Herregud, nu tog det verkligen stopp i min hjärna. Jag är värdelös på att själv berätta hur jag är som person, för jag vet att jag ser mig på ett sätt, men att folk omkring mig har förklarat att jag inte alls är så som jag tror att jag är. Till viss det stämmer min egen syn på mig själv, men till viss del så underskattar jag mig själv och hur jag ser på mig.
En sak som i alla fall stämmer det är att jag är blyg som ett rådjur första gången jag träffar en person. Jag tar aldrig första steget och pratar med någon, för jag tror alltid att jag ska göra bort mig och att jag inte är tillräckligt intressant så att någon vill lära känna mig. Annars när man väl lärt känna mig kan jag vara riktigt galen och väldigt gullig faktiskt. Har jag träffat en person som jag anser är tillräckligt bra vän så kommer jag att bry mig om personen väldigt väl och är omtänksam.
Jag är bra på att lyssna på andra och ge goda råd eller trösta när det kommer till en sådan situation. När mina vänner mår dåligt är jag snabb på att finnas där och öppnar mina armar för att trösta. Så jag är en väldigt god vän i alla fall.
Så som person är jag blyg, galen och omtänksam kan man väl säga. Tyvärr verkar det inte vara många som vill lära känna mig mer på djupet, utan bara ytligt. Vilket känns tråkigt eftersom dom som känt mig på djupet sedan flera år alltid gett mig så mycket kommentarer om att jag är en unik människa som alla borde ha vid sin sida..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar