Igår när jag satt på psyk så läste jag lite lappar och såg en om en hemsida för barn med psykiskt sjuka föräldrar. Fästmannen var i telefon så jag sa att Zoe lär ju få leva med en annorlunda mamma, på många sätt. Fast han sa att jag inte ska se mig på det sätter, jag menade dock det på ett positivt sätt. Han sa att jag är annorlunda till utseende, men inte så mycket till insidan. Jag tycker att jag är annorlunda till båda delarna och jag är faktiskt stolt över det.
Jag börjar mer och mer vara stolt över att jag är den jag är, även att jag har en sjukdom, ett handikapp att kämpa med. Jag börjar känna att jag mer och mer tycker om mitt "fel" som gör att jag är den jag är och att är annorlunda. Så jag kommer nog bara att bli mer och mer tillfreds med det och i och med det kommer ju Zoe att se att jag inte mår dåligt eller skäms över det. Nog mår jag dåligt av sjukdomen, men inte på det sätter.
Så Zoe kommer att växa upp med en mamma som är annorlunda på flera olika sätt, men alla är positiva och vackra sätt, i alla fall enligt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar