Att vara "normal" tycker jag är väldigt tråkigt. Jag vill inte vara en vanlig svensson med ett vanlig svenssonliv. Jag vill vara crazy, mad! Fast det är ganska lätt när min fästman är lika tokig som jag och dom flesta i min familj inte ens är i närheten av att vara tråkmånsar. Fast när jag är ute bland folk är jag extremt blyg, jag visar absolut inte min rätta sida. För jag vågar varken säga precis vad jag tycker eller bete mig som jag känner.
Annat var det förr när man gick i skolan, hade man sina galna vänner omkring sig så var man lika galen själv, kvittade om hela skolan såg eller om ingen såg. Då kopplade man bara bort allt och var sig själv, till 100%. Det kvittade hur galen eller inte man var, det var bara skönt att få släppa allt.
Visserligen är vi här hemma galna som bara den. Missuppfattar ord hela tiden, slänger lustiga kommentarer om varandra, gör galna saker när ingen ser. Vi njuter av livet och försöker ha så roligt som möjligt, innanför våra fyra väggar. Fast visst händer det att man skojar till det även ute, speciellt min kära fästman. Han kan få för sig att busa med mig och jävlas bland folk och tycker det är jätte charmigt och gullig när jag rodnar och skäms.
Fast utan all den här galenskapen som finns inuti mig eller runt omkring mig hade jag aldrig haft så roligt och känt mig så äkta när det väl gäller. Inget tråkigt svenssonliv och absolut ingen tråkig svensson, utan we are all mad here!
Rubrik önskad av söta Em!
Jag håller med dig! Normal är inte roligt.. man ska vara galen som du skriver, för då blir allt mycket roligare. Man ska vara sig själv, och göra det man själv vill, och inte bry sig om annat folk. :) Så gjorde vi också i skolan, vi var galna, hade kul, och struntade i om andra kollade konstigt osv.. det är så det ska vara! :) //Lollo
SvaraRaderaVäl skrivet galna du ;)
SvaraRaderaJag har dock blivit helt tvärtom.. förut när jag gick i skolan eller ännnu yngre, vågade jag fan aldrig vara mig själv. NU när jag närmar mig 30 är det som alla spärrar släppt. Orkar inte bry mig om vad andra anser utan beter mig som den jag känner att jag är. Rätt berfriande!
Lustigt att du skulle använda den rubriken samma dag som jag själv skrev lite som alice i underlandet.. en galen dag kanske ;) Stor kram på dig fina du!