tisdag 21 januari 2014

Svar på kommentar.

Fick en kommentar på inlägg igår om att min man är min bästa vän, eftersom personen valde att kommentera anonymt kan jag inte skriva till personen utan tänkte att jag kunde svara på kommentaren här på bloggen. Då får ju andra som kanske undrar samma sak också svar på frågan.

Kommentar:
"Det är rart, men det låter som du behöver komma utanför hemmet och träffa "vänner". Har du ingen annan vän än din partner"
- Anonym

Svar:
Som svar på din fråga kan jag säga att ända sedan jag flyttade till Eksjö har jag försökt att få vänner på olika sätt, men det har gått lite si och så med det. Har fått några vänner under åren, men dom har också försvunnit för att dom antingen flyttat eller andra anledningar. En stor bidragande faktor till att det är svårt för mig att få vänner är att dom i min egen ålder har svårt att förstå att med en liten dotter på 18 månader kan man inte bara lämna hemmet hur som helst och göra saker, utan det krävs lite planering eller som många lär tänka så kan ju mannen ta henne. Och det är klart han kan det, men sedan är det ju så att min man fortfarande lider av smärta i sin rygg sedan diskbråket och det gör att han inte bara kan ta henne, det beror ju på hur ont han har.

Sedan är det ju så att många i min ålder fortfarande festar eller går ut och dricker, jag har inget behov av att dricka och känner att det inte är något för att gå ut på hotellet här i Eksjö, så det gör det ju inte heller lättare att umgås med personer i min ålder eftersom att dom tycker man är tråkig då.

Då kommer vi fram till personer som faktiskt har barn, kanske kan jag försöka lära sådana personer genom dagis eller något annat. Det har jag faktiskt redan försökt, men många av dom som jag träffat på kanske har fått sitt andra eller tredje barn och har redan knutit kontakter med personer som fick sitt första barn när dom fick sitt första. Eller så är dom tio år äldre än vad jag är om inte mer och verkar anse att jag är ung och då går det inte umgås med mig, även att dom inte känner mig och har fått chansen att se hur mogen jag är trots min ålder.

Skolan jag går på, EksjöVux, har jag också försökt på. Tyvärr är det så att man har ju ingen direkt klass man kan lära känna utan man går olika kurser så det är olika personer på varje och dessutom verkar många där redan känna varandra och inte så angelägna att släppa in nya personer i sin lilla grupp. Dom kanske pratar med mig på lektioner och verkar riktigt trevliga och verkar som att man kan lära känna dom, så tar lektionen slut och alla springer åt sina håll och har ingen tanke på andra. Så det är liksom rätt kört där med.

Nätet har jag också testat på alla olika sidor man kan hitta, och där kanske det börjar bra, men när man vill träffas för att fika eller bara träffas och prata för att ta det till en högre nivå och utveckla det till vänskap så har dom inte tid eller så slutar dom bara skriva. Uppenbarligen är dom egentligen inte ute efter att lära känna personer IRL, utan det är bara för att skriva med någon. Tråkigt, men inget man kan göra något åt.

Så kan helt klart säga att jag har verkligen försökt att lära känna människor på olika sätt och i olika åldrar, men det verkar inte som att det går sådär jätte bra för mig. Så om du anonyma människa har tips så får du gärna komma med dom, eller andra där ute också för den delen.

1 kommentar:

  1. Jag förstår att det kan vara svårt i en liten stad som Eksjö, men det är bara fortsätta försöka! Bjud med folk i skolan på fika? Har ni funderat på att flytta? Tycker din man får rycka upp sig lite, du förtjänar vänner och han klarar nog mer än vad ni båda tror. Det finns många med diskbråck, han får väl börja träna och äta lite nyttigt, göra det bästa av situationen så han orkar med familjen och du får lite tid över dör att träffa vänner!

    SvaraRadera