Ensam på dagis.

Tredje inskolningsdagen på dagis för Zoe och jag fröknarna tyckte det hade gått så bra dom två första att jag fick lämna henne och återkomma halv 12 när dom ätit. Eftersom första gången dom sover middag där är det bra om föräldern är med tydligen. Hon var lite gnällig när jag gick till cykeln, men sedan satte fröken ner henne vid sandlådan och dom andra barnen och då märkte hon inte ens att jag cyklade iväg.

Det kändes bra men ändå började det rinna lite tårar när jag cyklade och några när jag kom hem. Jag vet och har sett hur mycket hon trivs där och att hon redan själv krupit upp till alla fröknar, så jag är inte orolig det minsta. Trots det så är det ju något nytt, när jag åkte i morse var jag inställd på att kanske få gå undan eller gå iväg någon timme, så när man får åka hem ett par timmar och sedan återvända blir man lite chockad och det känns lite lustigt. Går det såhär bra kanske det bara blir att hämta och lämna resten av veckan.

Kan inget annat än säga att vår dotter är så duktig och det gick verkligen lättare än vad jag trodde att hon skulle börja dagis. All min ångest som jag hade inför detta är som bortblåst eftersom jag sett hur bra fröknarna är och att jag tycker alla är super trevliga och allt sådant. Då känns det mycket lättare att lämna henne och man känner sig trygg med att hon är där. Så ingen ångest alls av att lämna bort henne hos folk jag inte känner, utan jag är bara glad över att se hur lycklig Zoe är av att vara där och leka med andra barn.

Mammas stora flicka!