1 år sedan..

Ett år sedan du togs ifrån oss. Lika svårt att förstå nu som det var då. Var på stan och köpte en rosa ros förut, ska upp på minneslunden här och lägga den sedan. Den enda rosen får stå för vår vänskap, för din tid här på jorden och för att du var så underbar. Ska ta med lilla Zoe dit och kommer göra det varje dag på årsdagen. Kommer tända ljus för dig ikväll och bara sitta och minnas alla underbara stunder med dig. All den underbara tiden jag faktiskt fick tillsammans med dig och alla minnen jag alltid kommer bära med mig. Vi hade många galna stunder tillsammans och du lyste upp min tillvaro som ingen annan har gjort eller kommer göra. Du visste alla fel och brister med mig, fast ändå älskade du mig och stod kvar vid min sida.

Jag kan fortfarande inte förstå varför du var tvungen att tas ifrån oss, att du var den som var tvungen att lämna alldeles för tidigt. Du hade så många flera år framför dig, du hade ju så mycket du skulle göra och du var den som visste vad du ville göra med livet, du var den av oss två som hade planer och som verkligen vågade. Du var den av oss två som stack ifrån stan, som inte blev kvar utan verkligen vågade försvinna från den lilla hålan vi växt upp i. Du var modig och du hade mål som du vågade gå emot. Jag avundades dig så mycket, du var blyg fast ändå inte. Du tog alltid och drog med mig ut på saker och inte ville sitta hemma hela tiden.

Jag saknar dig så hjärtat skriker. Saknar alla stunder med dig och hur roligt och galet vi alltid hade det. Älskade underbara Camilla, du kommer alltid vara min bästa vän och du kommer alltid ha en gigantisk plats i mitt hjärta. Älskar dig då, nu och för all framtid!

Vänskapskärlek!