Att våga.

I morgon är det dags för VårRuset. Jag är otroligt nervös och jag har ont i magen vid tanken på det. Jag ska ställa upp på något där det är fullt med människor, när jag lider av Social Fobi. Fast om jag klarar det så har jag övervunnit en stor rädsla och gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Medaljen jag får för att ha ställt upp i loppet är ju ett slags bevis på att jag vågat något otroligt stort, med tanke på hur otrolig rädsla jag har för att vara på platser där det är mycket folk.

Jag laddar mig mentalt och för min IBS ska jag ta medicin, som jag endast gör i nödfall och eftersom jag verkligen vill klara detta så ska jag ta det i morgon. Blir mer och mer nervös ju närmare det kommer, det värsta är nog att jag kommer vara ifrån min älskade dotter och fästman runt fyra timmar, vilket är lång tid. Hade gärna velat ha med dom, men eftersom det är på kvällen en vardag så går det inte. Jag hoppas i alla fall det går fortare än jag räknat ut och att jag är hemma till min familj skapligt.


Orkar inte skriva så mycket mer och har inte direkt tiden, men slänger upp lite bilder ifrån helgen i Lönneberga/Vimmerby.