onsdag 31 oktober 2012

Uttrycka sig verbalt eller skriftligt?

Jag har alltid haft svårt att uttrycka mig verbalt. Speciellt när det handlar om att svara någonting snabbt, eftersom jag alltid måste ha tid på mig att tänka igenom vad jag ska säga. I skolan när vi hade debatt så ville jag inte vara med, fast var tvungen. Då hade jag inte fått min diagnos och kunde inte förklara varför det var så svårt för mig och det skrämde mig. Jag hade det väldigt svårt när det kom till att vara muntlig på ett eller annat sätt när det gällde skolarbeten. Jag vägrade ställa mig framför klassen och prata, det kunde gå an om jag hade någon bredvid mig, men jag var skräckslagen.

Jag ger mig aldrig in i hetsiga diskussioner med flit eftersom att jag inte kan komma på saker så där i farten. Fast om man skulle ge mig en timme att få tänka ut vad jag ska säga, skulle det blir jätte bra. Tack vare detta verkar folk tycka att jag ibland är rätt dum. Visst kan jag på ett sätt kallas dum, eftersom jag är rätt trög när det kommer till att diskutera. Fast jag har inte direkt valt att vara dum, jag föddes så.

Jag har än idag svårt att prata inför folk och ogillar det skarpt. Jag försöker så gott det går, men jag gör vad som helst för att undvika det. När jag ska formulera mig så pass bra att jag själv känner mig tillfreds med det måste jag i så fall först skriva det väldigt noggrant och sedan öva in det så pass bra det bara går. Så när man ska samtala med en person normalt är det väldigt segt för mig, för den tiden det tar för mig att formulera mig rätt finns inte då.

När jag pratar med folk är jag inte direkt stum, men jag får inte alltid fram saker som jag vill. Många gånger har folk uppfattat mig fel eller fått det jag säger om bakfoten. I vissa fall rättar jag det, men när det blir fel tillräckligt många gånger orkar man inte alltid säga till. För jag har försökt förklara många saker flera gånger om utan att få det rätt och till slut orkar inte inte förklara mer. Utan det får helt enkelt vara som det är. Ofta går jag runt och känner att folk missförstår mig, vilket är rätt jobbigt.

Anledningen till att jag därför hellre väljer att formulera mig skriftligt är väldigt enkelt.. Skriver jag ett inlägg i min blogg så har jag gott om tid på mig att ändra och få allt rätt, även om det mesta kommer ut rätt redan när jag skriver det eftersom jag får tid att tänka. Att få uttrycka mig skriftligt får mig att må bra, för det är ett av få sätt jag kan få människor i min närhet och andra också, att förstå hur jag verkligen känner och hur det är att leva med mitt handikapp.

1 kommentar:

  1. Hej!
    Jag hittade din blogg ikväll och detta inlägg beskriver exakt hur jag känner. Min utredning är snart klar och mycket tyder på att det är just ADD jag har. Jag har alltid känt mig annorlunda men aldrig trott att det skulle kunna vara en diagnos. Skönt att veta att man inte är ensam ;) Mvh Amanda

    SvaraRadera