så jag får sitta och nästan känna att jag inte studerar alls, eftersom jag nästan alltid är hemma.

Har en läxa i varje ämne att lämna in varannan vecka som det ser ut nu, vilket för min del känns lite långsamt. Eftersom att jag bara ha en lektion i varje ämne per vecka, i ett ämne är det bara varannan vecka, så känns det faktiskt väldigt långsamt.

Så för min ADD skull så trodde jag att det skulle vara riktigt jobbigt att återgå till studier efter att ha varit ledig sedan November 2011, fast det känns nästan som vanligt och jag har väldigt mycket tid att spendera hemma med min familj. Såklart känns det helt underbart, men samtidigt blir det lite för långsamt för mitt handikapp.

Igenom detta har jag alltså lärt mig att ett för snabbt tempo visste jag sedan innan att jag inte klarar av, för det blir kaos i min hjärna. Men nu har jag även lärt mig att ett för långsamt tempo fungerar inte heller, för jag blir rastlös och min hjärna får inte arbeta tillräckligt så jag blir galen. Så ett lagom tempo, med lagom mycket uppgifter och lagom mycket att göra är något för mig.

Fast jag ska hålla mig till detta schema eftersom jag värderar all den tiden jag får med min dotter högt, så att få såhär mycket tid med henne hela hösten gör mig lycklig. Dessutom dom femton timmarna i veckan som hon är på dagis har jag över till att träna eller fixa allt som måste göras i hemmet.

Slutsatsen blir alltså att trots att det i skolan går långsamt och jag har mycket tid över, så jag nöjer jag mig för tillfället eftersom att jag får tid över till annat och kan prioritera sådan måste göras och sådant som har värde för mig och som jag vill hinna med utöver allt annat.