måndag 30 juli 2012

Världens finaste dotter.

Varje morgon när jag vaknar av att hon ligger och pratar känner jag att livet inte kunde bli bättre, så kollar jag in i hennes vackra ögon och det känns som all kärlek inte ska få plats i min kropp. Allt känns så främmande, det känns så överväldigande att ha så mycket känslor för en så liten individ. Utan att hon säger ett ord förstår jag att jag betyder mer för henne än det finns ord att förklara. Hennes ögon ser så kärleksfullt på mig när jag håller henne nära och mitt hjärta bara smälter. När jag håller hennes riktigt nära och bara andas in hennes lukt känner jag mig så trygg och så hemma, jag skulle kunna ligga i timmar och bara lukta och titta på henne.

Att en moders kärlek är stark har jag alltid förstått, men att den skulle vara såhär stor och underbar kunde jag aldrig förstå. Att se henne ligga på golvet och försöka vända sig från rygg till mage får mig att bli så stolt. Allt med henne är så underbart att det inte finns ord för det och varje litet framsteg får hela mig att vilja skrika av lycka och stolthet. Mammas egna lilla trollunge, jag älskar dig mer än ord kan beskriva och långt mycket mer än så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar