Att hela tiden utvecklas.

De åren jag har bott tillsammans med min älskade man så har jag haft det svårt med att riktigt hålla det rent hemma. Jag erkänner här och nu att det är svårt för mig att se när det är riktigt stökigt och smutsigt, jag vet också att det har med min ADD att göra och därför känns det inte lika jobbigt att skriva om. Ingen utanför familjen har direkt vetat om det eftersom när det ska komma folk hit så gör jag det alltid ordentligt även om jag ärligt talat stressat mycket i sista minuten. Mannen tycker detta är en jobbig sak eftersom han får tjata mycket på mig och jag kan faktiskt hålla med om att det inte är speciellt roligt att någon ska behöva tjata på mig för att jag ska hålla det städat.

När jag bodde hemma hade jag det ofta ren ut sagt som ett bombnedslag i mitt rum, men då var det inget man brydde sig om. När min mormor var på besök och jag var i skolan brukade hon städa det åt mig för att det är något som hon alltid tyckt om att hjälpa till med. Hon gör det fortfarande när hon kommer hit, eftersom inte orkar så mycket för sin ålder så brukar jag ibland spara ihop tvätt eller disk till henne så att hon har något att göra och min älskade mormor ser det som något fint av mig, eftersom jag vet att hon gillar det och eftersom det är det hon tycker om att göra.

Nu den sista veckan som min man har jobbat har jag försökt att hålla det fint varje dag och städa ordentligt, och ÄNTLIGEN efter 5 år tillsammans har han lyckats komma på det bästa sättet för mig att verkligen ta tag i det och även småplocka varje dag. Den enkla lösningen på detta var att när han jobbar och jag städar, så säger jag till när jag är färdig med varje rum, när jag har dammsugit, när jag skurat, när jag dammat eller när jag vikt tvätten. På det viset så känner jag mig mer produktiv när det gäller städningen och det är svårare att bara lägga mig ner och glo en serie istället. Han märker om det tar lång tid för ett rum eller en uppgift och jag känner mig stolt varje gång jag kan skriva att jag gjort klart något.

Innan har jag ofta sprungit från ett rum till ett annat och småplockat lite här och lite där, vilket har resulterat i att det inte blir så mycket gjort på den tid man springer runt. Jag har kanske hittat en leksak i vardagsrummet som ska in i dotterns rum och så har jag blivit kvar där och plockat lite, sedan hittat en sak som ska ut i köket och då fastnar jag där. Sedan cirkulerar jag runt och inget rum blir riktigt färdigt. Så lösningen vi kom fram till blev positiv på två sätt.

Sedan får vi se hur det blir till hösten när min skola börjar igen och hur man löser det när mannen är hemma, då jag oftast tycker det är jobbigare att städa eftersom jag vill umgås med honom. Men allt löser sig till slut och nu när vi har kommit fram till en bra lösning så kanske vi kan fortsätta på den banan på något vis.