Räknar ner.

I Lördags var det endast tre veckor kvar tills jag går fram till altaret med mannen i mitt liv och säger JA(!!!!) till honom. Kan knappt bärga mig att få ändra överallt att jag är gift med min andra halva eller ändra mitt efternamn till Kapstad. Dock tycker jag fortfarande det är lite tråkigt att ta bort mitt efternamn, Sommansson, efter mina morföräldrar. Jag är den sista i vår familj som har det som man räknar bort dom, så det känns lite vemodigt att ta bort det eftersom dom var så glada när jag tog det efter att jag fyllt 18. Dock kommer jag nog att tatuera in det, eftersom att jag föddes till en liten Sommansson och tog tillbaka det, så det känns som att det är en del av mig jag inte vill ska försvinna, så att tatuera in det så kommer jag alltid ha det kvar.

Våra förlovningsringar är i alla fall inlämnade för att putsas upp och nästa vecka ska vi hämta ut dom igen, tillsammans med våra vigselringar. Då kommer jag att prova båda och det kommer kännas så underbart, pirrar i magen när jag tänker på det. Dessutom har vi skaffat kläder till den fina brudgummen och jag jag kan ärligt säga att han var så vacker att jag fick tårar i ögonen när han provade kläderna, både i affären och hemma. Hatar killar i kostym, det är något av det fulaste jag vet och kan inte med det. Fast min kära fästman var så vacker att han hade fått gå i det varje dag utan att jag hade brytt mig och hade älskat honom som tusan ändå.

Så nu räknar vi ner ordentligt, för nu går tiden riktigt fort, näst nästa vecka gifter jag mig! Det är helt galet och jag är världens lyckligaste kvinna!