måndag 13 oktober 2014

Självmord och självmordförsök..

Hade detta hemska men ändå viktiga ämne i skolan idag. Det är ju en sak som ligger mig nära av flera anledningar.. Dels att min syster flera gånger försökt, att jag för åtta år sedan försökte och att ett ex och vän till min syster för cirka en månad sedan tog sitt liv. Jag har under mitt liv varit väldigt nära döden på flera sätt, men att själv ha försökt ta sitt liv och sedan flera år efter läsa om det för att det hör ihop med det jag ska jobba med är lite jobbigt. 

Efter mitt försök att ta mitt eget liv så vaknade jag upp och insåg att jag för ingenting i världen ville dö. Har aldrig efter det försökt att ta mitt liv eller ens kommer att försöka, skulle aldrig lämna min dotter på det sättet. Allt som jag har varit med om under min tonår har stärkt mig otroligt och även att de uppe på avdelningen där jag hade praktik tack vare allt detta tyckte att det var för nära mig själv så jag får vänta tills nästa sommar med jobb, så kan jag ärlig säga att jag vet att det inte är för nära mig.

Allt detta ligger flera år bak i tiden och jag har kommit över det. Visst har jag känslan av att skada mig när det blir jobbigt eller jag har riktig hemsk ångest, men jag gör ingenting emot mig själv för jag har andra medel att ta till. Bara hålla om min dotter och få henne att skratta är perfekt. Att dom dessutom nämnde att jag inte är där för att göra mig själv friskt gjorde mig både arg och ledsen. Jag mår bra sedan ett antal år tillbaka och jag vet väl för i helvete att jag inte kan göra mig själv friskt genom att jobba inom psykiatrin. 

Anledningen till att jag valt detta yrket och inriktningen är för att jag vill hjälpa andra. För att detta är vad jag brinner för och det som ligger nära mitt hjärta. Ingenting är för min egen skull utan för att jag hittat det jag skulle kunna jobba med, det jag trivs med. Men det sårar extremt att tack vare att jag haft en hemsk skoltid och tonår där jag skadat mig själv på flera sätt, försökt ta livet av mig och varit mobbad under 9-10 år och sedan få det beskedet när allt verkat så bra. Det slänger ner mig igen till den tiden då jag ansåg att jag inte dög till något, det fick mig att tvivla på att jag klarar ett jobb alls.. Så det minsta lilla kan sänka en människa, om dom inte vet om hela bakgrunden utan bara dömer efter det dom kan se.. Mina ärr på armarna!

1 kommentar:

  1. Jag har också blivit mobbad en 9-10 år och lever för att hjälpa andra, göra samhället lite bättre.
    Problemet är väll att det tycks vara så många som är lite trasiga inombords som söker sig till jobb inom psykiatri & psykologi i vad som är ett försök att få klarhet om sig själv. Undantagen som verkligen brinnerför arbetet, utifrån andra parametrar en det inre livet, de dras över samma kam. Jag förstår att du känner dig sårad av det.
    Jag har också kommit till att tvivla på om jag klarar att ha ett jobb, inom ett ämne jag lagt snart 5 år på, suck det är jobbigt med ADD. Lycka till!

    SvaraRadera