I morse väckte älsklingen med mig lilla Zoe i famnen, han hade varit ute i vardagsrummet med henne för att jag skulle få sova. Han hade busat med henne och hon hade skrattat, så han la henne bredvid mig så jag kunde busa med henne och hon var jätte glad. Snacka om att hjärtat smälter iväg.
Nu ligger hon på mage i sängen och försöker ta sig framåt, hon har lyckats ta sig av handduken hon ligger på med hela huvudet så det går sakta framåt, men man bli glad för henne ändå. Hon är så söt när hon ligger på golvet eller i sängen och försöker komma framåt och grymtar och tar i. Fast sötast är hon nog när hon blir sur för att det inte går, det låter så gulligt. Nu är jag en elak liten mamma tycker jag, men det låter verkligen hur sött som helst. Hon blir arg som ett litet bi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar