Klarade det!

Jag tog mig till Jönköping igår med en fin vän som körde mig dit. Sedan gick jag så fort jag bara orkade och fortsatte i samma takt trots att benen värkte och jag var lite trött. På 50 minuter tog jag mig runt banan på 5 km och det är snabbare än vad jag och fästmannen hade räknat på att det skulle ta. Dessutom mitt i allt det här roliga så var jag bland massor med folk, enligt vad som sa så var vi över 6000 personer som tog oss runt. Plus att till dessa personer fanns vänner och familj, så tänk er hur mycket folk det var på platsen och jag stod där helt själv, min vän hade ärenden att ta hand om. Så jag över vann en stor rädsla, men samtidigt är detta inte lika hemsk som en samling av människor i affärer. VårRuset var ju trots att en grej där ingen direkt dömde mig för alla där presterade det dom kunde, utan press. Dessutom var alla som gick underbara kvinnor, vilket gjorde det lite lättare.

Nu har jag i alla fall gjort det och jag säger bara såhär: JAG ÄLSKADE DET! Kommer antagligen göra det igen nästa år, fast då drar jag med dottern och mannen att vänta på mig vid mål och så tar vi picknick där efter. Och ytterligare en liten sak, jag är så extremt stolt över mig själv!

Satte dit lappen under förmiddagen

Min snälla chaufför Björn

Precis innan det bar iväg

Lite godsaker, påsarna fick jag för att jag tog mig runt med tröjan jag fick ifrån Friggs.

Att våga.

I morgon är det dags för VårRuset. Jag är otroligt nervös och jag har ont i magen vid tanken på det. Jag ska ställa upp på något där det är fullt med människor, när jag lider av Social Fobi. Fast om jag klarar det så har jag övervunnit en stor rädsla och gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Medaljen jag får för att ha ställt upp i loppet är ju ett slags bevis på att jag vågat något otroligt stort, med tanke på hur otrolig rädsla jag har för att vara på platser där det är mycket folk.

Jag laddar mig mentalt och för min IBS ska jag ta medicin, som jag endast gör i nödfall och eftersom jag verkligen vill klara detta så ska jag ta det i morgon. Blir mer och mer nervös ju närmare det kommer, det värsta är nog att jag kommer vara ifrån min älskade dotter och fästman runt fyra timmar, vilket är lång tid. Hade gärna velat ha med dom, men eftersom det är på kvällen en vardag så går det inte. Jag hoppas i alla fall det går fortare än jag räknat ut och att jag är hemma till min familj skapligt.


Orkar inte skriva så mycket mer och har inte direkt tiden, men slänger upp lite bilder ifrån helgen i Lönneberga/Vimmerby.

Vårruset here I come!

För ett tag sedan var jag med i en tävling där man skulle designa en löpartröja och det var i samarbete med vårruset. Vann man fick man sin tröja tryckt och lite annat. Kom man inte på första plats kunde man i alla fall bland några andra vinna tröjan och en startplats i vårruset. Jag kollade min skräppost på mailen igår och ser ett mail där det står att jag är vinnare, tänkte såklart att det var något fejk tills jag kollade avsändaren. Det var från dom som anordnade tävlingen och det visar sig att jag vunnit en löpartröja och en startplats i vårruset.

Så kvällen den 14de Maj kommer jag stå i Jönköping och vänta på att få jogga/gå vårruset på 5 km. Det känns rätt roligt att få delta i ett lopp även att jag ännu inte börjat springa, kanske ger mer smak till nästa år, vem vet. Så nu ska jag börja ge mig ut på rundor som är 5 km eller mer och börja jogga det också, så att jag klarar av att jogga en del av banan i alla fall.

Toppen på hela kakan är att jag aldrig direkt varit i Jönköping, jag har åkt igenom, varit med Zoe på sjukhuset Ryhov och handlat lite med grannen en gång. Mer än så har jag inte sett av Jönköping, trots att det ligger lika nära Eksjö som Västervik låg ifrån Vimmerby, där jag spendera mycket tid och tog bussen för att handla ibland. Känns väldigt lustigt, men sådant är fallet. Så det ska blir trevligt att se ett så vackert ställe, enligt vad dom skriver på hemsidan, av en stad jag knappast sett något av. Så det är en sak som känns väldigt bra också, att jag ska få se lite av vackra Jönköping samtidigt som jag motionerar.

Sedan att det bara är tjejer/kvinnor som deltar får det hela att kännas väldigt betryggande, eftersom jag aldrig varit på något liknande och aldrig riktigt tyckt om att motionera eller tävla.. Om man inte räknar med när jag var liten och älskade att simma och tävla i det, men det slutade när jag fick min mens vid 12 års ålder. Så sedan dess har jag inte brytt mig om något som har med svett eller ansträngning, fören nu. Så att det bara är tjejer där får mig att känna mig trygg, trots att jag antagligen lär synas rätt bra med mitt röda hår.

Så nu har jag lite mer än en månad på mig att tagga och förbereda mig inför detta och jag ska göra det bästa av det hela och jag ska försöka jogga så mycket som möjligt nu innan, så att jag kan jogga så mycket jag bara orkar av banan.

Hela magen är fylld av lycka och jag är nästan säker att hade jag inte vunnit detta hade jag nog aldrig deltagit i ett lopp, och om jag hade gjort det skulle det nog ha dröjt flera år. Så det känns som en stor chans för mig och att dessutom få känna på om det är något för mig.

Här är rundan i Jönköping som jag ska ta mig igenom!

Bilderna har jag lånat ifrån Vårrusets hemsida!