Att umgås med personer som är i min egen ålder har jag alltid haft lite svårt för. Jag tycker dom flesta i min ålder är rätt omogna och inte riktigt har växt upp. Nu pratar jag inte om alla, men dom flesta. Jag har till exempel lärt känna en person via min fästman som är 35 år äldre än mig, som jag kommer bättre överens med och har roligare med än någon som är jämngammal med mig. Så det här med att umgås med folk i min egen ålder har aldrig direkt varit något jag varit så speciellt duktig på.
Jag har alltid trivts bättre med folk som är några år äldre än mig och sedan jag flyttade till Eksjö är alla jag umgås med äldre än mig. Jag känner mig mycket mer vuxen, samtidigt som jag kan vara mig själv och vara lite galen ibland. Jag känner att jag passar in här och jag trivs verkligen med sällskapet av alla som jag umgås med här. Att umgås med äldre personer har inte med att göra att jag vill känna mig vuxen, utan det har med att jag alltid har varit lite mer mogen än alla andra i min ålder.
Har sedan jag var väldigt liten fått höra fått min moster att jag var mycket mognare än dom i min ålder. Hon jobbar som hemkunskapslärare i högstadiet och när hon hade ungdomar i samma ålder som mig och kom och hälsade på oss så var hon alltid lika överraskad över min mogenhet. Hon påpekade det alltid och tyckte att jag var så vuxen fast jag var så ung. Jag tyckte alltid om att höra det.
Så anledningen till att jag gillar att umgås med personer som är äldre än mig har nog med att göra att jag vill ha personer som är på samma nivå som mig och som förstår vissa lite mer vuxen saker som jag har. Dessutom är det inte många i min ålder och som bor nära, som har familj som jag. Så det är skönt att kunna dela upplevelser att vara mamma eller förälder över huvudtaget med någon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar