Ja, hur förhåller man sig egentligen till kroppen efter att det lilla miraklet kommit ut. Jag har kollat på många som skickat bild till mammaformer och läst deras historia. När jag ser alla dessa bilder så mår jag lite mindre dåligt över min kropp, men ändå så finns den där lilla känslan av att verkligen hata sin kropp kvar. Jag vet att det kommer att gå över, börjar jag träna så försvinner mer. Fast det är ju så att det hänger lite överallt just nu och magen är HEMSK.
Fast samtidigt så är det ju så att så fort jag ser min underbara lilla dotter så är min kropp och hur den nu ser ut lugnt värt det tusen gånger om. För jag älskar henne över allt annat och älskar mitt liv som mamma (känns så overkligt när jag skriver det) att min kropp spelar ingen roll. Jag hade gärna sett mycket värre ut bara för att hon är det vackraste som hänt mig.
Att min kropp ser ut som den gör är ju trots allt naturligt, kroppen förändras ju under graviditeten och måste ju självklart även vara förändrar efteråt. Så även att jag ibland mår skit över min kropp nu, gråter lite ibland, så är den inte så hemsk.
Dessutom att min kära fästman fortfarande finner mig attraktiv och tycker om att ligga och smeka min mage gör det hela lättare. Han säger hela tiden att han inte bryr sig om min kropp, jag kommer alltid vara vacker och vi har ju fått en vacker underbar dotter. Då vill jag nästan gråta av lycka istället för att han är så himla underbar och världens finaste pappa till min dotter. Älskar dom båda så otroligt mycket.
(funderar på att lägga upp en bild här sedan, men vi får se om jag känner mig tillräckligt till mods att göra det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar