Naturligt är vackert

Alltså mitt utseende har alltid varit något jag gjort mycket med och alltid varit mån om. Har alltid varit obekväm med att gå utan smink, tills jag träffade min underbara man då det inte blev lika viktigt längre. Dessutom sedan jag fick barn så är det inte alltid att man har tid att stå och sminka sig varje morgon så det har snarare blivit vardag att gå utan smink, även att jag alltid känt mig vackrare med.

Tills för någon vecka sedan när jag sminkade av mig på kvällen, det var bara kvar lite svart vid ögonfransarna och sedan smörjde jag in mitt ansikte som varje kväll, tittade mig i spegeln och älskade vad jag såg. Jag var miljoner gånger vackrare utan smink och med en fet kräm i ansiktet som gör så det glänser, inte det finaste men jag var jätte vacker tyckte jag. Så jag ha kommit på att jag är allra vackrast utan smink eller med lite mascara bara.

Trots detta så är det självklart dagar då jag sminkar mig mer än så, men när jag såg mig själv i spegeln så vacker utan något alls och med min underbara ögon som jag är så stolt över så fylldes jag av en sådan kärlek till mitt eget utseende som jag aldrig varit med om. Fortfarande så är min kropp inte vad jag önskar, men jag har ändå insett att jag är vacker som jag är även att jag vill ha plattare mage men ändå ha kvar mina kvinnliga kurvor.

Så just nu är jag på ett bra ställe vad gäller synen på mitt eget utseende, jag trivs med det mer än jag någonsin har gjort. Om man inte räknar med när jag var gravid, men eftersom det är något som inte varar så räknar jag inte med det.

Min man har dessutom kommit med lite små kommentarer om mitt utseende och det gör mig alltid lika lycklig. Igår när vi såg outsiders på nätet så var det en tjej som inte hade något hår alls, då insåg min man att jag nog skulle passa med bort rakade ögonbryn och att jag sedan målade dit dom. Så jag gjorde det igår när dottern badade och han tycker jag passar riktigt bra i det, även att jag ännu inte är duktig på att måla ögonbrynen jämnt, men det tar ju tid att lära sig. Jag kan i alla fall göra rätt snygga för att inte ha målat innan (när jag hade rakade förr gjorde jag bara två svarta streck)..

Så man kan ju säga att från att ha gått svartsminkad och nästan gömt mig under allt smink, även att jag oftast bara sminkade mig med lagom mycket svart så det framhävde mina ögon, till att faktiskt tycka jag är vackrast utan smink är något jag aldrig trodde skulle ske. Önskar många fler kunde inse hur vackra dom är utan kladd i ansiktet, även att man självklart gör sig vacker någon eller några dagar i veckan.

Den första bilden är tagen kvällen jag insåg att jag är vacker utan smink, den andra är tagen idag:

Problemen med ADD

Jag bara måste tipsa om världen bästa text jag just läst om ADD.. Det är verkligen så jag kan känna det ibland och herregud vad man känner sig korkad när det händer, men nu vet jag ju att det är helt normalt för min ADD hjärna att reagera så.

"Om det är ett helvete att ha ADHD i skolan torde det vara ett större helvete att ha ADD, den hypoaktiva sorten ADHD, dvs utan H:et för hyperaktivitet, AD(H)D, då hjärnan är mer lågaktiv och alltså långsam.
Inte mindre intelligent, utan behöver tid för att signalerna ska hitta rätt.

Har man ADD är det av ännu större vikt att man får tid på sig

än vid hyperaktiv ADHD. Exempel:
Fråga någon med ADD om ni ska äta pizza.
Du får inte svar direkt utan frågar igen.
Du kan inte vänta på svar utan inflikar, vilken sort vill du ha, vad vill du ha på?
Du kanske tror att det hjälper med att förtydliga med att fråga om smaken på pizzan?
Du har redan gjort flera fel. Sluta tjata!

För det första, varje gång du ställer frågan, frågar om, så måste ADD-hjärnan börja tänka från början. Sedan avbryter du tanken som börjat med en ny fråga att ta ställning till:
”Vill jag ha pizza, pizza, ja, det är den runda saken med ost och ..” Vilken sort vill du ha?
Avbrott. Omstart: ”Vill jag ha pizza, pizza, ja, det är den runda saken med ost och ..”
Fråga istället i god tid och ställ en fråga i taget. Kan du inte planera bättre än att kräva svar när det börjat bli stressigt, kort om tid eller du är för hungrig får du lära dig bättre framförhållning. Stress är överhuvudtaget ADHD:s värsta fiende och det är inte roligt att folk tjatar på en när man försöker besvara frågor eller göra något. Sista sekunden funkar sämre än framförhållning.

Säg inte flera instruktioner samtidigt eller följdfrågor innan första svaret kommit, det funkar bara inte. De kommer glömmas bort ändå och hjälper inte utan förvirrar bara.
Ta en sak i taget. Struktur. Följ upp att varenda sak blir gjord, om du har ett barn du märker behöver lite mer tid. 1) Maten är klar. 2) Stäng av TV:n. 2) Tvätta händerna. 3) Kom hit.
Kom och ät, maten är klar, glöm inte tvätta händerna och du, stäng av TV:n också. Det fungerar sämre och antagligen inte alls. Det bara ökar stressen för alla parter. Inte okänt är att läxtillfällen kan driva föräldrar till vansinne då barnet bara inte gör vad man säger när man säger det. Behåll lugnet och därmed hemmets frid."

När jag läste detta så var det som att någon hade suttit inne i mitt huvud och sett vad som händer och sker i olika situationer. Så jag läste detta högt för min kära man och han frågade om det verkligen är så det är för mig och jag kunde verkligen säga att det är så det fungerar i min hjärna. Så nu förstår han sig på det lite mer och kanske kan förstår varför det inte fungerar att fråga mig flera saker samtidigt eller att be mig göra flera saker åt gången.

"Många är inåtvända, blyga, plikttrogna och som presterar sämre än de borde med tanke på deras förmåga. Vanligtvis överkänsliga för kritik och krav som ställs, även om de klarar av det som förväntas av dem. Undviker ofta sociala situationer för att de kan bli förvirrande och ångestväckande, inte för att de drar sig undan kontakt. Hypoaktiva människor sluter sig inom sig själv, de blir lätt handlingsförlamade och får ofta psykosomatiska besvär när de känner sig förvirrade och inte har överblick och kontroll.
 
Hypoaktiva flickor är ofta blyga dagdrömmare som sitter försjunkna i egna tankar. Deras ouppmärksamhet i skolan märks inte eftersom de sliter hårt för att inte dra uppmärksamheten till sig, de verkar lyssna till läraren samtidigt men i själva verket är de långt borta i tankarna. Dessa flickor känner ofta oro inför skolan, de är glömska, oorganiserade, har svårt att slutföra uppgifter och blir mycket oroliga inför kommande uppdrag i skolan. De behöver hjälp i skolarbetet och om inte en förälder sitter med vid läxläsningen blir inget gjort. De arbetar i långsammare takt jämfört med andra flickor och verkar snabbare bli överbelastade. Omgivningen gör ofta misstaget att tro att de är mindre begåvade än de faktiskt är. En del får ångest eller blir deprimerade."

Ännu en text som stämmer in väldigt bra på mig och som är den delen av min ADD som jag avskyr allra mest. Eftersom det stämmer in väldigt bra på läxor och skola är det något av det värsta jag vet. Kommer jag dock in i en uppgift eller läxa utan att bli störd kan det bli riktigt bra, men minsta lilla sak som distraherar mig eller som väntar efter som är mycket roligare så är det jätte svårt för mig att plugga. Då blir det oftare att jag låter bli att göra det eftersom att jag bara blir frustrerad om jag försöker utan framgång.

Därför är just skolan och läxor en sak som jag behöver väldigt mycket extra hjälp med och någon som puttar på mig att utföra det jag ska göra. En sak som jag fått igång mig lite nu när det gäller mina studier är att jag vet exakt vart jag vill och hur jag ska ta mig dit, då blir det lättare att prestera eftersom detta är vad jag verkligen vill arbeta med.

Bättre dag.

Denna dagen mår jag mycket bättre, även att jag fortfarande har värk i kroppen och är sjukligt trött. Dock känner jag att jag nu kan skriva ner hur det gick i Jönköping igår. Dels så var det extremt hemskt att gå upp så tidigt och lämna dottern på dagis en halvtimme innan det egentligen öppnade och alla andra barn skulle komma. När man väl kom på bussen så var det inte allt för farligt, men jag hade ju hellre legat hemma i min säng.

Hur som helst så fick jag träffa en manlig läkare som kände på mina leder och hade kollat igenom mina prov. Dock visade det sig att jag har inte Reumatoid Atrit som jag tidigare har fått veta, utan jag har än så länge ingen direkt diagnos på det. Han kom fram till att jag har något reumatiskt, men han kunde inte säga vad utan det får fortsättas att utreda mig så att jag får en, så tills vidare står det i mina papper att jag har Atrit UNS (odentifierad). Jag hade i alla fall turen att jag fick medicin för mina smärtor. Det är en medicin jag ska trappa upp i fyra veckor, det mest komiska är att jag börja med full dos på självaste julafton. En slags julklapp att jag har kommit så långt med hjälpen i alla fall.

Tyvärr tar det från 1-3 månader innan denna medicinen börjar fungera, så under tiden ska jag även äta kortisontabletter varje morgon. Dessutom eftersom denna tablett kan påverka min redan IBS drabbade mage så fick jag en tablett som jag ska ta vid behov när jag får smärtor. Det känns i alla fall skönt. Så nu hoppas jag att detta hjälper mig så att det underlättar lite i vardagen i alla fall.

