Den mörka sidan..

.. av mig!

Det är en sida jag inte allt för ofta visar, jag är duktig på att hålla den dold. Men kommer man mig tillräckligt nära och lär känna mig väl så kommer man förr eller senare få se lite av den, en skymt då och då. Det är absolut inte det vackraste av mig, men det är en del av mig. Dom få som accepterar den, eller kanske inte accepterar, men klarar av den är dom som är mig närmast. Det är dom som jag vet alltid finns där.

Kom att tänka på det här med mörka sidor när en person jag känner ytligt skrev att han hade en väldigt mörk sida. Vilket jag påpekade att alla har sina mörka sidor, vissa värre än andra. Och han babblade på om att hans var väldigt hemsk och att det var väldigt få som visste om det och så vidare. Det blev en hetsig och rätt lång diskussion och det hela, men till slut rann det bara ut sanden eftersom att ingen av oss gav sig.

I alla fall så funderade jag över min allra mörkaste sida, den har absolut ingen sett eller fått veta av. Eftersom det är bara tankar i mitt huvud, inget jag lever ut eller någonsin i hela mitt liv skulle göra. Det är så hemskt och mörkt att jag mår illa av det och blir rädd för mig själv, rädd att jag ens kan tänka en sådan tanke. Fast det är ju inget jag kan rå för, det enda jag kan göra är att ignorera den och kasta bort den eller låsa in den i någon del av min hjärna jag aldrig öppnar igen.

Äntligen bättre.

Då har man varit på psyk och pratat med en läkare och fått veta att från och med i morgon får jag börja med Concerta igen. Känns helt underbart! Mina värden var bra, förutom att mitt blodvärde och järnvärde var lite lågt, men det låg på gränsen till normalt. Han sa att det var ett normalt värde för en vegetarian så det var inget farligt.

Nästa vecka ska jag träffa min kontakt som jag kommer gå och prata hos och då ska hon kolla blodtryck och sådant igen och är allt normalt då med så ska jag höja dosen så att den blir så som jag hade innan. Dom vill nämligen få upp det till det som jag mådde bra av så snabbt som möjligt.

Så nu äntligen kanske jag kan få må lite bättre och slippa att det är så jobbigt när det gäller vissa saker i vardagen. Känner mig så glad idag så att inte ens det gråa vädret kan stoppa mig från att vilja hitta på allt möjligt. Ska nog ta och baka idag..

We are all mad here

Att vara "normal" tycker jag är väldigt tråkigt. Jag vill inte vara en vanlig svensson med ett vanlig svenssonliv. Jag vill vara crazy, mad! Fast det är ganska lätt när min fästman är lika tokig som jag och dom flesta i min familj inte ens är i närheten av att vara tråkmånsar. Fast när jag är ute bland folk är jag extremt blyg, jag visar absolut inte min rätta sida. För jag vågar varken säga precis vad jag tycker eller bete mig som jag känner.

Annat var det förr när man gick i skolan, hade man sina galna vänner omkring sig så var man lika galen själv, kvittade om hela skolan såg eller om ingen såg. Då kopplade man bara bort allt och var sig själv, till 100%. Det kvittade hur galen eller inte man var, det var bara skönt att få släppa allt.

Visserligen är vi här hemma galna som bara den. Missuppfattar ord hela tiden, slänger lustiga kommentarer om varandra, gör galna saker när ingen ser. Vi njuter av livet och försöker ha så roligt som möjligt, innanför våra fyra väggar. Fast visst händer det att man skojar till det även ute, speciellt min kära fästman. Han kan få för sig att busa med mig och jävlas bland folk och tycker det är jätte charmigt och gullig när jag rodnar och skäms.

Fast utan all den här galenskapen som finns inuti mig eller runt omkring mig hade jag aldrig haft så roligt och känt mig så äkta när det väl gäller. Inget tråkigt svenssonliv och absolut ingen tråkig svensson, utan we are all mad here!


Rubrik önskad av söta Em!

Femte Januari Nittonhundranitotvå..

.. föddes lilla jag till världen klockan 01:52. Jag blev ett vinterbarn och mina föräldrars första barn, första dotter. Jag var väldigt liten och vägde bara 2800gram, men däremot var jag en lång liten flicka på 49cm lång.

Min farbror hade hela tiden skämtat med min mamma och sagt att hon skulle klämma ut mig på hans födelsedag, vilket är den 5 januari. Så när min farbror fick reda på att mina föräldrar fått en liten dotter just denna dagen trodde han att dom skämtade tillbaka, men så var inte fallet.

Jag fick namnet Hanna (lade senare till ett h) och det blev så att jag också fick min namnsdag på min födelsedag.


Jag har försökt att hitta några nyheter eller något liknande som hände denna dagen, men lyckas inte med något. Det enda jag finner är en video på en månförmörkelse i något annat land som tydligen ska ha skett dagen då jag föddes, men videons är rätt kass.Och en video om att några gifte sig den dagen, uppladdad i år på min 20års dag, vilket blir deras 20 år som gifta. Alltså hittas inget roligt om min födelsedag och detta inlägg blir kort och tråkigt..


Denna rubriken satte min underbara vän Terese.

Då försöker vi igen.

Eftersom jag har märkt att fler personer läser min blogg, med tanke på att det har ökat bland personer som följer mig via bloglovin' och att det är fler kommentarer som dyker upp. Så tänkte jag försöka mig på att ni ska sätta en rubrik och jag skriver ett inlägg om det. Fungerar det inte denna gången så tänker jag skita i det tills jag har ett antal personer som följer min blogg (då räknas det hur många det står på bloglovin') och fungerar det inte då så skiter jag i det helt.

Så nu kör vi - igen!

Allt annat än tacos.

Em har skrivit om den där jävla tacosen och jag kan inget annat än att skratta. Det är ju så det är, man bjuder nästan alltid på taco när man har vänner över. Det brukade jag alltid göra hemma hos mina föräldrar när jag hade vänner över.

Nu för tiden längtar jag efter att ha vänner att bjuda över på middag så jag kan visa hur god mat jag kan laga, som min fästman alltid påpekar. Jag äter inte kött själv, men kan laga så god mat som innehåller kött. Har sagt till min fästman att jag vill bjuda vänner på middag någon gång och få laga mat åt fler än bara oss. Få höra lite mer vad andra tycker om min mat.

Dock satt vi både och funderade över vilka man kan bjuda. Vi har några stycken som skulle kunna komma, men vi har inte kommit dit ännu. Dessutom är dom flesta av manligt kön och vi känner att vi vill ha lite blandade gäster. Inte för att jag ogillar andra könets sällskap, utan att jag skulle behöva lite kvinnligt sådant också.

Sist jag fick en kommentar om min mat var när jag lagade korv stroganoff åt min pappa och syster. Hade i lök även att min syster inte äter det och hon märkte ingenting och tyckte det var jätte gott. Sedan fick jag höra från mamma att min pappa hade tyckt att det var jätte gott.

När jag lagar mat som andra uppskattar och berömmer mig för, känner jag mig riktigt stolt. För jag älskar att laga mat och vill att andra ska uppskatta den. Speciellt om jag testar något nytt jag aldrig gjort och dom verkligen tycker om det.

Så att få laga mat till andra och höra vad dom tycker, speciellt när dom uppskattar det är något jag verkligen tycker om. Så när jag bjuder folk på middag, vilken dag i veckan det än är, så blir det ingen tacos här inte!

Så det så!

Ni som har svarat på inlägget jag skrev om det där med vänner och sagt att ni är mina vänner och så vidare. Klart att ni är mina vänner, det har jag inte sagt något om. Däremot så stod det om vänner här i Eksjö, det var det jag menade.

Dessutom har några nämnt det här om att jag ska hålla kontakten, jag försöker så gått det går men jag har en familj som faktiskt går före allt. Dessutom är det många gånger jag har försökt med allt för att hålla kontakten och den andra personen har inte lagt ner någon energi alls. Så det kan faktiskt inte vara så att bara jag försöker hålla kontakten uppe. För jag gör så gott jag kan, men jag kan faktiskt inte hålla upp en hel vänskap själv.

Så ni som har sagt att jag har vänner, så kan jag säga att jag har många vänner, men nu pratade jag om att ha vänner här i Eksjö. Som jag kan träffa när man har lite extra tid över, kanske bara gå ut på en promenad med eller något sådant. Inte dom som jag redan har, men som jag nästan aldrig träffar för att det inte riktigt finns tid och man måste planera mer.