Mitt gamla liv, vem är jag?

Jag saknar mitt gamla liv, men inte det destruktiva eller mörka. Utan det ljusa livet, det jag levde den mesta delen av mina tre år i högstadiet. Jag saknar de vänner jag hade då, som gjorde mig till den jag var, till den jag vill vara. Jag har tappat bort mina vänner från förr och därför också tappat bort mig själv. Jag hade vänner som gjorde att jag hittade mig själv, jag hade vänner som var bättre än många andra, de var unika och speciella. De färgade min värld med de mest vackraste och magiska färgerna, de gjorde varje vaken sekund till glädje. Visst fanns det dagar då jag hellre hade legat i en grav, men de dagarna klarade jag av tack vare de som stod mig nära. Jag levde lyckligt då, jag hade något som jag kallade mig själv och min identitet. Jag har tappat fästet om min egen identitet och min egen värld, min egen uppfattning av vad mitt liv har att erbjuda mig tynar sakta bort. Jag längtar varje dag efter att en underbar människa ur mitt förflutna ska komma och rädda, ska ta mig ut all denna ovisshet och ensamhet bland tankar om mig själv. Jag är trött på att gå omkring och undra vem jag är och varför jag inte längre har orka till mitt liv, ork att stiga upp och fortsätta det liv jag påbörjat. Vart har min existens tagit vägen, den jag var tills nu. Försvann den med mina vänner, men klängde kvar ett litet tag till, för att se om den åter igen fick fäste i mitt liv. Jag vill ha tillbaka min identitet, den jag var och den jag är menad att vara. Jag vill kunna visa världen vem jag är, men det är svårt när man själv inte vet vem man är. Jag sitter ofta i tankar om vart jag tog världen, den människa som såg det vackra i omgivningen. Jag ser inte längre glädje med att våren kommer, för jag vet att dem människorna jag brukade dela vår glädjen med inte längre finns vid min sida, jag vill kunna dela denna glädjen med vänner. Jag vill ha mina vänner nära mig, Jag hade en underbar vän som heter Kamilla, hon och jag delade det mesta och vi trivdes ihop, henne saknar jag mest av allt. Det var så mycket av mitt liv som jag delade med henne och så mycket glädje, men också mörker som vi delade. Hon och jag skulle göra mycket tillsammans, men allt blev inte av. Hon och jag ville röka vattenpipa tillsammans, nu har jag skaffat mig en vattenpipa, men jag har ingen älskad Kamilla att dela den glädjen och upplevelsen med. Jag önskade mig ett bättre liv ett tag, men jag fick inget bättre liv. Jag fick något som fått mig att tvivla på mycket i mitt liv, som fått mig att stanna upp och fråga mig själv: ”Vem är jag och vart försvann den jag är”.

Jag hade många omkring mig som fick mig att älska den jag var. Fick mig att våga leva ut den jag är och som älskade mig för den jag var. Men vem var jag egentligen? Jag kan titta på bilder från förr, jag kan sitta i flera timmar och glo mig galen på bilderna. Det ända bilderna säger mig är vad för sorts kläder jag gillade då och vad jag tyckte om för saker, det som fanns runt mig. Men det får mig inte att förstå vem jag egentligen var och vad jag egentligen tyckte var så bra med mitt liv och det jag hade. Jag kan heller inte genom att titta på bilder från förr, förstå varför jag lät allt som var jag försvinna, lät allt det trygga gå förlorat och ersätta det med ett helt nytt liv. Jag flydde från det jag trodde var dåligt, men här står jag ensam och det har inte blivit bättre, mitt liv försvann under sommaren efter nian. Allt runt omkring mig försvann och med det försvann den jag är. Jag har fortfarande många minner i mitt huvud och det finns många saker jag skulle vilja uppleva en gång till. Det finns människor som jag mött som jag skulle vilja kunnat lära mer än vad jag gjorde. Dem lämnade ett vackert avtryck i mitt liv. När jag nu för tiden går omkring på stan kan jag möta personer jag en gång hade i mitt liv, de kan gå förbi mig utan att hälsa och det gör så otroligt ont. Jag vill få kontakt med vänner från förr igen, men jag vet inte hur jag ska bete mig. Hur får man vänner tillbaka, som valt att inte längre umgås med mig. Jag vill kunna möta deras ansikten och få ett leende och ett ”hej” tillbaka. Jag vet bara inte hur jag ska bete mig för att få tillbaka deras vänskap när jag inte längre vet vem jag själv är och hur jag ska hitta mig själv. Jag försöker varje dag att söka mig själv genom att åter igen försöka få kontakt med gamla vänner. Dock lyckas jag inte så väldigt bra, men för varje dag jag hittar något från mitt gamla liv, hittar jag en liten bit av mig själv.