Kvinnlighet

Hittade ett gammalt inlägg i min gamla blogg om att min inre kvinna, skrev om det där med att hitta sin inre kvinna och så vidare. Insåg att jag i det inlägget skrev om att jag inte brydde mig om att vara så himla kvinnlig. Kom på mig själv med att sedan dess har jag blivit väldigt kvinnlig när det gäller vissa saker. Jag vill uttrycka min kvinnlighet lite mer, fast inte alltid. Däremot vill jag faktiskt vara extremt kvinnlig ibland och jag känner mig stolt över att jag faktiskt tycker om att göra mig fin för andra nu, för att min kvinnlighet ska synas mer.

Fast jag klär mig ju inte mer kvinnligt bara för att andra ska uppskatta det, utan för att jag trivs med det, jag känner mig vacker när jag klär mig mer kvinnligt. Fast jag vill inte alltid klä mig kvinnligt, utan ibland vill jag bara runt med myskläder och inte orka bry mig.

En sak jag skriver i det förra inlägger stämmer fortfarande, jag gör allt för min egen skull. Jag använder ansiktskrämer och annan gegga för min egen skull. För att jag inte tycker det är skönt att gå runt med oren och fet hy, utan för att jag gillar att min hy är len och fin. Jag målar naglarna väldigt sällan, men när jag gör det så är det för att jag känner för det. Jag sminkar mig ibland för att jag vill vara sminkad, för att jag trivs med det. Jag gör väldigt sällan saker för att behaga någon annan, om man bortser från att jag vill vara vacker inför min fästman. Men jag vet att han tycker jag är vacker hur jag än ser ut, vare sig jag har smink eller inte, eller klär mig kvinnligt.

Så för mig är kvinnlighet att jag får vara som jag vill, att jag gör allt för att behaga mig själv och må bra med mig själv. Inte för någon annan. Jag är kvinna och vad jag än har på mig för kläder eller smink eller inte, så kommer jag alltid vara kvinna under allt det där. Dessutom har jag gjort det som borde anses som mest kvinnligt och det är att föda barn. Jag har fött fram en liten dotter och kan väl inte annat än räknas som kvinna.

gammal bild på mig