Den mörka sidan..

.. av mig!

Det är en sida jag inte allt för ofta visar, jag är duktig på att hålla den dold. Men kommer man mig tillräckligt nära och lär känna mig väl så kommer man förr eller senare få se lite av den, en skymt då och då. Det är absolut inte det vackraste av mig, men det är en del av mig. Dom få som accepterar den, eller kanske inte accepterar, men klarar av den är dom som är mig närmast. Det är dom som jag vet alltid finns där.

Kom att tänka på det här med mörka sidor när en person jag känner ytligt skrev att han hade en väldigt mörk sida. Vilket jag påpekade att alla har sina mörka sidor, vissa värre än andra. Och han babblade på om att hans var väldigt hemsk och att det var väldigt få som visste om det och så vidare. Det blev en hetsig och rätt lång diskussion och det hela, men till slut rann det bara ut sanden eftersom att ingen av oss gav sig.

I alla fall så funderade jag över min allra mörkaste sida, den har absolut ingen sett eller fått veta av. Eftersom det är bara tankar i mitt huvud, inget jag lever ut eller någonsin i hela mitt liv skulle göra. Det är så hemskt och mörkt att jag mår illa av det och blir rädd för mig själv, rädd att jag ens kan tänka en sådan tanke. Fast det är ju inget jag kan rå för, det enda jag kan göra är att ignorera den och kasta bort den eller låsa in den i någon del av min hjärna jag aldrig öppnar igen.