Vårruset here I come!

För ett tag sedan var jag med i en tävling där man skulle designa en löpartröja och det var i samarbete med vårruset. Vann man fick man sin tröja tryckt och lite annat. Kom man inte på första plats kunde man i alla fall bland några andra vinna tröjan och en startplats i vårruset. Jag kollade min skräppost på mailen igår och ser ett mail där det står att jag är vinnare, tänkte såklart att det var något fejk tills jag kollade avsändaren. Det var från dom som anordnade tävlingen och det visar sig att jag vunnit en löpartröja och en startplats i vårruset.

Så kvällen den 14de Maj kommer jag stå i Jönköping och vänta på att få jogga/gå vårruset på 5 km. Det känns rätt roligt att få delta i ett lopp även att jag ännu inte börjat springa, kanske ger mer smak till nästa år, vem vet. Så nu ska jag börja ge mig ut på rundor som är 5 km eller mer och börja jogga det också, så att jag klarar av att jogga en del av banan i alla fall.

Toppen på hela kakan är att jag aldrig direkt varit i Jönköping, jag har åkt igenom, varit med Zoe på sjukhuset Ryhov och handlat lite med grannen en gång. Mer än så har jag inte sett av Jönköping, trots att det ligger lika nära Eksjö som Västervik låg ifrån Vimmerby, där jag spendera mycket tid och tog bussen för att handla ibland. Känns väldigt lustigt, men sådant är fallet. Så det ska blir trevligt att se ett så vackert ställe, enligt vad dom skriver på hemsidan, av en stad jag knappast sett något av. Så det är en sak som känns väldigt bra också, att jag ska få se lite av vackra Jönköping samtidigt som jag motionerar.

Sedan att det bara är tjejer/kvinnor som deltar får det hela att kännas väldigt betryggande, eftersom jag aldrig varit på något liknande och aldrig riktigt tyckt om att motionera eller tävla.. Om man inte räknar med när jag var liten och älskade att simma och tävla i det, men det slutade när jag fick min mens vid 12 års ålder. Så sedan dess har jag inte brytt mig om något som har med svett eller ansträngning, fören nu. Så att det bara är tjejer där får mig att känna mig trygg, trots att jag antagligen lär synas rätt bra med mitt röda hår.

Så nu har jag lite mer än en månad på mig att tagga och förbereda mig inför detta och jag ska göra det bästa av det hela och jag ska försöka jogga så mycket som möjligt nu innan, så att jag kan jogga så mycket jag bara orkar av banan.

Hela magen är fylld av lycka och jag är nästan säker att hade jag inte vunnit detta hade jag nog aldrig deltagit i ett lopp, och om jag hade gjort det skulle det nog ha dröjt flera år. Så det känns som en stor chans för mig och att dessutom få känna på om det är något för mig.

Här är rundan i Jönköping som jag ska ta mig igenom!

Bilderna har jag lånat ifrån Vårrusets hemsida!

Löpningen språk..

Jag läser en hel del bloggar av folk som springer, som älskar det och som verkligen ger mig mycket inspiration. Jag är även medlem på funbeat där mycket handlar om löpning. Men väldigt ofta känner jag mig vilse och rätt korkad, för jag förstår inte hälften av alla olika sätt att springa på. Intervaller är jag helt med på, även att sättet folk skriver dom på är lite förvirrande för mig, men det löser sig nog till slut.

Men långdistans, kortdistans, pulsträning, backintervaller och resten av allting som folk skriver om. Jag hänger inte med, ibland känns det som att "aha, det är så dom menar", men när jag läser vidare inser jag att jag fattar inte alls vad dom skriver om. När jag tänker på min löpning, så tänker jag att i början blir det intervaller enligt ett schema i boken jag köpte förra månaden och när jag orka springa lite längre så kommer jag öka lite i taget och sedan kunna springa en lång runda en gång i veckan och kortare runda 2-3 gånger i veckan. Men jag har inte ens tänkt på alla olika sätt man kan springa, utan jag har bara tänkt att jag ska springa, låta kroppen och känslan vara det enda som spelar någon roll.

Fast av det jag har läst så verkar det som att det är smart att springa lite olika, träna kroppen på lite andra sätt förutom att bara springa. Är inte det viktigaste ändå att gilla det man göra? Att verkligen älska att dra på sig sina träningskläder, kliva ut genom dörren och springa.. Jag vill njuta av att springa, inte känna en massa tvång på att jag ska göra det på "rätt sätt" eller att jag måste göra det på olika sätt.

I bocken jag just nu läser som heter Born to run - jakten på löpningen själ, står det just nu mycket om en man som försöker hitta personer som springer för att dom älskar det, utan krav och utan att dom vill uppnå något. Utan bara springer för att dom vill det, för att dom njuter av det. Det är så jag vill ha det, jag vill springa för att jag vill och älskar det, utan en massa krav.

Men vad är egentligen bäst och vad betyder alla olika saker inom löpning? Är det viktigt?

Kom igen nu våren!

Vårkänslan är extrem nu. Häromdagen började gatorna bli precis så snö och isfria så att jag kände att snart är det dags för mig att ut och springa. Dagen efter har det frusit och är isfläckar lite här och där och det känns långt bort igen. Kan det inte bestämma sig för hur det ska vara, jag vill ut, jag vill springa!

Det känns som våren verkligen börjar närma sig med riktigt stora steg. Men samtidigt vill det inte riktigt komma igång. Solen skiner och står man med ryggen emot den blir det varmt, men den sista isen och snön vill inte riktigt smälta. Så jag sitter inne och njuter av den underbara solen och dricker mitt tea. Jag laddar inför dagen det är så pass nära vår det kan bli att jag bestämmer mig för att nu ska jag springa, utan att vara rädd för att slå ihjäl mig.

Bästa tidningen ever!

Nu har jag läst färdigt detta nummer av Runners World och jag tyckte om detta numret minst lika mycket det. Läste i princip varenda artikel i tidningen och jag tycker verkligen att det är mycket intressant i tidningen. Så jag ska absolut att starta en prenumeration och läsa tidningen varje månad, för den är verkligen helt fantastisk. Har aldrig tyckt om en tidning och läst så mycket i en tidning som denna. Absolut ett bra fynd!

Paket.

Idag fick jag äntligen mina böcker i brevlådan. Har följt paketet på nätet och det har hela tiden stått att det är i Stockholm och ska sorteras, i två dagar. Så jag tänkte att jag får det efter helgen, så hämtar fästmannen posten och där är mitt paket. När jag öppnade kände jag sådan glädje, nu ska här läsas om löpning. Det ska planerar att ha som en stor del i mitt liv, det som jag vill syssla med för att vara aktiv. Så nu ska jag sätta och mig läsa och jag är nästa säker på att jag kommer att älska böckerna, för det jag smygläst av dom är absolut kanon!

Dessutom var jag ute med hunden på en liten mysig promenad i morse, han har varit hos mina föräldrar sedan förra tisdagen så kan inget annat än säga att det var skönt. Solen skiner och snön gnistrar, hade lätt kunnat gå en riktigt lång promenad. Kanske slänger på mig kläderna och gör det snart, för jag längtar ut i detta väder. Så underbart!

Nu när jag sitter här i vardagsrummet njuter jag av all sol som lyser in, jag har verkligen saknat allt detta ljus och det får en att känna så mycket mer energi. Jag hade kunnat ställa mig och hoppa av glädje över att solen är framme, men det är inget jag tänker göra. Dock njuter jag av allt detta vackra just nu och ska ta mig en kopp tea och njuta lite mer av detta underbara och med en av mina nya böcker i handen. Sedan tar jag nog hunden ut en liten sväng och sedan blir det en dusch. Sedan fortsätter fredagen med massor med mys.

Rädslan för att springa lopp.

Många har skrivit om spalten som fanns i detta nummer av tidningen Runners World. Jag satt länge och funderade på det, för 30% av kvinnorna var rädda för att se fåniga ut och jag vet att jag satt och nickade åt det. För det är vad jag funderar över när jag ska börja springa, att jag kommer se fånig ut och att folk kommer tänka att vad sysslar den människan med, hon ser ju inte klok ut. Men jag är sådan och har alltid varit, innerst inne rädd för vad andra tycker, samtidigt som jag fullständigt skiter i det. Jag färgar håret extremt rött och sticker ut, ändå gillar jag inte när folk tittar på mig. Så mina tankar krockar oftast, men eftersom jag är så envis och älskar att vara annorlunda, så blir det slut att jag skiter i det.

Men hur som så skrev denna underbara kvinna också ett inlägg om den spalten. Och jag kände mig tvungen att svara på det, och detta är min kommentar:

Jag funderar på om jag ska springa Eksjöloppet nästa år (2014), men det jag är rädd för när det gäller att ställa upp är att jag bor här, känner folk och dessutom sticker min hårfärg ut (extremt rött), så risken att någon känner igen mig när jag kommer springande är väldigt stor och det skrämmer mig. Jag är en väldigt blyg person som inte vill synas för mycket (dumt att jag egentligen färgar håret så rött och sticker ut med stilen jag har), så att springa det loppet i staden jag bor känns väldigt skrämmande. Att jag dessutom är rädd för att vara där det är mycket folk och annat gör det ännu värre.

Första gången jag testade mina träningskläder och skulle gå ut genom dörren fick jag lite smått panik. Folk här känner igen mig, vissa vet vem jag är och så ska dom se mig i det och fattar att jag ska ut och träna. Skämdes nästan lite, men vill så gärna ut. Efter mer än halva rundan var jag så inne i musiken och att det var skönt att gå snabbt, så det glömdes bort. Dock är jag ändå rädd att springa loppet. Jag hoppas att jag tills dess har sprungit i över ett år och kan det, men det återstår att det om jag vågar ställa upp. Jag hoppas det, men vet hur jag blir i sådana situationer.

 - kommentar av mig (bokstavsmama)

Fakta inför starten

Idag skickades mina böcker om löpning som jag hade beställt. Lite sega tycker jag allt dom är, men det kanske beror på att jag är så extremt sugen på att läsa böckerna. Jag vill få lite mer tips och känna ännu mer sug innan snön som åter kommit tillbaka försvinner igen. Jag vill springa, jag känner hur hela kroppen längtar och skriker efter det, men jag får hålla mig. För jag har bestämt att eftersom detta är nytt för mig vill jag börja på bar mark eftersom det känns bäst för mig. Dock hoppas jag att till nästa vinter kunna vara ute i detta vackra och mysiga väder och springa. Det återstår att det, men jag håller tummarna för det och nu sitter jag som på nålar och väntar på böckerna, hoppas dom kommer riktigt snart för jag är så sugen.

Måste dock läsa färdigt boken jag håller på med nu, men har inte alls många sidor kvar så jag hoppas hinna med nästan allt innan dom andra böckerna kommer hem.

Vinter.. igen!

Var uppe och gjorde ersättning till trollungen runt 3 tiden i natt, tittade ut och det låg massor med snö på marken och snöade. När vi vaknade vi halv åtta när jag gjorde välling så snöade det fortfarande. Varje gång jag har tittat ut så har det fortfarande snöat och vaktmästaren har plogat 4 gånger redan.

Vart tog vårkänslan vägen och barmarken? Jag skulle ju äntligen få börja springa snart, bara isen hade försvunnit. Nu är allting täckt med snö igen och jag får vänta ännu längre.

Fast visst tycker jag hellre att det ska vara snö länge och när den väl försvinner kommer våren snabbt. Istället för att det ska vara grått och trist ute länge innan våren kommer. Så jag klagar inte allt för mycket, för det är faktiskt mysigt med snö. Men kroppen och allt var verkligen inställd på att våren började närma sig lite smått, även att vi bara var i Januari. Men nu tycker jag vintern kan vara fram till början av Mars (eftersom den ändå kommit igen), sedan kan den sakta börja försvinna och våren kan anlända. Så att jag äntligen kan få börja springa.

I love books!

Nu ska jag läsa om löpning! Jag har verkligen märkt att när jag läser om löpning på bloggar, i tidningar eller på annat sätt så klappar mitt hjärta lite fortare. Det känns så rätt och så mig. När jag var yngre höll jag på med simning, men tröttnade och eftersom jag fick min mens så kändes det som jag skulle missa mycket. Jag fick upp intresse för boxning, men eftersom det var mycket folk där och folk jag kände som mobbade mig rann det ut i sanden. Löpning kan jag göra själv, vart jag än är och vart jag känner för det. Vill jag undvika personer jag ogillar kan jag göra det och det känns så skönt.'

Allt är i min takt och jag väljer allt själv. Det är vad som gör att jag har fastnat så mycket. Så därför kände jag att eftersom jag älskar att läsa och saker som verkligen intresserar mig eller berör mig inte är ett undantag var jag tvungen att beställa två böcker om just löpning. Så jag beställde Born to run: jakten på löpningens själ och Löpning. Hittade ett par till böcker som mitt intresse föll över, men vi börjar med dessa två eftersom dom kändes ändå mest inbjudande av någon anledning. Så nu längtar jag till min mobil piper och jag få ett mess om att jag kan hämta ut dom och snart börja läsa.

Fast just nu läser jag en underbar bok jag lånat av min mamma, den heter Jag gifte mig en bigamist. Jag har läst lite mer än halva och den är kanon, man fattar inte att något sådant kan hända. Jag rekommenderar den starkt om ni gillar att läsa självbiografier. Har haft den hos mig länge men inte läst den, vissa böcker fastnar jag för när jag läser baksidan, men det krävs rätt tillfälle innan jag läser boken. Vissa böcker har jag börjat läsa 5-6 gånger utan att komma speciellt långt eftersom att passionen för just den boken inte finns där just då, men när väl rätt tillfälle kommer så fastnar jag och slukar boken väldigt fort och är alltid lika besviken när boken tar slut.