Fina Milla.

Det finns fortfarande dagar som det slår mig att min fina vän Camilla aldrig kommer att få träffa min dotter, jag kommer aldrig mer att få träffa henne. Oftast så förstår jag det verkligen, men sedan kommer det dagar då jag blir ledsen och förbannad över att hon inte finns bland oss längre.

Vissa dagar känns det bara som att jag glömt prata med henne, att det bara är att skicka iväg ett mess eller ringa ett litet samtal. Sedan när det slår mig att det inte går, gör det så förbannat ont. Jag vill kunna skicka iväg ett fint sms. Det har hänt att jag har skickat iväg ett mail till henne, för någonstans inuti mig känns det som att hon läser det. Wierd, men får mig känna mig lite bättre när jag tänker på henne.