tisdag 7 maj 2013

Social fobi - värre än jag trott.


Jag vet att man inte ska lita på tester man gör på nätet, men kan ju inte annat än säga att det faktiskt stämmer. I och med att det jag läst om detta stämmer in så bra med mig, så faller ytterligare en pusselbit på plats. Jag har ett tag vetat att jag har social fobi, även att det inte riktigt finns papper på det och även att min psykolog inte riktigt verkar ta det på allvar, men att jag nu även förstått att jag har generaliserad social fobi. Som jag tolkar det kan det mer översättas till grov social fobi eller som det står i testet, svårare form av social fobi.

Generaliserad social fobi har man om den sociala rädslan påverkar de flesta livsdomäner med en påtaglig påverkan på de egna möjligheterna till att leva ett fullödigt liv. Vid generaliserad social fobi har man ofta haft besvären under en längre tid och har också ofta ett uttalat undvikande av olika sociala sammanhang. För många människor med generaliserad  är ensamheten ofta ett faktum som man har svårt att bryta.

Detta får vissa saker att känns mer självklart, jag förstår vissa saker bättre i mitt liv. När jag läser lite mer om vanligt social fobi börjar det känns som att jag kanske borde ta upp det mer med min psykolog, få henne att förstå att det är jobbigt och att det kanske är värre än vad hon verkar tro. Varje gång jag har nämnt det har hon bara tyckt att jag verkar ha lite problem med den sociala biten, men det påverkar ju mig dagligen. Nästan allt i mitt liv som har med människor att göra påverkas av detta.

Jag har haft det så länge jag kan minnas, kanske inte när jag var riktigt liten, men någon gång i mellanstadiet tror jag att det verkligen började. Så jag har ju haft det i många många år, utan att det har gjort något åt det. Visserligen ska jag eventuellt få en KBT-behandling till hösten, även att min psykolog inte verkade tycka jag behövde det så insisterade jag. Däremot tror jag det kommer omfatta mer än det hon och jag pratade om.

Det återstår dock att se tills i höst, eftersom det tydligen skulle dröja tills dess innan jag får behandlingen. Men jag har tänkt att kolla med henne och se om det finns något så man kan gör en undersökning eller något test för att kanske få på papper att jag har social fobi, så att man kunde ge till skolan sedan och så vidare så det blir lättare. Med social fobi har man svårt att prata med folk man inget känner och dessutom förklara svårigheter man har är ännu värre, så att förklara för syon på skolan om min social fobi kommer aldrig gå.

Nu ska jag ta tag i det här och få det vidare. Är dock rätt säker på att vad jag än gör för att detta kommer bli bättre, kommer jag nog aldrig bli helt fri ifrån det. Fast man ska aldrig säga aldrig, men jag är tveksam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar