Vad är positivt med att vara Bokstavsmänniska?

"Ofta fokuseras det på hur de negativa sidorna av handikappen styr våra liv, men det finns faktiskt en annan sida av det också. De positiva sidorna. Bokstavsfolket har styrkor och fördelar som "normala människor" inte har. Ganska många faktiskt.

En sak som de flesta bokstavsmänniskor har gemensamt är att de är originella tänkare och oftast går sina egna vägar. De har svårt att komma in i rutiner och tänker därför "utanför ramarna".

Bokstavsfolk anses ofta vara väldigt roliga att umgås med, då de är energiska, spontana och nyfikna till sin natur. När de verkligen brinner för något, får de enormt mycket gjort, på kort tid och också väldigt bra genomfört som regel. Ingenting blir halvdant då det kommer till exempelvis ett specialintresse.

Rätt hanterad kan aggressiviteten tillsammans med diskussionslystnad vara ett ganska kraftfullt verktyg att nå dit man vill.

Ingenting är omöjligt, ens för oss."

När jag läste detta så var det som att allt negativt med min sjukdom nästan försvann. Jag har sedan jag fick reda på min sjukdom, kanske till och med innan dess, bara fokuserat på negativa saker och att försöka ändra på dom. Nu har jag äntligen förstått att nästan alla dom egenskaperna jag älskar med mig själv har med min sjukdom att göra. Så jag har nu valt att fokusera på dessa sakerna istället för allt det negativa.

Fast det är ju sant, ibland får jag ändå fokusera på det negativa, eftersom att finns vissa saker jag faktiskt måste försöka göra bättre. Det finns vissa negativa saker med mitt handikapp som inte går att ignorera. Men jag hakar inte upp mig på bara det nu för tiden. Utan ser också det positiva med min sjukdom, med mitt handikapp. 

Som till exempel har jag alltid varit väldigt kreativ när det kommer till fotografering. Även att jag haft svackor där jag känt att jag orkar inte fotografera, nu lägger jag av. Så kommer jag alltid tillbaka det, för det är min passion. Det är en av dom sakerna jag älskar mest här i livet. Så när jag vill visa min kreativa sida, så är de via kameran jag gör det. När jag mår som bäst, så fotar jag som mest. 

Så jag skulle inte för något i världen vilja vara utan min ADD, för vem hade jag varit då? Inte den jag är idag i alla fall.