Tittade precis på filmen Älska mig och redan från början så kände jag igen mig så otroligt mycket ifrån när jag gick högstadiet. Den där klumpen i magen kommer tillbaka och det känns som det är jag som står där i gymnastiksalen igen. Att tänka tillbaka på den tiden gör verkligen ont, även att jag kommit så långt sedan dess. Att känna den där klumpen i halsen som bara växer, att känna rädslan och att stå där och vara så utanför, det var verkligen hemskt. Sedan att så många år sedan sitta och titta på en film som handlar om det, och slungas tillbaka till min egen tid i skolan och nästan kunna se mig själv när jag står där gör ingenting lättare.
Att bara en enda människa finns där för en och bryr sig gör att man klarar så mycket mer. Trots att jag var mobbad och det har satt sina ärr, så är det dom människorna som faktiskt fanns där för mig och som stod vid min sida och älskade mig för den jag är som jag minns bäst från min tid av skolan. Dessa människor kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta även om jag inte pratar med dom idag.
Och älskade Camilla som inte längre finns med oss, hon har den största platsen av dom alla. För utan henne hade jag verkligen klarat av skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar