torsdag 12 juli 2012

Förlossningen!

Det startade med att jag klockan 02:10 den 1 Juli vaknar av att det blir blött i sängen. Först tror jag att det är att jag kissat på mig, vilket känns väldigt osannolikt. Men jag hoppar ur sängen och ställer mig på golvet vid fotänden av sängen och det bara rinner ur mig. Det tar ett tag innan jag fattar att det är vattnet som gått och att det är det som rinner ner på vårt sovrumsgolv. Fästmannen vaknade av att jag tydligen gjorde något ljud när jag vaknade och han trodde att det var en stark värk eftersom vi dagen innan varit uppe på förlossningen eftersom jag haft så mycket värkar, fast blivit hemskickade. Sedan när jag står där och vattnet rinner inser han också att vattnet har gått och springer in på toan och fixar med något, jag tror det var skurhinken.

Sedan står jag där och det rinner som att jag skulle stå och kissa. Jag kommer på att det kanske vore smartare att ställa sig i duschen så att fästmannen inte får allt för mycket att skura upp, så jag ställer mig där som ett fån och bara låter det rinna. Fästmannen går och ska säga till hans son vad som skett och finner honom fortfarande sittandes vid datorn. Han blir såklart jätte glad eftersom han vet att nu börjar det närma sig att han ska få ett syskon.

Vattnet lugnar ner sig och jag tar av mig dom blöta trosorna och tar på mig ett par nya. Sedan tar jag telefonen och ringer upp till förlossningen för att meddela att vattnet minsann äntligen har gått. Dom frågar om jag har värkar och jag har några få, men inte tillräckligt för att dom tycker att jag ska komma upp. Så dom säger att vi ska försöka sova lite och se om dom sätter igång mer, sedan är samtalet slut. Jag ringer upp mina föräldrar och berättar vad som har skett och såklart blir dom alldeles ivriga och glada. Jag pratar en stund med mamma och under tiden börjar det rinna igen, så älsklingen hämtar en handduk som jag kan stå på och när det lugnat ner sig ställde jag mig i duschen igen.

Fästmannens son blir hämtade av sin mamma och hennes sambo eftersom vi trodde att vi skulle behöva åka upp. När han åkt hem lägger vi massor med handdukar i sängen och jag har en ihop vikt mellan benen för att vara på den säkra sidan och sedan somnar vi om igen runt 4 på morgonen. Innan vi somnar så klockar vi när jag har värkar och älsklingen tycker att dom är väldigt täta, men eftersom jag fortfarande klarar av värkarna så tycker jag att vi kan stanna hemma.

Någon gång runt 8 på morgonen vaknar jag av riktigt starka värkar så jag känner att jag måste ringa upp till förlossningen för jag klarar inte av det längre. Jag får komma upp och dom sätter CTG på mig för att se hur täta värkarna är, jag får sitta så en timma och dom säger att jag har 1 värk ungefär var 10:de minut och inte så jätte kraftiga. Dom kollar min livmoderhalstapp och märker att det inte hänt speciellt mycket där nere och dom kan inte märka något vatten, vilket dom tydligen måste göra för att kunna fastställa vattenavgång. Så jag får gå hem igen och vila för att se om det händer något mer.

Sedan under dagen får vi springa lite fram och tillbaka till förlossningen, orkar inte skriva om varenda gång eftersom det var några stycken. Men det blir i alla fall inte bättre under dagen utan jag får springa fram och tillbaka mellan hemmet och förlossningen. För varje gång jag kommer upp till förlossningen ser dom inget vatten och när jag går hem så kommer det vatten. En av gångerna jag går hem så kommer det så mycket vatten byxorna blir genomblöta. Väl hemma ligger jag bara och vilar och hoppas att värkarna ska starta ordentligt.

På kvällen den 1:a har jag så ont att jag verkligen inte klarar av det, så jag ringer upp och får komma dit igen. Dom sätter återigen på CTG och kollar allting. Dom ser fortfarande att värkarna är för några, men jag får välja om jag ska stanna kvar och får morfin och bricanyl så att jag ska kunna sova eller om jag vill gå hem. Fästmannen och jag bestämmer oss för att stanna kvar eftersom jag verkligen vill sova och fästmannen tycker att jag behöver det. Dom kollar också livmoderhalstappen och märker att jag har öppnats 1cm, men dom har fortfarande inte sett något vatten så barnmorskan ska hämta en kollega så att dom ska rucka lite på bebisens huvud och se om det kommer något. När hon är utanför salen känner jag att det kommer vatten och när hon kommer in så kan hon äntligen konstatera att så är fallet.

Klockan 20:35 blir jag inskriven på förlossningen för att får sova och dom säger att jag ska spara krafter för dagen efter blir det nog bebis. Fästmannen och jag tvivlar lite på det eftersom jag fått åka hem så många gånger innan, men vi hoppas verkligen. Klockan 22:30 får jag morfin och bricanyl för att kunna somna och det gör jag efter cirka en timme.

Natten är relativ lugn till att börja med, jag får sova en hel del men vaknar av att höften jag ligger på gör ont och får vända mig flera gånger för att inte ligga för länge på samma sida. Framåt tre tiden börjar jag känna av några små värkar och vaknar flera gånger under morgonen. Runt klockan 7 på morgonen får jag en så kraftig att jag blir tvungen att väcka min kära fästman för att jag inte klarar det mer. Vi ringer på larmet och när dom kommer meddelar jag att jag har väldigt ont igen. Klockan 07:54 kopplar dom CTG på mig igen för att kolla värkarna.

Klockan 08:32 kopplar dom bort CTG:n och bedömer att jag har 1-2 värkar var 10:de minut vilket tydligen verkade normalt. Jag får gå och äta frukost, men har bett om att få bada. Jag blir flyttad till ett förlossningsrum, under natten fick jag ligga på ett annat rum på en intill liggande avdelning. Dom kollar livmoderhalstappen igen och kan nu konstatera att jag nu är öppen 4cm. Dom säger att jag får hoppa i ett bad nu och jag vill i så fort som bara möjligt. Klockan 09:27 hoppar jag i ett skönt bad som verkligen hjälper mot värkarna. Efter ett tag känner jag att värkarna börjar bli kraftigare och jag känner att jag måste få lustgas, så klockan 10:21 får jag äntligen lustgas.

Runt klockan 12 så går jag ur badet för att jag känner att dom kanske borde kolla om det hänt något på min tapp. Så jag klipper upp och när jag väl är ur badet får jag riktigt kraftiga värkar som är väldigt täta, från badet och in på rummet får jag klara mig utan lustgasen och det är verkligen jobbigt. När jag väl kommer in på rummet och dom kollar är jag öppen 7cm. Dom höjer lustgasen lite eftersom jag börjar få ordentligt ont. Jag väljer att ligga på sidan eftersom det är vad jag tycker är skönast. Sedan ligger jag där och kämpar med mina värkar. Klockan 15:11 så trycker jag på för att barnmorskan vill se hur det ser ut och hon kan skymta ett huvud.

Klockan 15:51 anser barnmorskan att mina värkar börjar avta och glesna så hon ger mig ett dropp klockan 15:52 för att hjälpa till värkarna att komma igång igen så att bebisen ska få komma ut. Så strax därefter börjar det sätta igång ordentligt och jag får äntligen krysta. Jag kämpar på som en galning och jag minns att jag tyckte att det tog en evighet. Fästmannen säger flera gånger att han ser ett huvud och barnmorskan berömmer mig för att jag är så duktig. Jag fortsätter andas lustgas och ibland känns det som att hela världen försvinner. Jag kämpar massor och jag tycker att det är jobbigt och tar lång tid, men jag tycker inte det gör så hemskt ont. Efter ett tag kan jag inte låta bli utan känner med handen och jag känner verkligen ett huvud, det var så otroligt. Av det fick jag lite mer kraft styrka att trycka ut bebisen. När barnmorskan tog händerna och skulle hjälpa till var det enda gången som det verkligen gjorde ont.

Klockan 16:18 föddes vår underbara dotter Zoe. Jag kunde inte fatta att hon var här, att hon var en flicka. Jag var tydligen väldigt chockad över att det var en flicka, men jag var överlycklig. Jag låg och pratade om att hon var så vacker och att det var vårt barn. Jag njöt med henne i famnen en bra stund. Jag fick sy på tre ställen och det var rätt obehagligt. Fästmannen fick sätta på henne den första blöjan,väga och mäta henne. Vår lilla dotter var hela 49cm lång och vägde 3905gram, äkta kärlek.

En timme senare kommer en stolt storebror upp och vi blir serverade fika alla tre. Vi njuter massor av att vår lilla ängel äntligen ar kommit till världen. Efter ett tag blir vi flyttade till ett BB rum istället och där får vi stanna i två nätter. Den 4:de juli klockan 11:25 blir vi utskrivna och får komma hem och äntligen börja livet med vår älskade underbara efterlängtade dotter.

1 kommentar:

  1. Härligt, grattis. Lyllo dej som knappt hade ont, snacka om att det är olika för alla!

    SvaraRadera