En till positiv sak dom hade kunnat se utifrån röntgen jag gjorde är att jag har en "light" version av reumtism, det betyder att det inte skadar något direkt i lederna så som det ser ut nu kommer jag inte behöva lida av krokiga fingrar och sådant när jag blir äldre. Något positivt man kan hålla fast vid i alla fall.

Nu kommer det dröja i alla fall fyra månader innan jag ska tillbaka till Jönköping och denna läkare, men det kommer i alla fall vara dit jag ska åka när jag ska till reumatologen. Så det kommer bli lite träffar nu under en tid tills dom hittar vad det kan vara jag lider av så dom kan hjälpa mig på bästa möjliga sätt.

Dessutom har jag fått remiss till ett möte med kurator, sjuksköterska och arbetsterapeut som ska hjälpa mig med hur jag ska hantera saker och ting dom dagar då jag har som ondast. Jag ska få lite tips och råd. Dom ska också kunna ge mig råd på hur jag ska tänka och hur jag ska göra i och med att jag studerar till undersköterska.

Så nu ser det i alla fall lite ljusare ut för mig och tills vidare känner jag mig riktigt nöjd. Nu kanske medicinen kommer hjälpa lite och jag kanske leva lite mer normalt under vintern.

Extremt ont.

Jag lovade att berätta för er hur det hade gått och jag hade gärna velat få det ur mig. Men jag kan knappt röra mig av smärta i lederna, dels beror det på allt spring idag och dels på att jag gått upp så tidigt så min kropp saknar sömn. Därför orkar jag knappt ens sitta upp, så absolut inte skriva just nu. Så jag återkommer kanske ikväll (inte troligt) eller i morgon.

Reumatolog i Jönköping.

I morgon bitti klockan 06:00 ska jag och min älskade man lämna dottern på dagis, en halvtimme innan det egentligen börjar så får en fröken komma dit och ta lilla Zoe. Bara för att bussen till Jönköping går tjugo minuter över sex, måste ta den för att hinna till sjukhuset där jag ska vara klockan 08:30.

Ska då träffa en reumatolog för att se hur man ska gå vidare med det faktum att jag har Reumatoid Artit. Jag kan nu inte skriva så mycket mer än att jag kommer dö av att gå upp klockan 04:00 på morgonen och sedan vara iväg till runt två tiden, hämta dottern på dagis och sedan orka med till kvällen. Ska dessutom baka pepparkakor med henne i morgon eftermiddag, har gjort egen deg idag.

Men nu håller jag alla fingrar och tår för att jag kanske får lite hjälp i morgon, eller att dom börjar med fortsatt utredning för att komma på lite mer specifikt om min sjukdom. För att sedan kunna hjälpa mig på olika vis. Mitt knä är fortfarande jobbigt dom flesta dagarna, men jag har mina ljusa dagar och då är min energi på topp. Har under några dagar haft det rätt bra och två dagar i rad har jag cyklat ner till affären tre gånger, för att jag glömt saker jag skulle köpt. Då har man energi och lust i alla fall.

Sedan är min vänstra handled hemsk, har ont dagligen och det går i vågor. När det är som värst kan jag knappt använda handen och det gör extremt ont. Nu ska jag inte tjata mer om detta, utan jag skriver i morgon om hur det gick hos reumatologen.

Ta fram tankar..

En sak som jag tycker är lite jobbigt ibland, som jag även tror att min älskade man stör sig på, är att många tankar och idéer jag har diskuterar jag med honom även om jag vet att han inte finner det intressant. Det är mycket som jag tidigare skulle ha skrivit om här på bloggen, som jag skulle delat med mig av och förhoppningsvis fått respons på här. Fast eftersom att dottern och skolan tar upp så mycket av min tid så blir det inte att jag skriver mycket här. Jag önskar att jag hade tid som innan att när jag tänker på något eller har en åsikt sätter mig ner och skriver ner allt.

Reflekterar över vad som rör sig i mitt huvud med hjälp av att skriva ner det, istället för att tänka runt det och tappa hälften eller diskutera det med min man som knappt lyssnar för att han inte tycker det är intressant och det i alla fall försvinner ut i det tomma intet.

Jag borde bära med mig ett block och en penna vart jag än går för att skriva ner några stödord så att jag sedan kan minnas vad jag tänkte på eller reflekterade över. Så att när jag har tid att sitta här kan jag skriva ner det och få igång lite mer på bloggen och på min kreativa hjärna.

Första advent 2013

Äntligen är första advent här, jag har längtat tokmycket i år. Dels för att dottern har fått en kalender med en liten pixibok i varje lucka och jag tycker minsann att det är lika spännande som hon. Sedan är det så mysigt när man äntligen går in i december och får börja räkna ner till julafton. Jag fullkomligt älskar detta.

Åh, jag har äntligen lyckats att få det väldigt mycket mysigt inför advent. Inte så att det bli julkänsla, eftersom jag vill vänta med alla tomtar och sådant. Utan bara lite adventsmysigt. Och det känns väldigt skönt att kunna få till det så som man har byggt upp det i huvudet.

Nu ska jag mysa lite med min underbara familj innan det är dags för frukost.