Höstfix

lyktan ska egentligen stå framför

 

Har höst fixat här hemma nu och blev riktigt snyggt. Har fixat i blomlådorna på balkongräcket också, men har inte tagit någon fin bild på det ännu. Får uppdatera detta inlägget när jag gjort det. Blev lite dumt med att den färdiga bilden kom först, men orkar inte fixa i ordning det. 

Psyk-besök.

I Torsdags var jag äntligen på psykiatriska mottagningen, eller rättare sagt remiss- och bedömningsenheten där borta. Jag fick prata lite om min bakgrund och diverse saker. Lite om hur det är nu och om vissa saker finns kvar i mitt liv eller är borta. Det var rätt jobbigt att prata om vissa saker, men det var ändå skönt. Och självklart så pratade vi om min medicin, det var ju därför jag skulle dit från början.

Min medicin emot ångesten har jag redan fått utskriven igen, så det ska hämtas på Måndag. Men för att få min Concerta för ADDn måste jag ta lite prover och diverse saker för att dom ska se att allt är okej och att jag är frisk och sådant. Så den får jag inte ännu, men ska springa dit och ta prover på Måndag så vi får hoppas att det går fort. Måste ha min Concerta, börjar bli jobbigt.

Sedan ska jag också få en samtalskontakt, vilket kan vara rätt skönt. Jag ska inte gå regelbundet utan när jag känner att jag behöver det, så vid behov helt enkelt. Kanske blir lite regelbundet nu i början eftersom det var ett tag sedan jag hade någon att prata med och personen måste ju få lite information om mig.

Så nu återstår det att vänta och se hur det blir. Hoppas i alla fall på medicin snart så att man kanske kan börja fungera lite mer normalt igen.

Det går framåt

Kom på igår kväll att jag inte skrivit om Zoe på ett tag nu, så slänger inte lite saker om vad som hänt den senaste tiden.

Dels så har hon börjat få smaka mat. Jag vet att det är lite tidigt eftersom hon inte ens är tre månader, men hon blev så otroligt sur när vi satt och åt mat förra lördagen att det gick inte att låta bli. Hon försökte ta maten från tallriken när hon satt i knäet och när hon inte fick blev hon jätte förbannad. Så jag gav henne majspuré och hon älskar det.

Sedan har vi fått ändra tills sittdelen på vagnen. Dels för att hon är för lång för att få plats i liggdelen och sedan för att hon vill inte ligga längre utan tycker det är mycket roligare att få sitta upp. Man ser ju så mycket mer då och dessutom kan man titta på mamma och pappa när man rullar ner till affären.

Dessutom så när hon halvsitter eller halvligger eller vad man ska säga så försöker hon komma upp till sittande genom att böja sig framåt. Det går inte så jätte bra, men hon försöker i alla fall och det är gulligt. Så hon vill sitta ordentligt och inte bara halvt.

Hon kämpar också med att försöka komma över från rygg till mage. Det är så nära att hon rullar runt, men det går inte riktigt. Men hon har i alla fall kommit på att det är skönt att ligga på sidan. Så när hon har kämpat färdigt somnar hon på sidan och ser så söt ut.

Häromdagen fick hon en elefant av grannen. Den hade en spegel på magen, prassliga öron, en plinga i huvudet och höll i en bitring, dessutom är det ett gosedjur. Hon älskar den verkligen och tycker den är jätte rolig. Speciellt roligt är det att titta på snabeln och när man drar den på näsan så skrattar hon. Igår när hon somnade på sidan låg hon och höll om den. Hann tyvärr inte få en bild eftersom jag glömde bort att ta en, men får ta det till nästa gång.

I morgon är det dags för en koll igen och hennes 3-månaders spruta. Lilla mamma är livrädd för sprutor och så ska man hålla masken och inte låtsas om det för att hon ska vara lugn och inte bli rädd. Får se hur det går. Dessutom ska det blir roligt att veta hur mycket hon väger nu och om hon blivit något längre. Jag personligen tycker hon är väldigt lång och smal, men hon har ju lite bebisgos på vissa ställen i alla fall.

Vildgryta

Testade detta receptet igår och det var tillräckligt gott för att jag ska skriva ut det här. Däremot skulle jag ta bort enbären nästa gång jag gör den, för det förstörde grytan lite tyckte jag.

Vildgryta
4 portioner

2½ dl sojabitar
200g svamp
½ dl koncentrerad vinbärssaft
1 dl vatten
2½ dl havre- eller sojagrädde
1 tärning grönsaksbuljong
5 krossade enbär
1 tsk timjan
1 msk soja
ev. maizena

Fräs sojabitarna ihop med svampen tills bitarna fått lite färg. Tillsätt övriga ingredienserna och rör om noga så att allt blandas. Låt koka i ca 10 minuter, vispa i lite maizena om det är för tunt. Smaka av och servera med potatis.

Tips!
På hösten passar det jätte bra att ha kantareller.

När man hittar en riktigt bra blogg..

Fick ett mail från Living Green om en intervju med vegetarianen Karoline Jönsson och var tvungen att läsa och självklart klickade jag mig vidare till kvinnans blogg som också heter Det gröna skafferiet. Har nu suttit i ca 35 minuter utan paus och läst och jag kan bara säga att jag ÄLSKAR bloggen. Jag kan rekommendera den starkt och var bara tvungen att göra ett inlägg om det och tipsa er som (kanske) läser min blogg.

Känns som det inte är så många som läser här eftersom det ekar tomt bland kommentarerna. Men jag fortsätter blogga på som vanligt eftersom jag mår bra av det.

Drömmen om något annat..

När jag läste detta inlägg om att längta bort, så kände jag till viss del igen mig. Det är inte så att jag direkt längtar mig bort till ett annat liv i samma utsträckning som denna kvinna skriver om.

Men jag kan komma på mig själv med att gå förbi ett vackert hus och önska att jag bodde där. Jag fantiserar då om hur jag skulle kunna fixa i ordning både inne som ute. Hur vackert och mysigt vi skulle ha det i det där huset och hur mycket trädgård vi skulle ha som Zoe sedan skulle kunna leka i.

Jag drömmer om alla vackra blommor och växter jag skulle ha i mina land, hur mysig och lummig min trädgård skulle vara efter några år när allt har börjar växa ordentligt. Krukorna med blommor och lyktorna på trappan/utanför dörren. Hur mysigt och hemmatrevligt vi skulle ha det inomhus med ett ordentligt kök i lantlig stil som jag lagar massor med god mat i. Ett stort mysigt vardagsrum, ett stort sovrum där allt får plats utan problem.

Ett mysigt rum till Zoe där hon får plats med alla leksaker och kan ha sin egna lilla stil istället för att sova i samma rum som oss. Alex hade fått ett jätte häftigt rum och fått välja hur det skulle se ut.

Det är vad jag ibland kan drömma mig bort till. Inte ett helt nytt liv, men ett liv i ett hus där man får plats med det mesta utan att det blir trångt. Där jag har en stor trädgård att fixa i och där Zoe kan leka. Det är min dröm en dag (tror inte det lär bli så, men drömma får man), att ha ett vackert mysigt litet trähus med lummig trädgård.

Något sådant här skulle det kunna se ut:

Kroppen efter förlossningen.

Ja, hur förhåller man sig egentligen till kroppen efter att det lilla miraklet kommit ut. Jag har kollat på många som skickat bild till mammaformer och läst deras historia. När jag ser alla dessa bilder så mår jag lite mindre dåligt över min kropp, men ändå så finns den där lilla känslan av att verkligen hata sin kropp kvar. Jag vet att det kommer att gå över, börjar jag träna så försvinner mer. Fast det är ju så att det hänger lite överallt just nu och magen är HEMSK.

Fast samtidigt så är det ju så att så fort jag ser min underbara lilla dotter så är min kropp och hur den nu ser ut lugnt värt det tusen gånger om. För jag älskar henne över allt annat och älskar mitt liv som mamma (känns så overkligt när jag skriver det) att min kropp spelar ingen roll. Jag hade gärna sett mycket värre ut bara för att hon är det vackraste som hänt mig.

Att min kropp ser ut som den gör är ju trots allt naturligt, kroppen förändras ju under graviditeten och måste ju självklart även vara förändrar efteråt. Så även att jag ibland mår skit över min kropp nu, gråter lite ibland, så är den inte så hemsk.

Dessutom att min kära fästman fortfarande finner mig attraktiv och tycker om att ligga och smeka min mage gör det hela lättare. Han säger hela tiden att han inte bryr sig om min kropp, jag kommer alltid vara vacker och vi har ju fått en vacker underbar dotter. Då vill jag nästan gråta av lycka istället för att han är så himla underbar och världens finaste pappa till min dotter. Älskar dom båda så otroligt mycket.

(funderar på att lägga upp en bild här sedan, men vi får se om jag känner mig tillräckligt till mods att göra det)

Vad är positivt med att vara Bokstavsmänniska?

"Ofta fokuseras det på hur de negativa sidorna av handikappen styr våra liv, men det finns faktiskt en annan sida av det också. De positiva sidorna. Bokstavsfolket har styrkor och fördelar som "normala människor" inte har. Ganska många faktiskt.

En sak som de flesta bokstavsmänniskor har gemensamt är att de är originella tänkare och oftast går sina egna vägar. De har svårt att komma in i rutiner och tänker därför "utanför ramarna".

Bokstavsfolk anses ofta vara väldigt roliga att umgås med, då de är energiska, spontana och nyfikna till sin natur. När de verkligen brinner för något, får de enormt mycket gjort, på kort tid och också väldigt bra genomfört som regel. Ingenting blir halvdant då det kommer till exempelvis ett specialintresse.

Rätt hanterad kan aggressiviteten tillsammans med diskussionslystnad vara ett ganska kraftfullt verktyg att nå dit man vill.

Ingenting är omöjligt, ens för oss."

När jag läste detta så var det som att allt negativt med min sjukdom nästan försvann. Jag har sedan jag fick reda på min sjukdom, kanske till och med innan dess, bara fokuserat på negativa saker och att försöka ändra på dom. Nu har jag äntligen förstått att nästan alla dom egenskaperna jag älskar med mig själv har med min sjukdom att göra. Så jag har nu valt att fokusera på dessa sakerna istället för allt det negativa.

Fast det är ju sant, ibland får jag ändå fokusera på det negativa, eftersom att finns vissa saker jag faktiskt måste försöka göra bättre. Det finns vissa negativa saker med mitt handikapp som inte går att ignorera. Men jag hakar inte upp mig på bara det nu för tiden. Utan ser också det positiva med min sjukdom, med mitt handikapp. 

Som till exempel har jag alltid varit väldigt kreativ när det kommer till fotografering. Även att jag haft svackor där jag känt att jag orkar inte fotografera, nu lägger jag av. Så kommer jag alltid tillbaka det, för det är min passion. Det är en av dom sakerna jag älskar mest här i livet. Så när jag vill visa min kreativa sida, så är de via kameran jag gör det. När jag mår som bäst, så fotar jag som mest. 

Så jag skulle inte för något i världen vilja vara utan min ADD, för vem hade jag varit då? Inte den jag är idag i alla fall.

Kunde inte sagt det bättre själv

Jag håller helt och klart med Vardagslinjer när hon pratar om det här! Jag känner verkligen igen mig, antingen så är det tvättmaskinen jag pysslar med, eller så är det diskmaskinen. Eller så springer jag bara runt och små plockar bland saker och ting. Jag får alltid för mig att rensa lite här och rensa lite där. Sätter mig ju såklart ner att vila här med en kopp tea ibland eller gosar med Zoe, men ibland känns det verkligen som att man inte gör annat än irrar omkring.

Igår rensade jag bland sminket. Idag bland diverse saker som hör hemma i badrummet som är alldeles för många, så mer än hälften ligger i en låda tills vidare. Ska ta minst 2 gånger om året och gå igenom den. Om jag kommer ihåg vill säga.

Igår gick även tvättmaskinen på högvarv och jag fick se botten av tvättkorgen igen efter sådär en evighet. Fast strax efter jag var färdig fick jag slänga ett helt täcke i den för att en katt satt sig på den (mitt fel eftersom jag glömt kattlådan) och därmed försvann botten igen. Så IDAG ska jag få den tom, annars blir jag ledsen. Sedan har jag massor med disk som måste in i maskinen och köras. Så det är nog aldrig en dag ledig ifrån sådant.

www.livetsommamma.se!!

Du sätter rubriken – jag skriver inlägget

Jag gör som Katta Kvack, som gör som några andra. Ni får kommentera en rubrik och jag skriver ett inlägg om det. Så kanske det blir lite mer action här på min blogg och ni kan ju påverka så ni kanske får läsa om någon intressant som ni vill veta lite om. Så nu kör vi, KOMMENTERA!

Bloggtystnad..

Nu har jag inte varit här och skrivit trots att jag haft massor att skriva om. Det beror på att jag fästmannen och lillan har befunnit oss i Lönneberga, där vi inte har tillgång till internet, för att dom håller på att fixa rören i vårt badrum. Fast nu är vi tillbaka, dom har fortfarande jobb att göra, fast vi hoppas dom blir färdiga idag. Eller att dom i alla fall sätter i toaletten och låter oss använda duschen och så under helgen. Annars blir vi galna och vaktmästaren måste fixa någonstans vi kan duscha, känns inte så trevligt..

Men hur som helst har vi haft det bra där borta i skogen, förutom att min mage verkar bli sådär äckligt jobbig igen och jag känner mig begränsad. Jag hatar verkligen att min mage krånglar.. Visst har fått ett pulver av mormor som faktiskt fungerar, så länge det inte beror på att jag ätit något fel. Men jag måste ju ändå ta reda på vad felet är med min mage. Så nästa vecka ringer jag sjukhuset. Ska ta en hel besiktning av mig eftersom jag dessutom har ont i knäna och har haft problem med något som verkar vara reumatism, alltså ont som F*N när det blir kallt ute, sedan jag var liten. Så bäst att kolla upp allt samtidigt.

Älska tea.

Jag var inne på iFokus idag, som vanligt. Har nog fastnat lite för den sidan tror jag. Man kan hitta så mycket att känna igen sig i och man kan skriva vad man själv tycker, tänker, har varit med om och så vidare. Det känns som att jag får utlopp av så mycket tankar och jag känner mig hemma där.

Hur som helst så var det en grupp som handlar om bara tea, så jag kollade in lite bland dom inläggen. Hittade ett om hur många teasorter man hade hemma. Så jag läste lite vad andra hade och flera stycken hade över 20 stycken och jag undrade hur man kunde ha så många. Men jag tänkte att jag får väl skriva hur många jag har. Så jag sprang ut i köket och räknade. Skämdes lite när jag räknat färdigt och förstod hur man kunde ha över 20 olika sorters tea. För i min "lilla" tea samling fanns det:

• 10 olika sorters löstea
• 12 olika sorters påstea
• = 22 olika sorters tea!!!

Det är ju helt galet hur mycket tea jag har samlat på mig. Vissa av dom har jag inte druckit på långt över 1 år, vissa har jag druckit lite av. Däremot har jag några sorter som är favoriter, som jag köper hem nytt så fort det tar slut. Så nu sa fästmannen att det är slut med det och jag känner detsamma. Jag ska beta av lite löstea och sedan får mina burkar i framtiden BARA innehålla tea som jag faktiskt dricker av regelbundet och som jag tycker är gott. Så jag tycker att jag ska begränsa mig lite med hur mycket tea jag har, eller om jag ska ha så mycket olika tea sorter som jag har, så ska jag dricka av alla sorter lite då och då i alla fall.

Så jag kan inget annat än säga att måste verkligen ÄLSKA tea, och det gör jag ju. Nu har bevis på det, jag är GALEN! Speciellt i tea och saker som har med tea att göra. Skäms lite, men känner mig samtidigt stolt.

Vegetarian.. eller alla dessa namn.

Jag har alltid sagt till folk att jag är vegetarian fast äter fisk och skaldjur. Fast efter ett tag hittade jag något som kallas demivegetarian, då äter man fisk och kyckling, men jag äter inte kyckling. Fast det var det närmaste namnet som fanns för det jag är. Sedan några dagar har jag suttit väldigt mycket på iFokus och kollat runt, mest på Bokstavsfolk. Men nu idag började jag kolla runt bland Vegetariskt. Då hittade jag ett inlägg om just demivegetarian, och där hade en person skrivit att det fanns ett annat ord för personer som äter vegetarisk kost, men ändå äter fisk och skaldjur. Så nu har jag fått det bekräftat, detta är vad jag är:

Pescetarianism är en slags kosthållning som innebär att man äter fisk och skaldjur, och även mejeriprodukter och ägg, men inte kyckling eller annat kött.

Fast jag kommer antagligen i fortsätta att säga att jag är vegetarian, men äter fisk och skaldjur. Det är lättast för andra att förstå, men nu vet jag i alla fall att det finns även ett namn för det jag är. Jag är Pescetarian, låter som någon religion eller något sådant.

Att fira dig.. utan dig!

Loggade nyss in på min hotmail för att kolla lite mail och när jag fick se startsidan blev jag sittande och bara stirrade på skärmen. Det högg till i bröstet och jag ville bara gråta. Där på skärmen stod det om dig, det stod om att det snart är din födelsedag och om jag ville skicka ett mail. Det kändes som att det vore så lätt och så skönt att få skicka iväg ett mail, men jag vet att jag inte får svar och jag vet att du aldrig kommer läsa det. För du finns inte längre.

Önskar så att jag hade fått chansen att fira din 20års dag, för du skulle ha blivit så gammal. Skulle ha kunnat gå till systemet och köpa något riktigt gott att dricka. Vi hade kunnat ta en kväll tillsammans och firat dig. Hur eller hur så kommer jag att fira din födelsedag, för min skull, för din skull och för vår skull.

Skrattande liten dotter

Idag på eftermiddagen när Zoe låg på mig och sov så skrattade hon till i sömnen, alltså ett läte när hon skrattade. Jag tänkte att det var för att hon sov det var något läte. Men nu när hon ligger på filten och skrattar åt något i taket så är det samma läte. Hon LÅTER när hon skrattar nu. Snacka om att hela kroppen fylls av bubblande glädje när man hör henne och det är så mysigt. Älskade lilla unge, du får inte göra saker så snabbt, jag hinner inte med.

En lite fråga till er läsare.

Jag undrar en liten sak och tänkte i fall ni läsare kunde svara på den. Är det fel att ta ett glas vin/cider till maten eller på kvällen en helg när man har en liten bebis?

Liten människa, stor kärlek!

När min dotter ligger på magen på mig och stödjer sig upp med sina små armar och tittar en rätt i ögonen, och så fort man säger hej så får man ett jätte stort skratt tillbaka, vill man inte vara någon annanstans. Då känner jag bara ren och underbar kärlek och då känner jag att allt annat kvittar och jag vill bara ligga kvar i resten av mitt liv.

Att vara mamma är verkligen det bästa som finns, aldrig att jag trodde man kunde känna så mycket kärlek till en så liten individ. Mamma älskar sin lilla vackra underbara perfekta trollunge Zoe mer än jag någonsin kunde tro och kan beskriva med ord. Mitt lilla mirakel och livsverk, alltid ska jag finnas vid din sida.

Läkarbesök med Zoe

Idag var vi på läkarbesök med lilla Zoe och allt var jätte bra och precis som det ska. Fast hon ligger mest på en sida så vi skulle försöka få henne att ligga lite mer på den andra och sedan få det att jämna sig lite. Det är dock inte så lätt med en envis unge som dessutom sover bäst på ena sidan och vill helst vända huvudet tillbaka när vi ändrar på det. Fast vi ska lyckas, vi är två envisa mot en!

I alla fall så är hon nu 59,5cm lång och väger 5692gram. Så vår lilla tjej blir bara större och större, en sak som verkligen märks när man ska bära henne.

Men det är så underbart att hon blir större också, eftersom hon hänger med mer och är mer vaken. Hon vill gärna sitta mycket, för då ser hon mer vad som händer. Och när man säger hej till henne börjar hon skratta och prata massor. Det är så att ens hjärta smälter och man glömmer verkligen hela omvärlden när hennes stora leende kommer fram. Hon är så fin vår lilla dotter. Älskade underbara Zoe, jag är världen stoltaste mamma som har dig.

Höstsol genom mitt fönster

Nu när jag satte mig för att kolla lite på datorn innan jag fortsatte med städningen, så lade jag märke till hur vackert höstsolen lyser in i vardagsrummet. Har tagit bort dom stora träden och ställt i duschen så det kommer in mycket mer ljus. Jag sitter med en kofta som jag köpte för någon vecka sedan av en bloggare jag följer och njuter lite av att hösten faktiskt är här. Visst känns det lite trist, men det finns mycket charmigt med hösten ändå, så jag ska njuta så gott det går av dom vackra dagarna och dom gråa och trista kan jag sitta och drömma tillbaka på en vacker dag som denna.

bild från någon höst

Hösten är på väg

Det märks verkligen att hösten är här nu. Så fort man klivet utanför dörren så är det lite små kyligt och att ha en kofta på hela dagen är inget problem. Fast kofta inomhus är fortfarande hemskt varmt, sedan att vi har en bastu till lägenhet har absolut inget med det att göra, kan vi säga. Det börjar blir mindre och mindre tvätt som hänger ute, eftersom det inte riktigt vill bli torrt. Jag tycker det är lite små mysigt att den börjar komma, så jag små startade lite häromdagen med tända ljus och tea framför en serie i vardagsrummet, lite egentid. Fast det mysigaste var nog igår, då sket jag i att tända lampor och tände bara två ljus. Det var verkligen mysigt och jag hade kunnat sitta så i flera timmar, om det inte varit för att min lilla dotter är förkyld och ville vara hos mig.

Men jag längtar tills att löven blir färggranna och man kan gå ut fota lite gråa foton som jag kallar det. Alltså rätt trista, men ändå vackra foton. Av någon anledning är det hösten jag gillar att fota mest och som jag har mest inspiration på. Fast det ska nog bli bättre dom andra årstiderna med. Har dock märkt att det inte är lika lätt att få tid för att fota när man har en liten, fast ska nog unna mig en liten fotostund nu i höst. Då får fästmannen ta dottern och jag går ut en liten stund. Han ska bara klara det med sina armar så blir det bra.

Hösten alltså, min favoritårstid, men ändå den som är jobbigast.

2 månader

Idag blir älskade underbara dottern 2 månader. Kan inte fatta att hon varit hos oss så länge, att det är så länge sedan hon kom till världen. Fast samtidigt känns det som att det borde ha gått mycket längre, för det har hänt så mycket. Det har hänt så mycket dom här senaste 2 månaderna att det känns som det borde ha susat förbi minst 6 månader. Men jag är glad att det inte gått mer tid, jag är glad har jag har så många fler månader att bara vara hemma med min dotter och så många fler månader kvar att se henne utvecklas och slå ut som en vacker ros.