söndag 26 januari 2014

Dag 26 - Vem jag smsar eller ringer när jag är nere

Eftersom min man är den som känner mig bäst, så ser han på mig när jag inte mår bra och är nere. Så jag behöver nästan aldrig säga något utan att han håller om mig för att han vet att jag behöver det. Men såklart finns det dagar då inte han kan trösta mig, dagar då jag är riktigt nere och verkligen inte riktigt orkar med att vara vuxen, då jag bara vill ligga under mitt täcke och sova bort hela dagen.

Då kan det vara skönt att höra min fina mormors röst eller att jag skriver en liten rad till min mamma. Det brukar alltid pigga upp att veta att när jag känner mig liten så finns dom bara ett telefonsamtal bort. Detta är väldigt sällan eftersom att jag numera inte har så dåliga dagar längre. Men den senaste veckan när jag varit riktigt sjukt har jag verkligen saknat min fina mamma och när man bodde hemma hos sina föräldrar. Hade verkligen behövt slippa städning, tvätt och matlagning när jag mådde som jag gjorde, men är man vuxen så finns det inga undantag. Jag är mamma hur sjuk jag än är och min dotter är ännu för liten för att säga ifrån att mamma mår inte bra.

Det gäller även dagar då jag mår dåligt psykiskt, men jag har världens underbaraste man som i alla fall tar hand om vår dotter då, även om han har ont.

Så jag ringer eller messar ingen speciellt ofta. Utan vaknar jag och känner att det är en riktigt pissig dag, vänder jag mig bara i sängen och kryper in i famnen på den underbara man jag delar mitt liv med och han förstår mig direkt. Dessutom kan han ibland märka att jag har en dålig dag innan jag själv hunnit känna efter och då kan han alltid lyckas göra dagen lite bättre innan den ens hunnit bli dålig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar